Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiwet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i inrikesministeriet, 1865 sektionschef i
kultusministeriet och 1875 i utrikesministeriet,
hvarest han 1880 befordrades till
understatssekreterare. 1885 valdes han till
representant för Attika i nationalförsamlingen. På
vitterhetens område har V. gjort sig känd genom
diktsamlingar (Horai, 1860; Ek ton enonton), flere
öfversättningar af tyska diktverk, en prisskrift
öfver de homeriska sångernas historia (To homerikon
zetema etoi historia ton homerikon epon, 1866)
m. m. Sitt intresse för fäderneslandets språk och
literatur har han vidare ådagalagt genom utarbetande
af Grammatik der neugriechischen sprache (1864; 4:de
uppl. 1883), »Neugriechische chrestomathie» (1870;
2:dra uppl. 1883) och en ny-grekisk-fransk ordbok
(1871).
Vlacq [flack], Adriaan, holländsk matematiker,
bokhandlare i Gouda (födelse- och dödsår okända),
kompletterade Briggs’ logaritmtabeller genom att
uträkna logaritmerna till talen 20,000–90,000:
Arithmetica logarithmica, sive logarithmorum
chiliades centum. Edit. secunda aucta (1628; äfven på
holländska och franska s. å.). Dessa logaritmtabeller
innehålla äfven logaritmerna för sinus, tangenter och
sekanter för hvarje minut af qvadranten och med 10
decimaler, hvilken tabell han 1633 kompletterade med
Trigonometria artificialis, innehållande logaritmerna
för sinus och tangenter för hvar 10:de sekund af
qvadranten. V. utgaf vidare Ephemerides motuum
caelestium ab anno 1633 ad annum 1636 (1632) samt
(tillsammans med Gellibrand) Briggs’ Trigonometria
britannica (1633).
Vladik. Se Vladyka.
Vladikavkas, fästning och hufvudstad i prov. Terek
i Kaukasus, på omkr. 700 m. höjd, vid floden Terek
och vid ändpunkten af den från Syd-Ryssland (Rostov)
anlagda jernvägen. Omkr. 34,000 innev. Staden anlades
1800 för att skydda den stora grusiska militärvägen
och är nu en liflig handelsstad.
Vladimir. 1. Guvernement i mellersta Ryssland,
n. ö. om Moskva. Areal 48,857 qvkm. Det sträcker
sig öfver östra delen af mellersta Rysslands
centralplatå, som har en medelhöjd af 240–280 m.,
och är djupt fåradt af floddalarna, så att det
derigenom får ett kuperadt utseende. Berggrunden
består till större delen af kolförande sandsten,
betäckt med ett tjockt lager af kross-stenslera,
hvilken anses vara bottenmorän under Nord-Europas
istäcke och i sin ordning är i sänkorna betäckt med
yngre bildningar. Utom i distriktet Jurjev, der vissa
sträckor hafva »svart jord», är marken föga bördig,
och spanmål måste vanligen införas, ehuru lin, hampa
och trädgårdsalster produceras för export. Jernmalm
förekommer mångenstädes äfvensom porslinslera och
gips. Hufvudfloden är Oka, som är segelbar genom
hela guvernementet och upptager Kljazma, som är
segelbar till Kovrov. Stora kärrtrakter och flere
småsjöar finnas, af hvilka en, Plesjtjejevo (långt
i v.), har historiskt intresse, emedan det var der
Peter den store som gosse vann sin första kunskap i
segling. Befolkningen, omkr. 1,4 mill., är storrysk,
med undantag af ättlingarna
af några hundra karelska familjer, som Peter den
store flyttade till ofvannämnda sjö, och som ännu
behålla sitt språk. Näst guvernementet Moskva
har intet guvernement så liflig industri som V.,
och denna drifves dels som storindustri, dels som
hemslöjd. Nästan hvarje by har sin specialitet, och
medan i några nästan hela den manliga befolkningen
utvandrar öfver hela Ryssland som snickare, timmermän,
murare, smeder eller krämare, drifver befolkningen i
andra sina yrken hemma. Hela byar äro sysselsatta med
att måla ikoner (se d. o.), och ehuru dessa säljas för
omkr. 1 kr. hundradet, beräknas värdet af omsättningen
till mer än 2,5 mill. kr. om året. Öfver 100,000
pers. voro 1884 uteslutande sysselsatta med hemslöjd,
och produktionsvärdet anslogs till 63 mill. rubel. –
2. Hufvudstad i nämnda guvernement, till skilnad
från nedannämnda stad kallad V. vid Kljazma, i
äldre tid V. Zaljesskij (»V. bortom skogen»), ligger
på venstra stranden af Kljazma, på ömse sidor om
dess biflod Lybed, vid jernvägen mellan Moskva och
Nisjnij-Novgorod. Omkr. 18,000 innev. Dess af murar
omgifna kreml innehåller tvänne kyrkor, Uspenskij
(omkr. 1150), der alla furstarna i V. begrofvos,
och Dmitrijevskij, som 1834 återställdes i sitt
ursprungliga skick. Bland öfriga gamla minnen i
den fordom betydande, men nu om förfall vittnande
staden må nämnas Gyllene porten (Zlotyja vrata),
en triumfport, byggd omkr. 1158 af storfursten i
V. Andrej Bogoljubskij. – Staden anlades omkr. 1120
af storfurst Vladimir Monomach i Kiev och vann
snart stor politisk betydelse. Monomachs sonson
Andrej Bogoljubskij, sedan 1157 storfurste, tog
sitt residens ej i Kiev, utan i V., som sålunda
gaf namn åt och länge var residensstad i
storfurstendömet V. (1157–1328) samt 1299–1326 var
äfven metropolitsäte, hvarefter stadens politiska
och kyrkliga glans öfvergick till Moskva (se
vidare bd XIV, sp. 1548–52). – 3. (V. Volynskij)
Stad i ryska guvern. Volynien, nära Weichsels
biflod Bug. Omkr. 8,000 innev.
Vladimir, ryska storfurstar. 1. V. den helige l.
den store, var son af storfurst Svjatoslav och tjensteqvinnan
Matusja. Innan fadern företog sitt andra härnadståg
till Bulgarien, på hvilket han dödades (972),
delade han sitt land emellan sina tre söner så,
att Jaropolk fick Kiev, Oleg drevljanernas område
och V. Novgorod. Då Jaropolk bemäktigade sig Olegs
land och hotade V:s, begaf denne sig »bortom hafvet»
(d. v. s. till Skandinavien), fick der en här och
drog emot Jaropolk. Först eröfrade han Polotsk, dödade
dess furste och äktade hans dotter Rogneda, Jaropolks
trolofvade. Sedermera gjorde han sig till herre öfver
Kiev, lät döda sin broder och tog hans enka till
hustru. Under de första åren af sin storfurstetid
låg V. i härnad med polacker, litaver, Volgabulgarer
och petjeneger, visade sig som en nitisk hedning och
hade hundratals frillor. Men begäret att underhålla
politiska förbindelser med Öst-Rom förmådde honom
antaga kristna läran. Han återlemnade det från Öst-Rom
eröfrade Cherson (Korsun, på Krim) mot priset af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
