Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i kopparstick 1750) och utgaf bl. a. Antiche statue
greche e romane (1740) samt en konsthistoriskt
värdefull samling Raccolta delle lettere sulla
pittura, scultura ed architettura (1 bd, 1754
o. f.). — Hans brorson Antonio Maria (tog tillnamnet
Alessandro för att undvika förvexling)
Z., f. 1716, d. 1778 såsom bibliotekarie vid San
Marcobiblioteket i Venezia, författade bl. a. det
ansedda konsthistoriska arbetet Della pittura
veneziana (1771; ny uppl. 1794).
Zankle, det forntida Messina (se d. o).
Zankov, Dragan, bulgarisk statsman, f. 1827, fick
sin uppfostran i Odessa, Kiev och Wien samt trädde
på 1860-talet i turkisk tjenst med anställning
först hos pasjan i Varna, sedermera hos pasjan
i Rustsjuk. Efter turkarnas grymma framfart i
Bulgarien 1876 afgaf han en protest och trädde i
förbindelse med Gladstone. April–Dec. 1880 var han
konseljpresident och utrikesminister samt några dagar
inrikesminister i Karavelovs kabinett, men aflägsnades
af furst Alexander. För befolkningens uppretande emot
regeringen hölls han en del af år 1882 häktad. Sedan
han deltagit i arbetet att aflägsna de ryske
ministergeneralerna Sobolev och Kaulbars, utnämndes
han 1883 till konseljpresident och inrikesminister,
men afgick 1884, då de allmänna valen gingo honom
emot. Såsom hufvudanstiftare af den rysk-bulgariska
sammansvärjning, som utbröt i Aug. 1886 och gick ut på
att störta Alexander, men som misslyckades, blef Z.,
som öfvertagit inrikesportföljen i den provisoriska
regeringen, häktad, men kort derpå frigifven. Vid
de i Okt. 1886 följande valen visade sig hans parti
sakna all betydelse.
Zannichellia Mich., hårserf, bot., är ett
slägte af spensliga, glatta, vanligen på dyiga,
grunda hafsstränder eller ock i bräckt vatten
förekommande, smala örter med slidomfattande, smalt
jämnbreda–borstfina, knippe- eller kransvis (3 och
3) närmade, alltid nedsänkta blad och mycket små,
nästan oskaftade, ensamma blommor i bladvecken. De
i svenska floran numera särskilda 3 arterna voro af
Linné sammanförda till en och samma form, Z. palustris
L. Detta slägte föres till nat. fam. Potamogetoneae
Dumort., kl. Dioecia L. O. T. S.
Zannone. Se Ponzaöarna.
Zannoni. 1. Giovanni Battista Z., italiensk arkeolog
och språkforskare, f. 1774 i Florens, var lärjunge
till Lanzi och efterträdde honom 1811 såsom antiqvarie
vid samlingarna i Palazzo degli Uffizi i Florens samt
blef 1817 sekreterare vid Accademia della Crusca. Död
1832. Z. författade flere förtjenstfulla arbeten,
bl. a. Degli etruschi (1810) och Saggio di lingua
etrusca (1829), Storia dell’ Accademia della Crusca
(1818) samt den arkeologiska delen af det stora verket
»La reale galleria di Firenze» (1810 o. följ.). Han
diktade lyckade alster i den skämtsamma stilen,
bl. a. smådramerna Le ciane på Florens’ folkdialekt. —
2. Algo Z., cavaliere, italiensk bildhuggare, f. 1836
i Verona, har skaffat sig ett namn genom den år 1865
på Piazza dei signori i Verona uppställda bildstoden
af Dante samt genom flere bildverk dels af ideal,
dels af genreartad prägel, bland hvilka
må nämnas Badande qvinna, Flitig arbetare och
Framtidens konstnär.
Zanobi-Folfi, Mariotto di, en italiensk arkitekt,
som i senare tiden upptäckts vara mästaren för ett
af de mest uppmärksammade renaissance-palatsen
i Florens, nämligen det vid Piazza della Signoria
belägna Palazzo Uguccioni (nu Pal. Fenzi). Det är
ett smalt palats om tre våningar med blott 3 fönsters
bredd. Bottenvåningen har stark rustik, med qvadrer
i florentinsk uppstigande bågform kring de tre runda
dörröppningarna, och krönes upptill af en vågformig
meanderslinga. Det är förmodligen dessa former, hvilka
något likna Pal. Pandolfini, som gjort, att man tänkt
på Rafael som palatsets upphofsman. Derofvan höja
sig de båda våningarna, i den första med plattbågar,
i den andra med rätliniga gaflar öfver fönstren,
hvilka innefattas af dubbla kopplade halfkolonner på
postament, i nedre våningen af jonisk, i den öfre
af korintisk ordning. Det är åter denna anordning,
ovanlig för högrenaissancen, som gjort, att man
såsom arkitekt tänkt på Palladio. Palatset är bygdt
omkr. 1550. Om dess mästare är ingenting vidare
bekant. C. R. N.
Zanotti. 1. Francesco Maria Z., italiensk lärd
och skriftställare, f. 1692 i Bologna, vardt 1718
professor i filosofi vid derv. universitet och 1723
derjämte sekreterare vid vetenskapsakademien i samma
stad (Institutet) samt 1766 dess president. Död
1777. Z. var filosof, matematiker, skald och
talare. Han populariserade Descartes’ och Newtons
system samt författade bl. a. Poesie volgari e latine
(1734; ny uppl. 1757), Della forza attrattiva delle
idee (1747; ny uppl. 1774), Della forza de’ corpi
(1752), Filosofia morale (1754; ny uppl. 1763), i
hvilket arbete han sökte visa, att stoikerna redan
voro till hälften kristna, och Dell’ arte poetica
(1768; ny uppl. 1787). Z:s »Opere scelte» utgåfvos i
2 bd 1818. — 2. Eustachio Z., den föregåendes brorson,
italiensk astronom, f. 1709 i Bologna, d. derst. 1782
såsom professor i astronomi och hydrometri, gjorde
sig känd för sina iakttagelser öfver kometerna samt
för åtskilliga optiska och hydrometriska försök.
Zante. Se Zakyntho.
Zanth, Karl Ludwig Wilhelm von, tysk arkitekt,
f. i Breslau 1796, d. i Stuttgart 1857, erhöll i
Kassel sin första undervisning i teckning. Efter
Jérôme Bonapartes störtande kom han med sin fader,
som varit lifmedikus hos konungen af Westfalen,
till Paris och idkade der bokliga studier till 1813,
då han flyttade till Stuttgart, der han 1815 började
studera arkitektur. 1820 företog han en resa till
Frankrike och Italien, gjorde i Paris bekantskap
med Hittorf, af hvilken han användes för åtskilliga
uppdrag, och reste med honom 1822 genom Italien till
Sicilien. Återkomna till Frankrike 1824, utgåfvo
bägge konstnärerna tillsammans tvänne stora verk,
nämligen Architecture antique de la Sicile (3
bd, 1825–36) och Architecture moderne de la Sicile
(1835). Emellertid hade han på grund af revolutionen
flyttat från Paris till Stuttgart, der han började
sin verksamhet såsom praktisk arkitekt med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
