Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yhlen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oprindelse (I, 1881–89), och E. Mogk i Pauls »Grundriss
der germanischen philologie», I, 1114 o. f.
Ad. N–n.
Yhlen, Gerhard von, fiskeritjensteman, född på
Ållonö i Östergötland d. 13 Sept. 1819, blef student i
Upsala 1837 och egnade sig der åt naturvetenskapliga
studier, företrädesvis zoologi. 1846 slog han sig
ned såsom landtbrukare i Östergötlands skärgård samt
öfvertog slutligen fädernegodset Ållonö. Detta sålde
han 1864 och egnade sig sedermera uteslutande åt
fiskeriväsendet. För att studera detta och särskildt
ostronodlingen företog han såsom Landtbruksakademiens
stipendiat en studieresa till Frankrike 1865 och blef
1866 tillsyningsman vid Bohusläns hafsfisken, för
hvilkas främjande han med mycket nit framgångsrikt
verkade till 1885, då han utnämndes till sin
n. v. befattning såsom karantänsmästare på Känsö
utanför Göteborg. Åren 1870–82 hade han tillsyn
jämväl öfver Hallands fiskerier. Förutom åtskilliga
vetensk. studieresor inom fäderneslandet företog
han 1848 i sällskap med prof. Lilljeborg en längre
vetenskaplig resa i norra Ryssland och Finmarken
samt deltog såsom jägare, zoolog och tecknare i den
svenska Spetsbergsexpeditionen 1861. Äfven under den
tid han var anställd vid Bohusläns fiskerier gjorde
han flere studieresor till utlandet. Y. ordnade den
svenska fiskeriafdelningen vid verldsutställningen
i Wien 1873 och vid utställningen i Berlin
s. å. samt, inom Sverige, utställningen vid
fiskaremötet i Lysekil 1883 m. fl. Förutom de
årliga berättelserna om de bohuslänska fiskerierna
samt smärre uppsatser i tidskrifter etc. har
Y. utgifvit tidskriften »Fiskaren», som dock
snart af brist på uppmuntran upphörde, samt en
uppsats för fiskeriutställningen i Berlin 1880:
Die seefischerei an der westküste Schwedens.
R. L.
Ykens [e’jkens], Frans, nederländsk målare,
f. i Antwerpen 1601, d. derst. 1693, reste efter
fullbordade studier till södern, men återvände 1630
till sin födelsestad, i hvars målaregille han då
inträdde, och der han vistades under sitt återstående
lif. Han målade stilleben, men derjämte också frukt-
och blomsterstycken, fint utförda och med glödande
färg. Till hans bästa verk hör en blomsterkrans kring
en madonna af P. von Avonts (af 1636, i Jakobskyrkan
i Antwerpen). Andra verk af honom finnas i Wien,
Karlsruhe och Rotterdam, stillebens-stycken i Berlins
och Gents museer. C. R. N.
Ylihärmä, konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Lappo kontrakt, Åbo ärkestift, Finland. Areal
119 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 3,363
pers. (1890). I civilt afseende hör Y. till Lappo
härad, Nykarleby domsaga, Vasa län. A. G. F.
Ylikannus (F. Kannus), konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Gamlakarleby kontrakt, Åbo ärkestift,
Finland. Areal 515 qvkm. Befolkningen, finsktalande,
3,796 personer (1890). I civilt afseende hör Y. till
Gamlakarleby domsaga, Pedersöre härad, Vasa län.
A. G. F.
Ylistaro, imperielt pastorat af 1:sta kl., Vasa
öfre kontrakt, Åbo ärkestift, Finland. Areal 532
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 9,164 pers.
(1890). I civilt afseende hör Y. till Ilmola domsaga,
Korsholms härad, Vasa län. A. G. F.
Ylivieska, konsistorielt pastorat
af 3:djekl., Kalajoki kontrakt, Kuopio
stift, Finland. Areal 550 qvkm. Befolkningen,
finsktalande. 5,690 pers. (1890). I civilt afseende
hör Y. till Salo härad och domsaga, Uleåborgs
län. A. G. F.
Ylle. Se Ylle-industri.
Ylleatlas. Se Satin.
Ylle-industri. Ull är det väfnadsämne, som menniskor
tidigast användt, och den har förblifvit det
vigtigaste näst bomullen, som genom sin prisbillighet
har skaffat sig ett afgjordt öfvertag under de
senaste århundradena. Lättheten att spinna ullen
till garn och de utmärkta egenskaper yllet har
såsom beklädnad (se nedan) uppdagades i de äldsta
kulturskeden. Ylleväfnaderna voro i början grofva och
tjocka. I antikens dagar nådde ylletillverkningen en
aktningsvärd utveckling i Mindre Asien, Grekland och
Italien. Under medeltiden voro tyskarna, derefter
flandrarna och italienarna dess förnämsta idkare,
och genom flandriska väfvare gjordes denna industri
bofast i England under 1300–1500-talen. Den fick
ökad fart genom uppfinningen af spinnrocken (1530). I
Frankrike uppblomstrade den hufvudsakligen genom
Colberts åtgärder, omkr. midten af 1600-talet, så att
redan i nästa generation kunde derifrån landsflyktiga
hugenotter (réfugiés, se d. o.) plantera ut förfinade
tillverkningsmetoder i flere andra land. Efter
uppfinningen af spinnmaskinerna och den mekaniska
väfstolen har ylleindustriens omfattning ökats
väsentligt under det senaste årh. — På grund af
råvarans olika krusning och längd samt vissa deraf
betingade olikheter i tillverkningssätt skiljer man
på tvänne hufvudgrupper af yllefabrikat: de af
kard-ull och de af kam-ull (se dessa o.). Emellertid
är den förberedande behandlingen till en viss punkt
lika för allt yllematerial. Sedan den sorterade ullen
tvättats och torkats (se Ull, sp. 1301), hvartill
ofta sluter sig dess färgning, ifall denna sker
redan å råvaran, är ullen ännu i form af hopfiltade
»staplar» och måste särskiljas samt bringas i ett
löst, likformigt fördeladt skick. Den bearbetas först
med en luckringsmaskin (en s. k. vulf l. plys),
bestående af en cylinder med utstående skarpa tänder
och en denna omgifvande träkåpa med taggbesatta lister
å insidan. Den syd-amerikanska ullen, som numera utgör
en så väsentlig del af produktionen, har olägenheten
af en mängd mellan håren insnärjda, mycket små
frukter af tistlar m. m., för hvilkas aflägsnande man
använder echardonnöser l. strö-plysar; dessa hafva
förutom taggcylindrarna en kamvals, som fasthåller
ullen, medan refflade valsar (strökastarna) med
hvinande snabbhet bortkasta växtlemningarna. Ullen
öfverstrilas med olja, för att håren må blifva mera
lättredda och smidiga. Vanligen blandar man kort ull
och affall till den längre; de olika sorterna läggas
i lag öfver hvarandra och genomgå en kardmaskin,
som verkställer en likformig blandning af dem. Så
långt är behandlingen ungefär densamma, men derefter
tillvägagår man på olika sätt för framställande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
