Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klumpigaste och fulaste medlemmarna af hela denna ordning,
starkt byggda, tjocka och valsformiga, med mycket
stort hufvud, låg och bred panna, trynet (i synnerhet
i överläppen) oproportionerligt bredt, hvardera
kinden vanställd af tre vårtlika utväxter, kort hals,
svankrygg, låga ben, fyra klöfvar och framtill på
karleden en bred valk. Svansen är lång, i spetsen
försedd med tofs. Ursprungligen består tandsättet af
3 framtänder, 1 mycket stark, utåt- och uppåtböjd,
i spetsen trubbig, framtill och baktill på längden
fårad hörntand och 6 kindtänder i hvarje käkhalfva;
men 2 framtänder och småningom äfven mellantänderna
falla ofta bort. Vårtsvinen lefva i flockar, söka sin
af rötter (äfven af insekter, maskar o. d.) bestående
föda under natten och hvila sig om dagen, ofta i
träsk eller vatten. Genom sin snabbhet och vildhet
blifva de farliga. Såsom unga kunna de tämjas, men
blifva med åldern åter obändiga och hållas derför ej
som husdjur. – Etiopiska vårtsvinet (emgalo),
Phacochoerus Aeliani, har mycket tunn och sparsam
hårbeklädnad, lång och åt sidorna nedfallande,
svartaktig man på halsen och ryggen, skiffergrå-aktig
färg och en kroppslängd af 1,4 m., hvartill komma
45 cm. på svansen; skulderhöjden utgör 70 cm. Arten
förekommer i hela mellersta Afrika. – I verldsdelens
sydliga trakter finnes haartloopern (»snabblöparen»),
Ph. Pallasii, som är brun, på hufvudet och ryggen
svartaktig, blir 1,6 m. lång och har en höjd öfver
bogarna af 75 cm. Hos äldre djur af denna art äro
framtänderna fullständigt försvunna. Arten lefver i
jordhålor och parar sig ibland med tamsvinen.
Vårvik, socken på Dal, Elfsborgs län, Vedbo
härad. Areal 12,243 har. 1,418 innev. (1892). Annex
till Blomskog, Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.
Våsad. Se Vásuðr.
Våtarv. Se Narv.
Våta vägen. Se Analys, sp. 675, och Torra vägen.
Våtdocka. Se Docka 5.
Våt graf, befästningsk., en med vatten fylld
fästningsgraf. Bredden bör vara minst 60
m. och vattendjupet minst 2 m. Våta grafvar
äro mycket lämpliga såsom stormhinder omkring en
fästning, der terrängförhållandena medgifva deras
användande. I den nederländska befästningsskolan,
som hufvudsakligast hade att arbeta i vattensjuk
terräng, vunno de stor användning. Jfr Fästning.
O. A. B.
Våthull, socken i Jönköpings län, Vestbo
härad. Areal 4,527 har. 417 innev. (1892). Annex till
Tillstad, Vexiö stift, Vestbo kontrakt.
Våtröta. Se Potatessjuka.
Våtvärmande omslag. Se Neptunigördel.
Våxtorp (Voxtorp). 1. Socken i Hallands län, Höks
härad. Areal 13,635 har. 2,575 innev. (1892j. Annex
till Hasslöf, Göteborgs stift, Laholms kontrakt. –
2. Socken i Jönköpings län, Östbo härad. Areal 11,327
har. 1,333 innev. (1892). Annex till Värnamo, Vexiö
stift, Östbo kontrakt. – 3. Socken i Kalmar län,
södra Möre härad. Areal 1,372 har. 788
innev. (1892). Annex till Halltorp. Kalmar stift,
Södra Möre kontrakt.
Vä, socken i Kristianstads län, Gärds härad. Areal
3,371 har. 1,789 innev. (1892). Annex till
Kristianstads stad, Lunds stift, Villands
kontrakt. – Inom socknen låg, omkr. 5 km. s. v. om
nuv. Kristianstad, under medeltiden och senare
en gammal, men alltid obetydlig stad Vä (Vaeae,
Vää). Den hade en vacker kyrka, tillhörig ett
premonstratenskloster, som blifvit anlagdt der
omkr. 1170 af ärkebiskop Eskil. Detta brann upp
1213 och flyttades sedermera till Bäckaskog. På
1490-talet fanns der ock ett helgeandshus, äfven
med egen kyrka, och dessutom omtalas ett kapell,
helgadt åt S:t Gertrud. Staden lefde med litet lif,
så fattig, att borgarena ofta måste befrias från tull
och leding, till början af 1600-talet. Den brändes
1452 af kon. Karl Knutsson, 1509 af Svante Sture
och 1612 af Gustaf II Adolf. Vid Kristianstads
anläggning på ön Allö 1614 förlorade Vä sina
privilegier och förvandlades till en bondby, der
Näsbys och Nosabys bönder skulle taga egor i utbyte
mot dem de lemnade i nämnda byar, hvilkas egor åter
skulle tilläggas borgarena på Allö. Emellertid
finnas ännu många minnesmärken från ställets
forna tid, bl. a. klosterkyrkan, som ännu begagnas
som sockenkyrka, och några lemningar (en hög
gafvelmur af gråsten med sträfpelare och röste af
tegelsten samt spår af sidomurarna) af S:t Gertruds
ofvannämnda kapell. På många ställen i Vä by finnas
hvälfda, djupa källare sedan den gamla tiden, och vid
gräfningar på större djup har man äfven påträffat
spår efter forna gator o. s. v.
Väbel (T. weibel l. waibel), en i Sverige redan på
1500-talet förekommande titel på den underofficer,
som hade närmaste tillsyn öfver ordning och
snygghet inom fännickan. När på 1600-talet
fännickorna sammanslogos till regementen,
uppfördes på regementsstaben en regementsväbel,
som hade till åliggande att vara allmän åklagare
inom regementet och att tillse verkställigheten
af ådömda bestraffningar. Vanligen tillsattes
befattningen endast under krig (fältväbel), men
icke då regementet var förlagdt på roten. Efter Karl
XII:s död indrogs och återupprättades befattningen
vexelvis, men uppfördes slutligen på stat vid
1833 års lönereglering. Regementsväbelns eller,
såsom han officielt äfven benämnes, väbelns
åligganden äro numera att hafva polisuppsigten
inom regementets etablissement samt att vaka öfver
att föreskrifter rörande ordning och snygghet
efterlefvas och att innehafvare af marketenterier
och salubodar rätta sig efter gifna föreskrifter. Han
är i regeln allmän åklagare i krigsrätt samt kallar
parter och vittnen. Ytterligare har han tillsynen
öfver regementets häkte. – Väbel är titel äfven
på vaktmästare vid vissa militära inrättningar.
C. O. N.
Wächter, Eberhard Georg Friedrich, tysk målare,
f. i Bolingen 1762, d. i Stuttgart 1852, erhöll sin
första utbildning i Karlsskolan i Stuttgart, der
han studerade juridik, men sedan gick öfver till
teckning och måleri. Efter ett uppehåll i Paris,
der han studerade under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
