Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xuthos, Grek. hjeltes., son af Hellen samt broder till Aiolos och Doros - Xylander, Wilhelm - Xylem, bot., en vetenskaplig term, motsvarande hvad som vanligen kallas ved (se Trä) - Xylobius, ett paleozoiskt slägte bland myriapoderna - Xylofon. Se Halmharmonika - Xylograf och xylografi. Se Träsnitt - Xylol, dimetyl-benzol - Xylometer, apparat till bestämmande af oregelmässigt formade trästyckens kubikinnehåll - Xylophaga, vedätare, träborrare, zool. - Xylopia L., bot., ett af flere arter bildadt slägte af vanligen starkt aromatiska träd - Xyrideæ Kunth, bot., en familj af gräsliknande sumpväxter - Xystus l. xystum, Lat., kolonnad, pelaregång eller långsträckt terrass för kroppsöfningar - Xystus. Se Sixtus 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erechthevs’ dotter, hvilken födde honom sönerna
Achaios och Ion, achaiernas och ionernas mytiska
stamfäder. A. M. A.
Xylander, Wilhelm, tysk humanist, f. 1532 i
Augsburg, hette egentl. Holtzmann (hvaraf X. är
den grekiska öfversättningen). Han vardt 1558
professor i grekiska vid Heidelbergs universitet. Död
derst. 1576. X. var en af de lärdaste män på sin
tid. Han skref Institutiones aphoristicae logicae
Aristotelis (1577) m. m., utgaf editioner af flere
antika författare och verkställde så i språkligt som i
kritiskt hänseende värdefulla latinska öfversättningar
af bl. a. Evripides (1558), Dio Cassius’ romerska
historia (s. å.), Plutarchos’ »Vitae»(1561)
och »Moralia» (1570), Strabons geografi (1571),
Pausanias’ resebeskrifning (1583; ny uppl. 1613)
och Diofantos’ matematiska skrifter (1575), hvilka
dittills varit okända.
Xylem (af Grek. xylon, trä), bot., en vetenskaplig
term, motsvarande hvad som vanligen kallas ved
(se Trä).
Xylobius (af Grek. xylon, träd, och bios,
lif), ett paleozoiskt slägte bland myriapoderna
(tusenfotingarna), af hvilket ett par arter
anträffats i ihåliga Sigillaria-stammar
i Nova Scotias stenkolsbildningar.
B. L–n.
Xylofon (af Grek. xylon, trä, och fone, ljud). Se
Halmharmonika.
Xylograf och xylografi. Se Träsnitt.
Xylol (af Grek. xylon, trä), kem., ett kolväte (se
d. o.), dimetyl-benzol (C3H)2 C6 H4,
som förekommer i stenkolstjära och
jämte benzol samt toluol ingår
i stenkolsolja. Det är en färglös, vid 140°–143°
kokande olja. P. T. C.
Xylometer (af Grek. xylon, trä, och metron, mått),
apparat till bestämmande af oregelmässigt formade
trästyckens kubikinnehåll medelst deras nedsänkning
i ett kärl med vatten och den dervid undanträngda
vattenmängdens mätning.
Xylophaga (af Grek. xylon, trä, och fagein, äta),
vedätare, träborrare (af tyska förf. kallade
Bostrichidae, jfr Bostrichus), zool., en familj inom
skalbaggarnas ordning (Coleoptera) och insekternas
klass. Vedätarna utmärka sig genom sin lilla,
valsformiga kropp, sitt framtill trubbiga, djupt
i halsskölden insänkta hufvud och sina korta, i de
flesta fall brutna och med en stor klubba försedda
antenner. Tarserna äro femledade, dock har den näst
sista leden ett undangömdt läge. Skenbenen äro mer
eller mindre utplattade och i kanten taggade. Larverna
hafva en trind kropp och i st. f. fötter små, håriga,
vårtformiga utskott. De flesta hithörande arter
lefva på barrträdens bekostnad, i
dessas ved eller under barken. De sägas i allmänhet
hälst slå sig ned i sjuka träd, vindfällen och fällda
stammar. De pläga öfvervintra som fullt utvecklade,
könsmogna djur. Parningen försiggår på våren, stundom
i hål, som urgnagts i träden. Innan äggen läggas,
äter honan sig in i barken och urholkar der en gång
(»modergången»). På ömse sidor om denna gång gnager
hon derefter små hålor, i hvilka äggen läggas. Sedan
larverna blifvit framkläckta, uräta de i sin tur
nya gångar (»larvgångar»), hvilka med larvens egen
tillväxt blifva allt större, och som afslutas med
en utvidgad del (»vaggan»), i hvilken förpuppningen
eger rum. Omkr. 750 arter äro kända. De i Sverige
allmännast förekommande slägtena äro bastborrarna
(Hylesinus), vedborrarna (Xyloterus; om en fjäril,
som äfvenledes kallas »vedborrare», se d. o.) och
barkborrarna (Tornicus). L–e.
Xylopia L., bot., ett af flere arter bildadt
slägte af vanligen starkt aromatiska träd, hvilka
af Linné i »Systema nat.» (Ed. XII, 1767) fördes
till kl. Gynandria, men numera äro ställda inom
nat. fam. Anonaceae Rich. och kl. Polyandria
L. Blomfodret är sambladigt; kronbladen äro
6. De yttre 6 ståndarna äro tjockare än de andra,
och fruktämnet, som har 1 pistill, utväxer till
en torr stenfrukt. Detta slägte står nära ett
par tropiska slägten, Unona L. och Habzelia (se
d. o.), hvilka äfven utmärka sig genom aromatiska
egenskaper. X. longifolia A. DC. lemnar ett berömdt
febermedel, och många arters frukter användas
såsom kryddor till kötträtter. En i Vestindien
förekommande art, X. glabra L., är i alla sina delar
oerhördt bitter. Det berättas, att vilda dufvor,
som förtärt frukterna, derigenom blifva onjutbara.
O. T. S.
Xyrideae Kunth, bot., en familj af gräsliknande
sumpväxter, som har 3 foderblad, motsatta
karpellerna, 3 kronblad och 3 knappbärande
ståndare. Roten är trådig. Bladen utgå från roten
och äro antingen smalt svärdliknande och ridande,
såsom hos de egentliga svärdsliljorna, eller ock
trådsmala, med slidomfattande bas. De tillhöra
de heta jordbältenas sandiga stränder o. s. v.
O. T. S.
Xystus l. xystum, Lat. (Grek. xystos, egentl.
»planerad gång»), kolonnad, pelaregång eller
långsträckt terrass för kroppsöfningar, promenader,
disputationsöfningar o. dyl. Under medeltiden
nyttjades ordet för att beteckna den mellan kyrkan och
ett tillhörande kloster ofta. befintliga »korsgången»
(se d. o.).
Xystus. Se Sixtus 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
