Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jord är du kommen. Till hans genrebilder, som äro
teckningar, höra Läkarens sista besök, Rökaren,
Schackspelaren o. s. v.
Zick, Januarius, tysk målare, f. i München 1733
(1734), d. i Ehrenbreitstein 1797, var lärjunge till
sin fader, Johann Z., som utbildat sig i Venezia,
begaf sig 1757 till Basel, der han studerade
Rembrandt, och reste sedan till Rom, der han
umgicks med Rafael Mengs och tillegnade sig den
eklekticism, som kännetecknade honom och den tidens
italienare. Efter sin återkomst blef han hofmålare i
Koblenz (1761) vid kurfurstliga trierska hofvet. Han
egnade sig hufvudsakligen åt historiemåleriet och
målade särskildt mycket i schwabiska kyrkor (Biberach,
Wiblingen, Zwiefalten) samt takmålningar i slottet
i Koblenz (restaurerade 1842 af hans brorson Gustav
Z.) och i slottet Engers m. fl.
Zidén, Jakob Henrik, den af J. L. Runeberg i
»Fänrik Ståls sägner» besjungne krigaren, född
d. 31 Okt. 1785 i S:t Mårtens socken, der fadern var
kyrkoherde, blef student i Åbo 1798 och fältväbel
vid Åbo läns regemente 1804 samt transporterades
till Vasa nya regemente 1808. Redan från barndomen
öfverdådig till lynnet, utmärkte han sig under
kriget 1808 vid flere tillfällen genom oförvägen
tapperhet. Öfverbefälhafvaren Sandels berömde
honom i en rapport för behjertenhet och mod i
en fäktning vid Kelloniemi nära Toivola d. 30
Juni. I slaget vid Virta bro d. 27 Okt. 1808, der
han förde en pluton i Pedersöre kompani, stupade
han, då han i spetsen för sin trupp djerft gick
den framryckande fienden till mötes. Z. hann aldrig
den »löjtnants» rang, som skalden tilldelat honom.
M. G. S.
Ziebland [tsīblant], Georg Friedrich, tysk arkitekt,
f. 1800 i Regensburg, d. 1873 i München, blef
1813 lärjunge i Münchens konstakademi, der han
hade Gärtner till lärare. Genom utställning af en
byggnadsplan 1826 blef konung Ludvig uppmärksam
på honom och skickade honom 1827 till Italien
för att der studera basilikans form i Rom och
Ravenna. Derjämte studerade Z. i Pompeji den antika
dekorationen, hvarefter han med liknande smyckade
konung Ludvigs egendom Villa di Malta på Monto
Pincio i Rom. När han återkommit till München, fick
han af konungen uppdrag att bygga en kyrka efter
formen af den gammal-kristna basilikan. Arbetet
med S. Bonifacius’ basilika började 1835, och hon
invigdes 1850. Hon är femskeppig, utan tvärskepp,
med 64 gråa marmorkolonner och 80 fots bredd i
midtskeppet, samt har öppen takstol, med dekoreradt
sparrverk, och korabsis med fresker. Basilikan
är sammanbyggd med ett benediktinkloster. —
Vidare byggde han Konstutställningsbyggnaden
(som vänder sin baksida åt basilikans absis),
belägen midt emot Glyptoteket, utförd i antik
stil, med en gafvelportik af korintisk ordning,
och färdig 1845. Slutligen fullbordade Z. äfven
S:t Maria-hilf-kirche i förstaden Au i München,
en i gotisk stil anlagd kyrka, af J. D. Ohlmüller
(1791–1839), hvilken icke långt efter sin mästares
död invigdes. C. R. N.
Ziegenbalg [tsīgen-], Bartholomäus, tysk-dansk
missionär, f. i Lausitz 1683, studerade teologi i
Halle, då Fredrik IV i Danmark genom sin hofpredikant
Lütkens anmodade tyska teologer att utpeka några
män, som voro lämpliga att som missionärer resa
ut till den danska kolonien Trankebar. Efter
uppmaning af Francke antogo Z. och H. Plütschau
denna kallelse samt ankommo efter ett kort besök i
Köpenhamn 1706 till Trankebar. Trots det motstånd
de der rönte af de danske ämbetsmännen och trots
de stora svårigheter det vållade dem att lära
tamilspråket, hvartill då inga hjelpmedel funnos,
upptogo de frimodigt missionsarbetet. Vid sidan af
detta utarbetade Z. på tamil en ordbok och grammatik
(Grammatica damulica, 1716), en lärobok i kristendom
(Explicatio doctrinae Christianae damulice,
1719) och en bibelöfversättning (Biblia damulica,
1723). Han hade redan vunnit icke ringa anslutning,
då den danske kommendanten utan någon giltig grund
lät fängsla honom i Nov. 1708. Väl frigafs han efter
4 månader, men myndigheterna ställde sig dock så
fientliga mot honom, att han 1714 beslöt sig för att
resa till Europa för att sjelf hos danske konungen
tala för missionssaken. Konungen mottog honom mycket
vänligt, utnämnde honom till prost för Trankebar
och återkallade längre fram kommendanten. 1716
kom Z. åter till Trankebar, der han vid sin död, i
Febr. 1719, efterlemnade en jämförelsevis blomstrande
församling. De af honom påbörjade »Ausführliche
missionsberichte» (Halle 1710 ff.) fortsattes under
hans namn till 1770. Missionären Germann i Indien
utgaf af Z:s efterlemnade handskrifter »Genealogie der
malabarischen götter» (1868). Jfr Germann, »Z. och
Plütschau. Die gründungsjahre der trankebarschen
mission» (1868).
Ziegenhain [tsīg-], stad i
preuss. regeringsomr. Kassel (Hessen-Nassau),
vid Schwalm, 48 km. s. v. om Kassel, består af
den en fyrkant bildande s. k. fästningen, hvars
vallar nu äro slopade, på en ö i floden, och af
förstaden. Omkr. 2,000 innev. Slottet, der förr
hessiska husarkivet förvarades, är nu tukthus för
manliga straffångar. Staden tillhörde en särskild
grefve-slägt, efter hvars utslocknande (1450) en
arfsstrid uppstod mellan grefvarna af Hohenlohe och
landtgrefvarna af Hessen, hvilken af kejsar Maximilian
1495 afgjordes till förmån för de sistnämnde. Den
mycket starka fästningen byggdes af landtgrefven
Filip den ädelmodige och slopades 1807.
Ziegenhals [tsīg-], stad i
preuss. regeringsomr. Oppeln (Schlesien), 18
km. s. om Neisse, nära österrikiska
gränsen. Omkr. 6,774 innev. (1890). Tillverkning af
maskiner, ullgarn och yllevaror, linneväfnader och
benmjöl. Lärareseminarium.
Ziegler [tsīg-]. 1. Jakob Z. (Jacobus Zieglerus),
tysk lärd, född i Landau, Bajern, vistades en tid
i Mähren, öfversatte flere af picardernas skrifter
från böhmiska till latin och skref emot valdenserna
(1512). Sedermera tyckes han hafva blifvit vunnen
för reformationen. Under en vistelse i Rom uppträdde
han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
