Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zöllner, Johann Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leipzig samt blef derst. 1866 e. o. och 1872
ord. professor i fysisk astronomi. Död 1882. Z. är
bekant för sin verksamhet på den fysiska astronomiens
område såväl med afseende på direkta undersökningar
som ock genom flere af honom uppställda geniala
teorier och hypoteser. I det förra afseendet må nämnas
hans spektroskopiska och framförallt hans fotometriska
studier, de senare framlagda bl. a. i hans Grundzüge
einer allgemeinen photometrie des himmels (1861)
och Photometrische untersuchungen mit besonderer
rücksicht auf dle physische beschaffenheit der
himmelskörper (1865) samt i den af honom uppfunna
och efter honom benämnda fotometern, enligt
samstämmande omdömen det bästa hittills konstruerade
af dylika instrument. Dess grundidé ligger deri
att man med en i tubens synfält genom en sidolampa
framställd ljuspunkt (»konstgjord stjerna») jämför
den verkliga stjernan, hvars ljusstyrka skall
bestämmas. Sedan denna stjerna blifvit inställd
i synfältet jämsides med den konstgjorda stjernan,
tillgår jämförelsen så, att man vrider det ena af ett
system nicholska prismer, genom hvilka den konstgjorda
stjernans ljus får passera (hvarvid ljuset utträder
polariseradt ur det första prismat), till dess att den
konstgjorda stjernans intensitet, som härvid ändrar
sig proportionell mot vridningsvinkelns qvadrat,
blir lika med den verkliga stjernans. Denna bestämning
vinner i noggranhet derigenom att den konstgjorda
stjernans ljus, som äfven får passera genom en mellan
de nicholska prismerna befintlig bergkristallsplatta,
genom den senares vridning kan bringas att antaga
(nära) samma färg som den verkliga stjernans.
Härmed är, såsom Z. ock afsåg, en (dock tills vidare
ej synnerligen uppskattad) metod gifven att genom
objektiv mätning bestämma stjernans färg. — Från
Z:s teoretiska verksamhet är att anföra hans teori
för solen och processerna inom densamma 1873, hans
teori för variabla stjernor samt hans i Über die natur
der kometen (1872) och på andra ställen framställda
teori for kometerna. Grundtanken i denna består deri
att den af Bessel för förklaring af kometsvansarna
förutsatta »repulsiva kraften», som kometens kärna
måste antagas utöfva på kometsvansens partiklar,
ingenting annat är än en elektrisk repulsion mellan
kometens partiklar, hvilka samtliga antagas laddade
med liknämnig elektricitet. Då nu gravitationen
mellan dessa partiklar är proportionel mot deras
kubikinnehåll (egentligen massa), men den elektriska
repulsionen mot mängden af på deras yta befintlig
elektricitet, så måste för de större partiklarna
gravitationen taga öfverhand och samla dessa till
en kometens kärna, medan för de smärre partiklarna
repulsionen måste komma att öfverväga och utslunga
desamma från kärnan, så att de komma att bilda
en kometens svans. Matematiskt uttryckt inträffar
detta, emedan, om r föreställer en partikels lineära
dimension, man har r3 > r2 för stora värden af
r, men r3 < r2 för små värden af r. Z:s samlade
skrifter, som beröra de mest olikartade frågor —
på senare tider togo till och med spiritismen och
dermed sammanhängande spekulationer hans intresse,
fantasi och penna i anspråk —, äro af honom sjelf
utgifna i Wissenschaftliche abhandlungen (4 bd,
1878–81).
K. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
