Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - York ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dennes tronanspråk titeln »konung Henrik IX», men
uppbar likväl sedan 1799 af Georg III i England en
årlig pension af 4,000 pd st. 1802 testamenterade
han sina »rättigheter» åt huset Savojen (som på
mödernet härstammar från Karl I af England) och afled
i Frascati d. 13 Juli 1807, den siste mansättlingen
af det kungliga huset Stuart. — Georg I:s broder Ernst
August bar 1716–28 titeln hertig af Y.; likaså Edvard
August, andre son af prins Fredrik af Wales och yngre
broder till konung Georg III, 1760–67; vidare konung
Georg III:s andre son, Fredrik, född d. 16 Aug. 1763,
som 1784 erhöll titeln. Han fick 1793 befälet öfver
den engelsk-hannoverska kåren i Nederländerna, blef
af fransmännen slagen vid Hondschoote (Sept. 1793)
och Tourcoing (Maj 1794), retirerade bakom Maas
och Waal och återvände till England, der han 1795
utnämndes till fältmarskalk och högste befälhafvare
öfver krigsmakten till lands. Såsom befälhafvare
öfver 1799 års expedition till Holland blef
han slagen vid Bergen och kunde endast genom den
förödmjukande kapitulationen vid Alkmaar (Okt. 1799)
rädda spillrorna af sin här. 1809 anklagades han
i underhuset för vissa oregelbundenheter inom armén
(efter angifvelser, som hans mätress, miss Clarke, med
hvilken han råkat i oenighet, gjort underhusledamoten
öfverste Wardle). Han frikändes visserligen,
men tvangs af allmänna opinionen att afsäga sig
kommandot öfver hären. Hans broder prinsen-regenten
återgaf honom det 1811. Han vidtog då så förträffliga
anordningar för armén, att underhuset 1814 högtidligt
betygade honom sin tacksamhet. Efter sin brorsdotter
prinsessan Charlottas död (1817) var hertigen af
Y. presumtiv tronarfving och åtnjöt stor popularitet
hos hög-tories, hvartill hans skarpa uppträdande
emot förslaget om katolikernas emancipation ej
litet bidrog. Död, barnlös, d. 5 Jan. 1827. Han var
1764–1802 furstbiskop af Osnabrück. — Sedan d. 24 Maj
1892 bäres titeln hertig af Y. af prins Georg
(Fredrik Ernst Albert), född d. 3 Juni 1865, andre
son af prins Albert Edvard af Wales och Alexandra
af Danmark, efter sin äldre broder hertig Alberts
af Clarence och Avondale död (d. 14 Jan. 1892)
näst sin fader den närmast arfsberättigade prins
till Storbritanniens och Irlands tron. Hertigen af
Y., som är kommendör i engelska flottan, förmäldes
d. 6 Juli 1893 med prinsessan Viktoria Maria (May) af Teck
(född d. 26 Maj 1867), dotter af hertig Frans af
Teck och Maria Adelaide af Storbritannien samt
förut trolofvad med hertigens af Y. äldre broder.
York, kardinalen af. Se föreg. art.
Yorkshire-rasen [-sjir]. Se Korthornsboskap.
Yorkska huset, en fordom regerande gren af kungliga
huset Plantagenet i England, härstammade från konung
Edvard III:s fjerde (rättare femte) son, hertig Edmund
af York (d. 1402), hvilkens sonsons son Richard
(se denne), hertig af York, 1455 började den kamp om
tronen med det då regerande huset Lancaster, som är
känd under namnet »Rosornas krig» (se
vidare England, sp. 548–549), och som för en tid
(1461–85) skaffade hans ätt kronan. Konungar af huset
York voro Richards äldste son, Edvard IV (1461–83),
och dennes son, Edvard V (1483), samt Richards
tredje son, Richard III (1483–85). Genom sitt
gifte med Edvard IV:s dotter, Elisabet, som efter
sina bröders död hade närmaste rätten till kronan,
betryggade Henrik VII Tudor sin tron. Ättegrenens
vapenmärke var en hvit ros; deraf uttrycket »Hvita
rosen» såsom benämning på densamma och dess parti. —
Hertig Richards af York andre son, hertig Georg
af Clarence (se d. o.), hade en son, Edvard, earl
of Warwick, »konungamakaren Warwicks» dotterson,
hvilken konung Henrik VII efter segern vid Bosworth
(1485) lät insätta i Tower och 1499 afrätta. Med
honom utgick huset York på svärdssidan. Hans syster
Margareta förmäldes med Henrik VII:s vän Sir Richard
Pole, upphöjdes till grefvinna af Salisbury och
blef moder till bl. a. Henry Pole (sedermera lord
Montague) och den ryktbare kardinal Reginald Pole
(se denne), hvars vägran att tjena Henrik VIII i hans
skilsmässepolitik och opposition mot hans kyrkopolitik
bragte både Henry (1539) och modern (1541), den sista
York, på sjavotten. Hertig Richard af York hade två
döttrar: Anna, från hvilken hertigarna af Sutherland
härstamma, och Elisabet, som i sitt gifte med John de
la Pole, hertig af Suffolk, blef moder till fem söner
och fyra döttrar. Den äldste af sönerna, John, earl of
Lincoln, som Richard III utsett till sin efterträdare,
stupade 1487 vid Stoke såsom deltagare i det yorkska
restaurationsförsök, som företogs af Lambert Simnel,
hvilken utgifvit sig för den ofvannämnde earlen of
Warwick och i Dublin låtit kröna sig till konung. (Om
en annan föregifven York-ättling se Warbeck.)
Yorktown [jåk- l. jårktaun], by och hamn i
nord-amerikanska staten Virginia, på högra
stranden af Yorkfloden, ej långt från dess mynning
i Chesapeak-viken. Under befrielsekriget blef den
af lord Cornwallis d. 1 Aug. 1781 besatta platsen
i Sept. angripen af den amerikansk-franska armén
på 16,000 man under Washington, Lafayette och
Rochambeau samt en fransk flotta under de Grasse, och
engelsmännen måste efter en regelmässig belägring
kapitulera d. 19 Okt. 1781, hvarvid 7,247 man
fälttrupper, 840 matroser, 106 kanoner och stora
förråd föllo i segrarnas händer. Denna de amerikanska
vapnens framgång, som inträffade nästan på årsdagen af
Burgoynes kapitulation vid Saratoga 4 år förut, gjorde
faktiskt slut på kriget i Amerika. Underrättelsen om
engelsmännens olycka väckte en ofantlig uppståndelse
i London, ökade den fredsvänliga oppositionen inom
parlamentet och medförde ministèren Norths fall. —
I inbördeskriget belägrade unionstrupperna under
general Mc Clellan platsen från d. 5 April till d. 4
Maj 1862, hvarefter de konfedererade tvungos att
draga sig tillbaka till Richmond.
York von Wartenburg, Hans David Ludwig, grefve,
preussisk fältmarskalk, född i Potsdam 1759, inträdde
1772 såsom junker vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
