Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågyta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmöhus län, omhuldades i uppväxtåren af sin nyss
nämnde farbroder, blef student i Lund 1775 och
filos. magister 1781, hade derefter anställning
som informator i Småland och Skåne samt uppträdde
då såsom folkpredikant i flackt rationalistisk
anda, tillagande en själaspis af naturkunnighet och
filantropiska lefnadsregler. Sedan han 1785 kallats
till docent i historia vid Lunds universitet, hopskref
han Fäderneslandets historia (och statskunskap) för
begynnare (1787; 11:te uppl. 1822, ett kompendium
af sammanhangslöst uppradade data och notiser
af mångahanda art), hvilken skolbok i mer än 30
år bibehöll sig nästan ensam på sitt område vid
rikets läroverk. W. befordrades 1790 till adjunkt
i historia, prestvigdes 1792, på några ortodoxt
tillyxade teser, som utgjorde det enda teologiska
lärdomsprof han någonsin aflade, och utnämndes
1795 till andre teol. adjunkt (med Hellestad,
Dalby och Bonderup till prebendepastorat). Uppfylld
af lika stor sjelfförtröstan som ifver att gagna,
var han verksam med sin penna, utgaf krestomatier
och predikosamlingar, öfversatte smärre verlds-
och religionshistorier samt en »Sundhetslärobok»,
utarbetade Handbok uti svenska kyrkolagfarenheten
(1799; 3:dje uppl. 1824), läroböcker för barn och en
Lärobok för allmogen (1804), innehållande allahanda
praktiska hushålls- och landthushållningsråd,
upplysningar till skingrande af folkets
vidskepelse o. s. v., hvarför han ock vann stor
popularitet. W. blef 1808 förste teol. adjunkt
(med Husie och Vestra Skreflinge till prebende)
och derjämte kontraktsprost öfver Oxie kontrakt,
1809 e. o. teol. professor och s. å. teol. doktor,
1814 förste teol. professor och domprost i
Lund. Han bevistade såsom stiftsfullmäktig
riksdagarna 1809–18. Död i Lund d. 28 Mars 1829. –
Utrustad med praktisk duglighet och kraftig vilja,
behandlade W. alla underordnade med en despotisk och
pockande välmening. Domkyrkans ekonomi handhade han
på ett ypperligt sätt, och i kyrkorådet styrde han
enväldigt. Men till högskolelärare och evangelisk
själasörjare var han allt utom kompetent. I saknad
af all teologisk lärdom och utan sinne för de
specifikt kristna trossatserna, hyllade han, såsom
en äkta representant för neologiens tidehvarf, den
naturliga religionen och utlade i sina predikningar
hufvudsakligen Guds allmänna försyn samt uppehöll sig
med särskild förkärlek vid de källor till materielt
välbefinnande, hvilka naturen erbjuder. Sjelf
vardt W. rikskunnig för sin utomordentliga aptit;
denna vållade med åren hos honom en korpulens och
öfvervigt af det vegetativa lifvet, som förde
med sig en besvärande sömnsjuka. Som examinator
var han till följd deraf hemfallen åt sällsamma
sinnesfrånvarelser; vid betygssättning redde han
sig genom att följa en viss, högeligen godtycklig
norm. Han var i flere hänseenden ett original, och
en massa lustiga anekdoter har fört hans minne till
efterverlden.
3. Wåhlin, Lars Peter, prest, lärd, den föregåendes
brorson, född d. 23 Juli 1772 i Glimåkra socken,
Kristianstads län, blef student i Lund 1782 och filos.
magister 1790 samt
ingick 1791 såsom e. o. kanslist i
Utrikesexpeditionen. Sedan han ett år idkat
studier i Upsala, utnämndes han 1793 till docent i
lärdomshistoria vid Lunds universitet, prestvigdes
1800, aflade s. å. teol. kandidat- och 1801
teol. licentiatexamen samt blef sistn. år adjunkt
i historia och latinsk vältalighet. W. utgaf 1798
en vitter månadsskrift, »Carolina» (2 hftn). Han
skref ett tjugutal akademiska afhandlingar, och
hans föreläsningar voro mycket besökta. Utnämnd
till kyrkoherde i Farhult (Lunds stift) 1805, erhöll
han 1809 teol. doktors och 1810 prosts titel. 1819
förflyttades han till Norrvidinge pastorat i samma
stift. Fastän sedan 25 år tillbaka aflägsnad från det
akademiska lifvet, sökte W. 1830 den efter farbrodern
lediga första teol. professuren och domprostsysslan
i Lund, men tillbakasattes, och under den vidlyftiga
skriftfejd, som derom uppkom, visade han en alltför
hetsig sjelfkänsla. Död d. 9 Sept. 1834. W. var
en lärd prestman med ovanligt mångsidig literär
bildning. Han utarbetade bl. a. en postilla,
Andaktsbok för enskild gudstjänst (2 bd, 1827–28).
4. Wåhlin, Johan Peter, prest, skriftställare,
den föregåendes kusin, född i Lund d. 16 April 1786,
blef student i Lund 1805, filos. magister 1808 och
docent i kyrkohistoria 1811 samt utnämndes till
hofpredikant 1815. Sedan han tjenstgjort såsom
legationspredikant och pastor vid svenska kyrkan i
London 1818–30, utnämndes han 1830 till kyrkoherde
i Vestra Vingåker och erhöll teol. doktors samt 1832
prosts titel. Död i Vingåker d. 24 Juni 1861. W. var
en beläst och språkkunnig man med lifligt temperament,
men den engelska excentricitet, som hans later
antagit utomlands, passade ej rätt ihop med hans
allvarliga kall. Han utgaf bl. a. Geographi för
begynnare (1817), Bibelalmanach (1832), Stafbok efter
grundstafningssättet (1841), Dagsländor. Anteckningar
under vistandet i England och Frankrike åren 1818–32
(1846; ett större arbete), Biblisk läsbok (1847)
och Anteckningar om särskilta religionssamfund och
bekännelser (1852).
Våkenhus. Se Vapenhus.
Våla. 1. Härad i Vestmanlands län, ingår i
Vestmanlands Östra domsaga och i Salbergs-Aräsby
fögderi samt omfattar Öster-Våla socken och delar af
Nora, Harbo och Huddunge. Areal 66,205 har. 8,048
innev. (1892). Jämte vanliga landtmannanäringar
intager förfärdigandet af trävaror: laggkärl, möbler,
framför allt stolar (»Vålastolar»), som afsättas
i hufvudstaden o. a. städer, ett framstående
rum bland ortens näringsgrenar. – 2. Socken. Se
Väla. – 3. Vester-Våla, socken i Vestmanlands län,
Gamla Norbergs bergslag. Areal 13,668 har. 1,548
innev. (1892). V.-V. utgör ett konsistorielt pastorat,
Vesterås stift, Fernebo kontrakt. – 4. Öster-Våla,
socken i Vestmanlands län, Våla härad. Areal 24,781
har. 3,634 innev. (1892). Ö.-V. utgör ett regalt
pastorat, Upsala stift, Fjerdhundra Norra kontrakt.
Vålaskälf. Se Valaskjálf.
Våldgästning kallades den osed, att obehöriga
personer togo i anspråk den skyldighet till gästning
(se d. o.), d. v. s. att herbergera och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
