Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wohlau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af personer, tillhörande samma familj, Elisabeth
Niclas Tucherin (1499, i Kassel), Hans Tucher och
hans maka Felicitas (s. å., i Weimars museum),
hvilka tillskrifvas Dürer, som var W:s lärjunge. –
Slutligen var W. äfven betydande på träsnittets
område, der han var en af de förste verklige
konstnärerna, som skuro efter egna teckningar. Deri
var han egentligast Dürers föregångare. Flere verk
äro af honom utgifna, bl. a. Schutzbehalter der
wahren reichthümer des heils und der ewigen seligkeit
(1491) och Die weltchronik af d:r Hartmann Schedel,
utgifven 1493 på latin, 1494 på tyska, med en mängd
träsnitt af W. och hans nämnde styfson. Boken,
som i illustrationerna inneslöt en skatt af
bibliska och verldsliga bilder jämte fantastiska
och äfventyrliga, vann utomordentlig popularitet,
C. R. N
Voigt [fogt], tyska historieskrifvare. 1. Johannes
V., född i Sachsen-Meiningen 1786, blef 1812 docent
i Halle och författade såsom sådan det Gregorius VII
förhärligande verket Hildebrand als papst Gregor
VII und sein zeitalter (1815; 2:dra uppl. 1846). 1817
mottog han kallelse såsom chef för arkivet i
Königsberg, vid hvilken stads universitet han 1821
blef professor i historia, och egnade derefter sina
betydande krafter åt forskningar, hufvudsakligen i
(provinsen) Preussens häfder. Hans förnämsta arbete
i denna riktning är Geschichte Preussens von den
ältesten zeiten bis zum untergange der herrschaft des
Deutschen ordens (9 bd, 1827–39), hvartill slöt sig
utgifvandet af »Codex diplomaticus prussicus» (6 bd,
1836–61) m. fl. publikationer. Af V:s öfriga arbeten
må nämnas Geschichte des Deutschen ritterordens
in seinen zwölf balleien in Deutschland (2 bd,
1857–59) och Handbuch der geschichte Preussens bis zur
reformation (3 bd, 1842–43). V. dog 1863.– 2. Ludwig
Georg V., den föregåendes son, född i Königsberg
1827 och promoverad filos. doktor derstädes 1851,
vardt 1855 kustos vid universitetsbiblioteket i nämnda
stad. 1858 »honorarie professor» i München, för att
under v. Sybels ledning öfvertaga utgifvandet af tyska
riksdagsakter, samt ord. professor i historia 1860 i
Rostock och 1866 i Leipzig. Död 1891. Hans förnämsta
arbeten äro Die wiederbelebung des klassischen
altertums oder das erste jahrhundert des humanismus
(1859; 2:dra uppl. 1880–81) och Enea Silvio de’
Piccolomini als papst Pius II und sein zeitalter
(3 bd, 1856–63).
Voigt [fogt], Karl Friedrich, tysk medaljgravör och
stensnidare, f. i Berlin 1800, fick anställning vid
k. myntverket i Berlin och graverade der en mängd
medaljer, hvarjämte han skar bilder i elfenben. 1825
fick han akademiens pris för modellering och ett
stipendium, hvarmed han först reste till London samt
derifrån öfver Paris och Milano till Rom. Der lärde
han stensnideri under Girometti och studerade antiken,
hvarjämte han äfven påverkades af Thorvaldsen och
utbildade en ädel och fri stil såväl i porträttbilder
som i sina poetiska, mytologiska och allegoriska
figurer. Han var i München 1829–59 anställd af konung
Ludvig som förste medaljgravör samt utförde på uppdrag
samlingen af de s. k. »Geschichtsthaler», hvilka på
ena sidan visa konungens bild, på den andra erinra om
någon betydande historisk tilldragelse. Från München
flyttade han till Rom och dog i Trieste 1874. Från
V. utgingo många minnesmedaljer med bilder, såsom
af Thorvaldsen, Cornelius, Rauch, Kaulbach, konung
Ludvig, påfven Pius VIII och många af Europas furstar
och storheter. En af hans berömdaste medaljer är
slagen öfver konung Ludvigs verksamhet för konsten.
Voigtel [fo’gtel], Karl Edward Richard, tysk
arkitekt, f. i Magdeburg 1829, känd såsom Köln-dômens
fullbordare, egnade sig åt studiet af byggnadskonsten
vid Berlins akademi, blef 1855 af arkitekten Zwirner
anställd vid arbetet på den nämnda dômen och skötte
sig dervid så bra, att han efter Zwirners död erhöll
uppdrag att sjelfständigt leda byggnadsarbetet. Han
fulländade också detta den gotiska konstens jätteverk
i långhuset, tvärskeppet och tornen ända till den
sista korsblommans uppsättande d. 14 Aug. 1880, då det
1248 grundlagda templet var fullbordadt. Förutom detta
har han restaurerat flere kyrkor från medeltiden,
såsom den romanska kyrkan i Zinzig nära Koblenz
(1863).
Voigtland. Se Vogtland.
Voigtsberg. Se Oelsnitz och Rheinstein.
Voigts-Rhetz [fogt rets], Konstantin Bernhard von,
preussisk general, f. i Braunschweig 1809, trädde
1827 i tjenst vid 9:de infanteriregementet och blef
1858 generalmajor samt 1863 generallöjtnant. Efter
mångsidig användning, sedan Mars 1866, såsom
militärfullmäktig i Frankfurt am Main, tjenstgjorde
V.-R. i 1866 års krig såsom generalstabschef
vid 1:sta armén (prins Fredrik Karl) samt var
derefter generalguvernör i Hannover och efter den
preuss. förvaltningens organisation kommenderande
general derstädes. I 1870–71 års krig deltog han
såsom chef för 10:de armékåren, hvilken utmärkte
sig i slagen vid Metz, under denna fästnings
inneslutning, i fälttåget vid Loire (slaget vid
Beaune-la-Rolande, d. 28 Nov. 1870) m. m. Efter
kriget lemnade han tjensten och dog 1877. – En yngre
broder till honom, William von V.-R., f. 1813,
deltog som kommendör för en infanteribrigad i slagen
vid Wörth och Sedan (1870), var Sept. 1870–Mars
1871 kommendant i Versailles och blef 1873
befälhafvare för 20:de divisionen (Hannover), 1878
generallöjtnant, 1881 artilleriinspektör i Koblenz
och 1882 artillerigeneralinspektör, d. v. s. högste
befälhafvare för det tyska artilleriet. Han erhöll
1883 afsked som infanterigeneral.
Voilà tout [våala’ tou], Fr., »se der allt», detta
är hela saken.
Voiron [våarå’ng], stad i franska depart. Isère,
vid Isères biflod Morge och vid jernvägen
Grenoble–Lyon. Omkr. 8,500 innev. Jern- och stålverk,
linneväfveri, pappers- och likörtillverkning. Omkr. 10
km. n. ö. om V. ligger klostret La grande chartreuse.
Vois [fåjs], Arie de, holländsk målare, f. omkr. 1030
i Leiden, d. derst. 1680, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
