Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmskog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästningar samt uppgöra nya förslag till Revals, Pernaus
och Rigas förstärkande. När kriget med Danmark
1643 utbröt, anställdes han vid fältstaten, och
när Örnehufvud dött, utnämndes Lenaeus 1645 till
dennes efterträdare såsom generalqvartermästare
öfver all fortifikation. Han blef 1646 adlad med
namnet Wärnschiöldh och förordnades 1653 att jämte
sin generalqvartermästarecharge äfven vara assessor
i Krigskollegium. Han dog i början af år 1674 och
begrofs i Stockholm d. 30 Juni s. å. – Under sitt
långa chefskap öfver fortifikationsstaten utvecklade
W. en synnerligen gagnande och vidtomfattande
verksamhet inom det alltmer växande svenska
väldet. Men när under förmyndareregeringens
styrelse 1660–72 landet fort nog utarmades,
blefvo vanskligheterna för den nitiske W. att
kunna fullfölja sin verksamhet allt större; och
ehuruväl han i allmänhet alltid lyckades finna
någon utväg ur svårigheterna, måste han dock
till sist med harm finna sig uti penningbristens
tillbakahållande inverkan och fortifikationsstatens
deraf följande relativt ringa utveckling. De större
fästningsarbeten, som under W:s tid bedrefvos i
Sverige, utfördes till en början vid Göteborg och
Nya Elfsborg samt Kalmar, hvarjämte äfven byggdes vid
Halmstad, Vänersborg, Jönköping, Slite, på Andersön
i Jämtland, Dalarö, Vaxholm och vid Stockholms södra
sida m. fl. st. Det var i allmänhet W. sjelf,
som utarbetade de nödiga hufvuddesseinerna. År
1650 var W. i Livland för att uppgöra ännu ett
förslag till Rigas befästande, och 1652 gjorde han
åter en besigtningsresa till Livland, sedan han
året förut utarbetat ett nytt förslag till Pernaus
befästning. När sedan de skånska och bohuslänska
fästningarna 1658 kommit under Sverige, utarbetade
W. förslag till förstärkande af Malmö, Helsingborg,
Landskrona och Marstrand samt till försvar vid
Svinesund, och vid de förstnämnda platserna bedrefs
sedan fästningsarbetet med all ifver. Under W:s tid
utgafs (1653) den första Fortifikations-ordningen
(som förbättrades 1666). Utom förut nämnda verk utgaf
han Fragmenter af Fortifikations-fundamenterne (1673).
L. W:son M.
Värnskatt kallas vanligen den skatt, som i några
land erlägges till staten af de manliga medborgare,
som till följd af kroppsliga felaktigheter eller på
grund af befrielse icke fullgöra den krigstjenst,
som den allmänna värnpligten ålägger dem. Uppfattad
såsom en rätt snarare än som en pligt, skulle väl
den personliga krigstjenstskyldigheten icke kunna
lösas med penningar, men om man tager i betraktande
de personliga uppoffringar, med hvilka krigstjensten
är förenad, måste man dock erkänna det berättigade
deri att den, som af en eller annan orsak icke tages
i anspråk för krigsmakten, i stället drabbas af
någon uppoffring i penningar, hvilka användas till
förmån för samma krigsmakt. Det var på denna grund,
som värnskatt infördes i Bajern, då efter kriget 1866
rätten att sätta man i sitt ställe bortföll. Efter
Tyska rikets bildande upphörde emellertid denna
skatt. Sedan kantonal värnskatt redan
länge funnits i Schweiz, infördes 1878 en
»militärpflicht-ersatzsteuer», hvilken utgår
efter fem olika klasser från 6 till 50 francs
om året (gäller alltid de år personen i fråga
rätteligen skulle tillhört krigsmakten äfven utan
att vara inkallad i tjenstgöring), hvartill kommer
en tilläggsskatt om 1,50 franc för 1,000 francs
kapital eller 100 francs inkomst, då den öfverstiger
600 francs; för de år, som falla under tjensten i
landtvärnet, beräknas endast half skatt. I
Österrike-Ungern infördes år 1880 en »militärtaxe», hvars
storlek bestämmes för hvarje år och på grund af
förmögenhet eller inkomst vexlar mellan 1 florin (i
Österrike, 3 floriner i Ungern) och 100 floriner, allt
för år räknadt. I Italien infördes under 1880-talet
en »tassa militäre», hvilken skall erläggas dels af
de från krigstjenst helt och hållet befriade, dels
af dem, som tilldelas 2:dra och 3:dje kategorierna
och sålunda endast en kortare tid äro inkallade
i tjenstgöring. Denna skatt, som äfven utgår för
året, utgöres af en fast del, 6 lire, och en efter
förmögenhet eller inkomst beroende, hvars storlek
växer från 1,2–3 procent af inkomsterna. Genom 1889
års rekryteringslag infördes i Frankrike en »taxe
militaire», bestående af en fast del, 6 francs, och
en »taxe proportionnelle», hvars storlek periodvis
bestämmes. Svårigheten att indrifva denna skatt,
som icke passar in i skattesystemet, har emellertid
försvårat lagens tillämpning. I Tyskland väcktes 1880
förslag om införande af värnskatt, men ledde ej till
något resultat, och i Sverige upptogs samma tanke i
den s. k. generalskomiténs härordningsförslag af 1891,
hvilket dock ej blef antaget. C. O. N.
Värnsrätten, Värends härads rätt. Se Blenda.
Värpinge. Se Trolleberg.
Värrälä (Värälä, Verälä), by vid stranden af
Kymmene-elf i Elimä socken, Nyland, Finland. I
densamma stod ett slag d. 19 Maj 1790. På »Värälä
slott» emellan båda lägrens förposter afslöts d. 14
Aug. (n. st.) 1790 den fred, som ändade 1788–90
års krig emellan Sverige och Ryssland. Freden
ratificerades på Tsarskoje-Selo d. 17 och uti svenska
lägret vid V. d. 19 i s. m. Svensk underhandlare
var G. M. Armfelt, rysk Otto Igelström. Genom freden
återställdes allt på samma fot som före kriget.
Värtan (Lilla och Stora V.), tvänne fjärdar af
Saltsjön (Östersjön) i närheten af Stockholm. Lilla
V. sträcker sig från Södermanlands fastland i
s. (Nacka socken) med minst (650 m. bredd och
omkr. 12 km. längd i nordvestlig riktning mellan
Lidingön och Djurgården till Danderyd och Stocksund,
der den står i förbindelse med Edsviken i n. v. Mot
n. ö. fortsättes Lilla V. af Stora V., som bildaren
större fjärd af 7 km. längd i n. och s. samt 3–4
km. bredd i ö. och v. mellan Lidingön i s. samt
Danderyds, Täby och Östra Ryds socknar af Stockholms
län. Öfver Lilla V. går Lidingö bro (se Lidingön), och
s. derom ligger Stockholms stora uthamn, Värtahamnen,
anlagd 1879–86 för en sammanlagd kostnad af nära
3,216,000 kr., deri inberäknadt utgifterna för ny flottbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
