Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vorherr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den bästa uppl. af hans poem är utg. af Moxon
i 6 bd 1836–37 (och i 1 bd 1845), och hans
prosaskrifter utgåfvos i 3 bd 1876. – W:s brorson
Charles W., f. 1806, d. 1892, utnämndes 1852
till biskop i det skotska stiftet S:t Andrews,
Dunkeld och Dunblane samt författade teologiska
skrifter, arbeten öfver Shakspere, läroböcker
m. m.; och dennes brorson John W., f. 1843,
biskop i Salisbury sedan 1885, har likaledes
utgifvit flere teologiska och filologiska arbeten.
E. F–t.
Vorherr [får-], Gustav, tysk arkitekt, f. i
Freudenbach vid Anspach 1778, d. i München 1847, son
till en muraremästare, studerade först landtekonomi i
Erlangen och Marburg samt sedan arkitektur i Berlin
och Paris, hvarefter han för vidare utbildning
reste i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och
England. Han byggde det grefliga slottet Görtz i
Schlitz samt kyrkor och skolor och anställdes 1809
i München, först som byggnadsinspektör, sedan som
»baurat», och under hans ledning utfördes många
byggnader. V. grundlade 1823 en byggnadsskola och
redigerade en tidskrift, i hvilken han särskildt
framhöll sina idéer om landets förbättring i alla
hänseenden genom åker- och trädgårdsodling samt
framställde besynnerliga tankar om mensklighetens
förädling på grundvalen af ändamålsenliga och vackra
byggnadsverk.
Vorhout. Se Voorhout.
Workhouse [oö’rkhaus], Eng., arbetshus (se d. o.).
Workington [oö’rkingtån], stad i engelska
grefskapet Cumberland, vid Derwents utlopp i
Solway Firth. 23,522 innev. (1891). Hamnen är god
och skyddas af en 180 m. lång vågbrytare. Jern-
och ståltillverkning, maskinverkstäder och något
skeppsbygge. Export af stenkol, jern och stål samt
kalk.
Worksop [oö’rk-], stad i engelska grefskapet
Nottingham, vid Chesterfield-kanalen samt vid
Manchester–Sheffield–Lincoln-jernvägen. 11,625
innev. (1881). Stora mälterier samt mässings- och
jerngjuterier, smidesverkstäder och kemiska
fabriker. Invid staden ligger Welbeck abbey,
hertigens af Portland herresäte.
Worm. 1. Ole W., dansk läkare och fornforskare, född
d. 23 Maj 1588 i Århus, af holländsk härkomst, blef
efter många års studier vid utländska universitet
professor 1613, men i sitt egentliga fack först
1624. Inom den medicinska vetenskapen är hans minne
hugfäst genom hans upptäckt af »ossa wormiana»
(några ben i hjernan); dessutom har man af honom
en mängd disputationer, samlade i »Institutionum
medicarum libri V» (1636–40) och »Controversiarum
medicarum exercitationes I–XVIII» (1624–53). W. var
derjämte en ansedd läkare och stannade oförfäradt
qvar i Köpenhamn under peståren, då hans kolleger
flydde sin kos. Största förtjensten inlade han
emellertid såsom väckande fornforskare, särskildt
på runtolkningens område. Genom ett kungligt påbud
blefvo på hans tillskyndan tretton runstenar förda
till Köpenhamn och många andra aftecknade, hvarefter
han framlade resultatet af
sina forskningar i Runir seu danica litteratura
antiquissima (1636) och Monumenta danica (1643),
omfattande 139 inskrifter, bland hvilka likväl
funnos 59 norska, 27 skånska och 4 gotländska. Hans
tolkningar af dem äro visserligen otillfredsställande,
särskildt af Guldhorns-texten (1641), men ega
i alla fall sin betydelse såsom det första
försöket. Vidare skref han Fasti danici (1626),
om danska kalenderväsendet, och åvägabragte
utgifvandet af P. Clausöns öfversättning af
Snorre (1633). W. upprättade ett stort museum
af hvarjehanda naturhistoriska, etnografiska
och patologiska föremål, hvilket blef en af
Köpenhamns sevärdheter och erhöll sin beskrifning i
praktverket »Museum wormianum» (1655); det öfvergick
längre fram till k. konstkammaren och derigenom
senare till danska statens samlingar. W:s stora
anseende i den lärda verlden framgår bl. a. af hans
brefvexling (utg. 1751), som innehåller bref från 142
vetenskapsmän. Han dog d. 10 Sept. 1654. – 2.
Villum W., den föregåendes son, f. 1633, blef student
1650, studerade i utlandet och blef med. doktor i
Padua 1657 samt professor 1662. Derjämte fick han en
del andra värf. Så blef han k. bibliotekarie 1671,
assessor i höjesteret 1680 och justitiarius 1690;
han gjorde också tjenst i kansliet 1684–99 och deltog
i utarbetandet af Kristian V:s norska lag. Död 1704. –
3. Jens W., en ättling af Ole W., f. 1716, d. 1790,
var den lärde rektor i Arhus, hvilken utgaf Forsög
til et lexikon över danske, norske og isländske lærde
mænd (2 bd, 1771–73; suppl. 1784). E. Ebg.
Worm, Jakob, dansk satiriker, född d. 8 Dec. 1642, tog
1666 teologisk examen och 1667 magistergraden. Redan
tidigt blef han bemärkt för sina ovanliga naturgåfvor
och sin stora lärdom, men tillika för sin benägenhet
för gyckel. Genom sina latinska predikningar samt
en skrift om konungens rätt att tillsätta prest
hade han vunnit konung Fredrik III:s löfte om en
lektur i teologi i Viborg; men konungen höll ej
sitt löfte, och W. måste nöja sig med rektoratet i
Slangerup 1671—77. I harmen deröfver skref han skarpa
satirer mot Griffenfeld och biskop Hans Bagger,
såsom Studiosus lamentans, hvari han klagade öfver
nepotism och simoni, samt mot sin styfmors man,
biskop Th. Kingo. År 1677 blef W. prest i Viborg
och tog då, oppositionsman af naturen, parti för
Griffenfeld mot hans tarfliga efterträdare, hvarvid
icke ens konungen sjelf gick fri. Hans paskiller på
vers och prosa blefvo visserligen icke tryckta,
men spredos i en mängd afskrifter. Slutligen
fingo myndigheterna 1681 reda på författaren, som
dömdes förlustig ära, lif och gods, men benådades
med landsförvisning till Trankebar, sedan han i
fängelset i ytterlig ödmjukhet bedt om tillgift. Att
han i Indien skulle varit verksam som missionär,
är endast en obestyrkt sägen. Han dog omkr. 1693.
E. Ebg.
Worm, Pauline Frederikke, dansk författarinna,
prestdotter, född d. 29 Nov. 1825 nära Ebeltoft,
död d. 13 Dec. 1883 såsom föreståndarinna för en
flickskola i Randers. I Jan. 1848, straxt efter
kon. Kristian VIII:s död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
