Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zend-avesta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de inhemske sasaniderna och i synnerhet under
den store Sjapur II (310–379), då Zoroasters
religion återvann sitt inflytande, uppdrogs åt de
prestfamiljer, inom hvilka det rätta läsandet af
de heliga skrifterna bevarats, att samla och tolka
hvad som af dessa ännu fanns i behåll, närmast i det
praktiska syftet att ordna de befintliga resterna
till en liturgisk handbok för gudstjensten och
offren. Den sålunda samlade återstoden (345 kap. af
815) omskrefs med ett nyuppfunnet alfabet, det
numera s. k. zend- (riktigare: avesta-)alfabetet, en
skickligt gjord förenkling af det då i bruk varande
svårlästa s. k. »bok-pehlevi». Tolkningen skedde
genom en kommenterande öfversättning (»zend») på det
då talade pehlevi-språket, skrifven med det nyss
nämnda bok-pehlevi. Dock visar denna tolkning, att den
rätta meningen på flere ställen icke förståtts. Men
äfven af denna sasanidiska Avesta-redaktion, som utan
tvifvel flerestädes afviker från den ursprungliga
genom infogade randglossor och reminiscenser af det
förlorade, har, till följd af Islams öfvervälde
och den zoroastriska religionens inskränkning
på de till stor del landsflyktige parserna, blott
omkr. en fjerdedel bevarats till vår tid, och denna
del har mellan 4:de och 13:de årh. — från hvilket
sistn. våra äldsta Avesta-handskrifter härstamma
— säkerligen undergått flere nya recensioner och
ortoepiska förbättringar. Den på detta sätt till
oss komna Avesta består nu af två hufvuddelar:
Egentliga Avesta, som omfattar de tre ursprungliga
»noskerna» Vendîdâd, Vîspêred och Jasna, af
hvilka dock ensamt Vendîdâd (den 20:de »nosken»)
är fullständigt bibehållen, samt Khorda Avesta
(»lilla A.»), hvars innehåll till stor del består af
de s. k. ješt (uttalas jescht, se nedan), 5 njâjis,
3 afrînagân och några andra smärre fragment. Den
egentliga Avesta föreligger efter handskrifterna
i två olika recensioner: a) handskrifter med
pehleviöfversättning, innehållande de tre böckerna
Vendîdâd, Vîspêred och Jasna hvar för sig, samt b)
handskrifter utan denna öfversättning, framställande
de tre böckernas innehåll sönderdeladt i texter
efter den ordning, i hvilken dessa texter föreläsas
under kyrkoåret. Denna recension, den egentliga
liturgiska handboken, kallas Vendîdâd-sâde. Den till
sitt innehåll vigtigaste boken, Vendîdâd (egentl.
vîdaêvô dâtem, »anti-demonisk lag»), har formen af
en dialog mellan Ormusd och Zoroaster och delas i
22 fargard (»afdelning»), af hvilka den första
innehåller den iranska skapelselegenden, den andra
sagan om den gyllene tiden under den forniranske
konungen Jima och de öfriga föreskrifter om den bot
man måste göra vid förorening (i synnerhet genom lik)
och för allt annat ondt. Vîspêred (egentl. vîspê
ratavô, »alla himlamakter»), som delas i 24 karde
(»afdelning»), innehåller i närmaste sammanhang med
Jasna en lista böner till allahanda gudamakter. Jasna
(»offer»), som delas i 72 hâ (»slut»), innehåller de
liturgier, som läsas vid offren (jasna, Pers. izešne),
långa, enformiga böner och anropanden till olika
gudomligheter. Den vigtigaste delen af Jasna utgöres
af de 17 gâthâ (»hymner»), hvilka, affattade i en särskild
dialekt och i metrisk form, utgöra den äldsta med
säkerhet från Zoroasters tid härstammande delen af
Avesta, samt af trenne urgamla, af Avesta sjelf
som heliga ansedda böner. Med dessa »gâthâ» som
ursprunglig kärna har den öfriga Avesta småningom
(ungef. mellan 1000–600 f. Kr.) uppstått och
kodifierats. Den dernäst äldsta delen af Avesta
äro de 21 jêšti (Pers. ješt), »lofsånger» till
vissa gudomligheter: Mithra (»solguden»), Tischtrja
(»Sirius») o. a. eller till de otaliga fravaši (jfr
Zoroaster), i ursprungligen metrisk, men numera bruten
form. Af dessa står dock blott en mindre del i Jasna
och de öfriga i Khorda Avesta, hvilken icke egentligen
bildar något afslutadt helt, utan är en såväl för
lekmän som för prester afsedd andaktsbok, som i olika
handskrifter och upplagor upptager än mer, än mindre
af det ofvan angifna innehållet. Något yngre än ješt
äro de prosaiska (blott till en ringa del metriska)
böckerna Vêndîdâd och Vîspêred, och allra yngst
äro de ofvan nämnda småstyckena i »lilla Avesta». —
Avestas stil är enkel och konstlös; det dunkla beror
till stor del på det hoplappade skick, hvari den nu
föreligger. I afseende på sitt allmänna innehåll
kan den närmast jämföras med den andra ur-ariska
religionsurkunden, Rigveda (se Indien, sp. 551), men
kan på intet sätt täfla med dess naiva fantasirikedom
och ofta glänsande bildprakt. Avestasångerna
karakteriseras mest af färglösa myter, liflösa
figurer, noggranna förteckningar på en mängd genier
och deras egenskaper och i synnerhet af oupphörliga
upprepningar och omsägningar, hvilket dock till en
del torde bero på dess nuvarande fragmentariska
skick. Enstaka ställen sakna dock ej en verklig
poetisk lyftning. — För Europa blef Avesta först
bekant genom en från pehleviöfversättningen gjord
fransk öfversättning af Anquetil-Duperron (se denne)
och har allt sedan, dels för sin stora betydelse såsom
en af mensklighetens äldsta och märkligaste religiösa
urkunder, dels såsom den enda källan för det vigtiga
avestaspråket, det vanligen s. k. zend (se d. o.),
varit föremål för grundliga och omfattande studier. De
förnämsta upplagorna äro: Burnouf: »Vendidad-Sadé»
(1829–43); Westergaard: »Zend-Avesta or the religions
books etc. Vol. I [allt publ.], The zend text»
(1852–54); Spiegel: »Avesta die heil. schriften
..... im grundtexte sammt der huzvâresch-[= pehlevi-]
übers. herausgeg.» (2 bd, 1851–58), och Geldner:
»Avesta . . . im auftr. d. kajs. akad. d. wiss. in
Wien herausgeg.» (3 bd, 1885–94). De vigtigaste
arbetena för Avestastudiet äro (utom de ofvan nämnda
pehlevi- och en af parsipresten Neriosengh utgifven
sanskrit-öfversättning)
följande: Spiegel: »Avesta ...... aus dem
grundtexte übersetzt» (3 bd, 1852–63), »Commentar
über das Avesta» (2 bd, 1865–69), båda omfattande
såväl den egentliga som Khorda Avesta, »Einleitung in
die tradition, schriften der parsen» (2 bd, 1856–60),
»Eranische alterthumskunde» (3 bd, 1871–78); Harlez:
»Avesta . . . trad. du texte zend» (2:dra uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
