Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vollon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indianerna utan idealisering. Nämnvärda äro äfven hans
Recherches nouvelles sur l’histoire ancienne (3 bd,
1814; ny uppl. 1822) samt Simplification des langues
orientales (1795) och L’alphabet européen appliqué aux
langues asiatiques (1818; se Universalalfabet). V:s
»Oeuvres complètes» utgåfvos i 8 bd 1820–26 (ny
uppl. 1837), hans »Oeuvres choisies» i 6 bd 1827
(ny uppl. 1846).
Volo (Volos), stad i grekiska nomarkien Larissa,
vid innersta änden af Voloviken (fordom Pagaseiska
viken), nedanför vestra sidan af Pelion (Plessidi),
vid södra änden af en ytterst bördig slätt, som
sträcker sig norrut bortom Larissa. Staden, som har
omkr. 5,000 innev., består af tre delar: det af murar
omgifna Kastro, som hufvudsakligen bebos af turkar,
Scala l. hamnen, handelns och sjöfartens säte,
samt den osnygga grekisk-judiska förstaden. V.,
som är utgångspunkt för jernvägen till Larissa
och regelbundet besökes af österrikiska, franska
och grekiska ångare, som gå mellan Peiraievs och
Konstantinopel, är den enda hamnen för norra Greklands
produkter (hudar och skinn, frukt, olivolja, råsilke
och kokonger m. m.). – V. ligger på eller i närheten
af platsen för det forntida Pagasai (se d. o.). Ett
par km. längre söderut ligga ruinerna af Demetrias
(se d. o.). På motsatta sidan om den lilla bukten
innerst i viken ligger Episkopikullen, på hvilken
den gamla staden Iolkos låg. Dr Lolling upptäckte
der 1883 några underjordiska grafkamrar, liknande
dem i Mykenai och Orchomenos.
Volocher. Se Valaker.
Voloffer. Se Djolaffer.
Vologda. 1. Guvernement i nordöstra Ryssland,
näst Archangelsk det största i europeiska Ryssland,
402,733 qvkm., sträcker sig omkr. 1,300 km. i
nordöstlig riktning från guvern. Novgorods gräns
till Uralbergen, inneslutande den breda sänka,
som vattnas af Dvinas källfloder Suchona och
Vytsjegda. Från Volgas bäcken är det skildt genom en
låg, skogbevuxen ås, der såväl Ishafvets som Kaspiska
hafvets vattendrag äro blandade. Östra gränsen följer
Uralbergens hufvudkam, som har få punkter öfver 1,000
m. Breda »parmas», eller skogiga platåer, uppfylla
trakten mellan Uralbergen och Timanbergen, i Petsjoras
öfre bäcken, och det är öfver parmas – särskildt
öfver dem, som ligga närmast Ural – som Uralbergens
i dessa trakter högsta toppar resa sig: Töttposs-iss
(1,690 m.) och Hoste-niär (1,510 m.). Timanbergen
äro en på kärrtrakter rik platå, der floderna, som
flyta till Dvina eller Petsjora, upprinna i samma
kärrtrakt. Med afseende på växtligheten och landets
fysiska utseende råda stora skiljaktigheter mellan
östra och vestra delen. I s. v. omvexla skogar med
ängar och odlade fält, hvilka senare upptaga nära 1/4
af arealen, och befolkningen är ganska tät. Längre
mot n. ö. blir klimatet strängare, men ända till
Dvina idkas sädesodling med fördel, ehuru endast 4
proc. äro odlad jord. Vid 46:te längdgraden börjar
lärkträdet intaga tallens plats i skogarna, och
flere andra växter, som äro okända i vestra Ryssland,
uppträda. Trakten kring öfre
Mesen har långa, stränga och snörika vintrar, men
så varma somrar, att kornet mognar 40 dagar efter
sådden. De östra Timanplatåerna äro obeboeliga;
äfven vid flodernas stränder är klimatet så strängt,
särskildt till följd af de isiga nordanvindarna, att
råg och korn odlas nästan endast i trädgårdar. Det
hela är betäckt med nästan ogenomträngliga skogar
(af tall, gran, lärkträd och ceder jämte asp och
björk) i en af vatten genomdränkt mark. Folkmängden
i V. är omkr. 1,24 mill., deraf 88 proc. storryssar
och 12 (enl. Rittich 7) proc. syrjäner, de senare
längst österut. Hufvudnäringar äro jordbruk och
boskapsskötsel, skogsafverkning (med dess binäringar
tjärbränning, pottaskeberedning m. m.), husslöjd
samt något storindustri (jernverk, brännerier,
pappersbruk). Jagt är den syrjänska befolkningens
förnämsta sysselsättning. Exportartiklar äro
lin, linneväfnader, linfrö, smör, tjära, beck,
trävaror och pelsverk. De förnämsta handelsplatserna
äro Vologda, Verchovajsk och Velikii-Ustjug. –
2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid floden
Vologda (en 140 km. lång biflod till Suchona) och
genom jernväg öfver Jaroslavl och Rostov förenad med
Moskva. Omkr. 17,000 innev. Det är en gammal stad
med många minnen från sin forntid i sina kyrkor,
af hvilka en är från 12:te årh. och katedralen från
1565. Det är en vigtig handelsplats, som uppköper
lin, linfrö, hafre, hampa, smör och ägg i stor skala
samt exporterar dem till Archangel och Petersburg. –
Staden var en koloni af Novgorod och blef inom kort
en folkrik stad genom sitt fördelaktiga handelsläge
och novgorodska köpmäns företagsamhet. 1273
plundrades den af tatarerna, och 1447 annekterades
den af Moskva. Sedan Archangel anlagts och öppnats
för utländsk handel 1553, blef V. en mellanhand för
gods till och från denna stad, men efter Petersburgs
anläggning har handeln på utlandet tagit andra vägar.
Volontär (Lat. voluntarius, frivilligt tjenande
soldat), krigsv., i flere land benämning på en
ung man, som frivilligt inträder i krigstjenst (jfr
Frivillig). I Frankrike kallas alla frivilliga
volontaires; i Finland är »volontär» benämning på den,
som inträder för tre år. Om Englands volunteers se
Storbritannien, sp. 662. – I Sverige bestämdes 1805,
att två nummer vid hvarje kompani skulle besättas
med »tjenstbara volontärer», »hvilka borde ega den
växt och kroppsstyrka, att de kunde handtera geväret
och nyttja det, då så fordras», och bland hvilka
lämpliga underofficersämnen borde utväljas. 1834
bestämdes, att till tjenstbara volontärer skulle
antagas ynglingar, som fyllt 16 år och egde någon
bildning. 1871 ökades volontärnumren vid hvarje
indelt kompani till fyra, hvartill 1885 lades ett
femte, då äfven ett tredje nummer vid hvarje indelt
sqvadron anslogs åt volontär. 1877 tillkommo
dessutom två kontanta volontärlöner vid hvarje
indelt kompani (utom vid några få regementen), af
hvilka den ena skulle vara besatt med en korpral
eller vice korpral, kallade volontär-korpral
eller volontär-vice-korpral. Dessutom kunna äfven
volontärer utom nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
