Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelsen af ett sjelfständigt och allsidigt studium
af de klassiska folkens hela lif, ej blott deras språk
och literatur. (Jfr Filologi, sp. 1264). Efter
upphäfvandet af universitetet i Halle (1806) flyttade
W. till Berlin och deltog verksamt i grundandet
af dess nya universitet. En med åren tilltagande
retlighet i lynnet gjorde det dock för honom svårt
att finna sig till rätta och bragte honom i konflikt
äfven med hans närmaste vänner. För att återställa
sin vacklande helsa företog han en resa till södra
Frankrike, der han dog, i Marseille, 1824. Bland
hans många skrifter förtjenar i främsta rummet att
nämnas hans epokgörande Prolegomena in Homerum (se
Homeros, sp. 1465). A. M. A.
Wolf, Ferdinand, tysk
filolog, f. i Wien 1796, tillbragte sin studenttid
i Graz, men återvände sedan till Wien, der han
fick anställning vid det kejserl. biblioteket,
hvars kustos han blef 1853. Han var äfven medlem af
och sekreterare vid vetenskapsakademien. Död i Wien
1866. Det estetiska intresse, som den romantiska
skolan väckt till lif och särskildt riktat åt de
romanska landens medeltidsliteratur, blef äfven för
W. den första väckelsen att åt studiet af denna
literatur egna sitt arbete. Hos honom trängdes dock
snart den ensidigt estetiska synpunkten tillbaka
för den historisk-filologiska, och hans största
betydelse som literaturforskare ligger just deri att
han från denna senare synpunkt utvecklade metoden
för literaturhistorisk forskning. National-literatur
var i 19:de århundradets andra decennium ett nytt
begrepp, hvars innebörd W. var en af de förste
att mångsidigt fatta och utveckla. Han bemödade
sig alltid att säkert utreda hvad som i ett lands
literatur var rent nationelt och hvad som borde
tillskrifvas främmande inflytelse, liksom han äfven
skarpsynt utforskade det samband, som den till form
och innehåll egde med en äldre kultur. Ju starkare
det rent nationella elementet befanns vara, dess
lifligare blef hans intresse. Från studiet af den
italienska literaturen fördes han derför snart öfver
till den äldre franska och vidare till den spanska och
portugisiska i såväl Europa som Amerika. Dessa båda
sistnämnda literaturer med sin rika, starkt nationella
romansdiktning tilltalade honom lifligt, och han
utförde för deras äldsta perioder en serie arbeten,
som länge skola bibehålla ett högt vetenskapligt
värde. Endast sällan lade han fram resultaten af
sina forskningar i större volymer, hvaremot många
artiklar i tidskrifter och handlingar vittna om
hans kritiska blick och grundliga, vidsträckta
lärdom. Bland hans arbeten må nämnas Beiträge zur
geschichte der castilischen nationalliteratur (1832),
Ueber die neuesten leistungen der franzosen für die
herausgabe ihrer nationalheldengedichte (1833),
Ueber altfranzösische romanzen und hofpoesie (1834),
Floresta de rimas modernas castellanas (1837),
Ueber die romanzenpoesie der spanier (1847),
Studien zur geschichte der spanischen und
portugisischen nationalliteratur (1859) och Histoire
de la littérature brésilienne (1863). – Äfven den
svenska national-literaturen tilldrog sig hans
uppmärksamhet. Han gjorde Hyltén-Cavallius’
sagosamling till föremål for jämförande studier, och
han författade en mycket beaktansvärd inledning till
den tyska öfversättningen af Geijer-Afzelius’ samling
af svenska folkvisor. – A. Ebert har i »Jahrbuch für
romanische und englische literatur», 8:de bd, lemnat
en god teckning af W:s vetenskapliga verksamhet och
betydelse. E. Stengel utgaf 1890 en samling af hans
mindre skrifter. P. A. G.
Wolf, Rudolf, schweizisk astronom, f. 1816,
var 1839–50 lärare i matematik och fysik vid
realskolan i Bern samt blef 1850 professor i
astronomi vid polyteknikum i Zürich och direktor för
observatoriet derstädes. W:s förnämsta verksamhet
på astronomiens område hänför sig till solen. 1852
upptäckte han, nära samtidigt med och oafhängigt
af Sabina och Gautier, identiteten af perioden
för de jordmagnetiska fenomenen och perioden för
solfläckarna, hvilken senare han genom uttömmande
undersökningar faststält till 11,111 år (jfr
Solen). W. har utgifvit en förträfflig Handbuch
der mathematik, physik, geodesie und astronomie
(1870–72) samt en synnerligen innehållsrik, koncis
och tillförlitlig Geschichte der astronomie (1877).
K. B.
Wolf, Adam, österrikisk historiker, f. 1822,
blef docent i historia vid Wiens universitet
1850, professor i Budapest 1852 och i Graz
1865. Död derst. 1883. W. var från 1873 ledamot
af vetenskapsakademien i Wien och lemnade flitigt
bidrag till dess handlingar. Han är den förste,
som med frimodighet bearbetat Österrikes nyare
historia. Bland hans arbeten framhållas Österreich
unter Maria Theresia (1855), Kaiser Franz I. 1804–11
(1866) och Geschichtliche bilder aus Österreich (2 bd,
1878–80).
Wolf. 1. Jacob Wilhelm Nicolai W., norsk skådespelare,
född d. 23 Dec. 1824 i Köpenhamn, var först elev
vid musik-konservatoriet derst. och debuterade
1848 på k. teatern såsom Josef i Méhuls opera. 1852
engagerades han vid teatern i Kristiania såsom
tenorsångare och uppträdde första gången såsom Max
i »friskytten». W. var lycklig som sångare, men
gjorde sig ändå mera bemärkt som skådespelare och
hörde som sådan till teaterns bästa krafter. Till
hans roller hörde framförallt Hertug Skule i Ibsens
»Kongsevnerne», Kammerherre Bratsberg i »De unges
förbund» och Bothwell i Björnsons »Maria Stuart i
Skotland». Dessutom må nämnas hans Macbeth och Othello
samt löjtnant v. Buddinge i Hostrups »Gjenboerne». På
grund af sjuklighet lemnade W. teatern 1874. Han
dog d. 7 Febr. 1875. Han var sedan 1854 gift med
skådespelerskan K. L. Johannesen (se nedan). –
2. Karen Lucie W., född Johannesen, skådespelerska,
den föregåendes hustru, föddes d. 25 Maj 1833 i
Bergen, på hvars teater hon debuterade 1850. År
1853 kom hon till Kristiania, der hon s. å. gjorde
sitt inträde på scenen som Lisbeth i »En söndag paa
Amager», och hon har der sedan hört till de yppersta
och mest omtyckta skådespelerskorna, till icke ringa
del genom sin vackra organ och sångröst. Fru W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
