- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1519-1520

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågyta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Albans och S. Marias kyrkor på Helgarö» äfvensom
nio hemman med tillhörande skogar, qvarnar, ängar
och fisken. 1310 bekräftade biskopen i Strengnäs
sina företrädares bestämmelser att Fogdö kyrka
och Helgarö kapell skulle vara annex under V., och
året derpå tillerkände han klostret tionden från
åtskilliga gårdar. Domkapitlet stadfäste 1313 dessa
privilegier. 1345 efterskänkte ärkebiskopen i Upsala
biskopstionden från ett klostrets gods i Upland,
hvilket exempel hans närmaste efterträdare
följde. 1408 fritog biskopen i Strengnäs klostret från
skatt till biskopen, och såväl biskopen i sistnämnda
stift (1419) som ärkebiskopen i Upsala (1441) och
hans suffraganer utlofvade aflat åt de stiftsbor,
som besökte klostret. Det var abboten i Julita,
som hade närmaste uppsigt öfver V. och som der egde
att visitera. Derifrån gjordes endast två gånger
undantag, då biskopen i Strengnäs fick träda in i
klostret; men detta skedde endast af särskild vördnad
för denne och i strid mot ordens privilegier, enär
ingen främling kunde företaga en sådan visitation
utan att ega kännedom om ordens hemliga stadgar,
hvilka det, enligt påfvens stadfästelse, var vid
bannlysningsstraff förbjudet att yppa. V:s privilegier
blefvo äfven af påfvarna stadfästa, nämligen 1334
af Johannes XXII, året derpå af Benedikt XII. 1343
uppdrog Klemens VI åt biskopen i Vesterås att
med hotelse af bannlysning tvinga de personer, som
undanhållit klostret tionde och andra inkomster, att
godtgöra lidna förluster, och 1410 erhöll biskopen
i Skara af Johannes XXIII befallning att ransaka om
gårdar, som med orätt blifvit klostret fråntagna. I
afseende på den verldsliga maktens förhållande till
klostret må följande anföras: 1252 erhöll klostret
skyddsbref af konung Valdemar och Birger Jarl; 1279
befriade konung Magnus klostrets gårdar från all
kunglig skatt, utom i det fall att för något krigståg
allmän gärd erfordrades, och dylika bestämmelser
utfärdade äfven konung Birger 1296; hertigarna
Erik och Valdemar meddelade klostret privilegier,
hvilka af hertiginnorna Ingeborg stadfästes 1318;
konung Erik fritog 1359 klostrets landbönder och
arrendatorer från det uppbåd, som man nyligen låtit
utgå; konungarna Magnus, 1361, och Albrekt, 1373,
skänkte klostret sina skyddsbref, hvarjämte den senare
med råds rade gaf detsamma tillstånd att enligt lag
och gammal sedvänja låta hvar som hälst i dess skogar
sätta giller och spjut för björnar, elgar och andra
djur; skydds- och privilegiebref utfärdades äfven
af konungarna Erik XIII, 1417, och Karl Knutsson,
1449. Genom gåfvor, testamenten och köp förvärfvade
sig klostret åtskilliga jordegendomar, och såsom bevis
på dess rikedom i förhållande till andra kloster af
samma orden kan nämnas, att då den af påfven Klemens
V påbjudna s. k. sexårsgärden 1314 skulle utgå,
erlade V. 14 mark om året, men Riseberga endast 8
och Julita 6. I ingift för nunnorna erhöll klostret
vanligtvis en eller flere gårdar; konung Magnus lät
1350 i klostret insätta en rysk flicka och skänkte
då dit med henne jordegendom. Äfven andra ordnar
omhuldade V.; så förunnade 1398 johannit-ordens
general-visitator i Norden samt munkarna i
Eskilstuna detta kloster delaktighet i sin ordens
alla rättigheter och förmåner och likaledes
minorit-ordens general-vikarie 1412. Året före
riksdagen i Vesterås (1527) utfärdade konung
Gustaf I ett bref till abbedissan och nunnorna i
V., hvarigenom han tillerkände dem alla kungliga
sakören af deras landbor. Men 1529 förlänade
han klostret till en frälseman vid namn
Severin Arvidsson, och två år senare fick fogden
öfver Selebo härad befallning att med sitt folk
bebo V. Slutligen, 1541, tillsatte konungen en
särskild fogde öfver klostrets forna besittningar.
C. S–e.

Vårfru dag, dag, som inom katolska kyrkan är helgad
åt Heliga jungfrun (»Vår fru»). Af de många åt henne
helgade dagarna (se Mariafester) qvarstår i svenska
kyrkan numera endast Jungfru Marie bebådelsedag (se
d. o.) såsom helgdag, och Marie himmelsfärdsdag (se
Himmelsfärd), d. 15 Aug., bär i svenska almanacken
ännu namnet »Vårfrudag».

Vårfrugille. Se Tuna 7.

Vårfruhem. Se Våmb 1.

Vårfrukloster. 1. Ett af Erik af Pommern 1410 på byn
Söndre Säbys mark (nuv. staden Landskrona) anlagdt
munkkloster, som tillhörde karmelitorden. – 2. Se
Krokeks kloster.

Vårfruklostret i Örebro. Se Örebro kloster.

Vårfrukyrka, socken i Upsala län, Åsunda
härad. Areal 5,310 har. 1,380 innev. (1892). Annex
till Enköpings stad, Upsala stift, Åsunda kontrakt.

Vårfrupenningen. Se Vadstena kloster.

Vår frus den heliga Marias tyska hus af Jerusalem. Se
Tyska orden.

Vårkumla, socken i Skaraborgs län, Frökinds
härad. Areal 1,241 har. 344 innev. (1892). Annex till
Kinneved, Skara stift, Falköpings kontrakt.

Vårlök. Se Gagea.

Vårmånad. Se Mars.

Vår-rapunsel (eller endast »rapunsel»), bot.,
oriktigt namn på Valenanella olitoria.

Vårsallat. Se Valerianella.

Vårspergel. Se Spergula.

Vårsäd, landtbr., kallas den säd, som utsås på
våren. Hit höra hufvudsakligen korn, hafre, ärter och
vicker; men äfven af de vanliga höstsädesslagen: råg
och hvete, finnas varieteter, som kunna utsås först
på våren och hinna ändock till fullständig mognad
samma år, likasom kornet och hafren. Dessa varieteter
af råg och hvete äro således äfvenleds att räkna
till vårsädesslagen. Å andra sidan finnas jämväl
några varieteter af de egentliga vårsädesarterna,
t. ex. af kornet, som kunna utsås på hösten och
komma till mognad först under det följande året. Man
kallar en sådan kornvarietet vinterkorn och denna är
att hänföra till höstsädesslagen. I Sverige hafva
visserligen odlingsförsök med vinterkorn någon
gång blifvit anställda och äfven delvis lyckats,
men vårt klimat är i allmänhet af den beskaffenhet,
att odlingen af höst- eller vinterkorn aldrig hos oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free