Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vistritza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnit såväl sandsten som kopparmalm, jernhaltig
sten, guld, flinta och grafit. Förekomsten af
dessa äldre bildningar väcker den förmodan att
vi här hafva att göra med en sjunken kontinent,
af hvilken endast de högsta topparna höja sig
öfver hafsytan. Vulkanisk verksamhet ger sig ännu
till känna. Visserligen äro de många kratrarna
för längesedan slocknade, men jordstötar äro icke
sällsynta, och heta källor finnas flerestädes. De
mindre öarna äro låga korallbildningar, betäckta
med ett fruktbart jordlager. Hela arkipelagen
ligger i en fullständig korallpark, och rundt om
öarna ligga dels långt i hafvet utskjutande kustref,
dels barrierref, i hvilka endast här och der trånga
kanaler öppna sig, hvilka till följd af häftiga och
oregelbundna strömmar äro svåra att passera. Utom på
de små korallöarna och vissa kustremsor på de större
öarna, särskildt nära flodmynningarna, finnas få jämna
platser, eljest öfverallt berg och dalar, toppar och
bråddjup, hvilka antaga de mest romantiska former och
nästan öfverallt äro klädda med en vacker och rik
växtlighet. Vattendragen äro många och ganska stora i
förhållande till öarnas omfång och lemna en farbar väg
till de bördiga trakterna utmed deras stränder. Dessa
och de vidsträckta deltorna vid mynningarna
öfversvämmas ofta, hvarvid deras fruktbarhet
ökas, ehuru med stor kostnad för odlaren. Klimatet,
särskildt under regntiden, från Nov. till April,
är något enerverande för européer, men icke
ohelsosamt. Febrar äro knappast kända. Dysenteri,
som är mycket vanlig och den allvarsammaste sjukdomen
på öarna, säges hafva varit okänd före européernas
ditkomst. Reumatism och elephantiasis äro vanliga;
den senare framkallas stundom genom ett omåttligt bruk
af kava. Medeltemperaturen är vid kusten 26° C.; under
den torra årstiden faller temperaturen ned till 16°,
men stiger stundom under regntiden till 50°. Sydöstra
sidan af öarna mottager vida större nederbörd än den
nordvestra, emedan den är vänd åt sydöstmonsunen,
som blåser större delen af året. Detta är orsaken
till den vida rikare vegetationen på öarnas sydöstra
del. Vegetationen är hufvudsakligen af tropisk
indo-malajisk karakter: tät skog med stora träd,
betäckta med lianer och epifyter. Floran har äfven
flere australiska och nyzeeländska samslägtingar,
hvilket visar sig företrädesvis på öarnas vestra
sida genom Pandanus, vissa arter Acacia, Epacris,
Casuarina och Dammara. Värdefullt byggnadsvirke lemna
det hårda vesi (Afzelia bijuya), dilo (Calophyllum
inophyllum), af hvilka det senare äfven är vigtigt
för sitt harts och sin olja (i fröna), dakua (Dammara
vitiensis), som likaledes lemnar harts, damanu och
vaivai (Calophyllum spectabile och C. Burmanni,
Serianthus myradenia och S. vitiensis), Casuarina och
andra, företrädesvis Coniferae, Guttiferae, Myrtaceae
och Leguminosae. Infödingarnas kläder förfärdigas
af pappersmulbärsträdets (Broussonetia papyrifera)
bark. Af palmer är kokospalmen den vigtigaste; den
utgör ock den förnämsta kulturväxten. Sandelträdet,
af hvilket förr utfördes hela skeppslaster,
är nu nästan utrotadt och finnes endast på
vestkusten af Vanua Levu. Äfven finnas många växter,
som lemna droger, kryddor och parfymer, hvarjämte
flere odlas för sin skönhet, på hvilken innevånarna
sätta stort värde. Bladen af Solanum anthropophagorum,
Trophis anthropophagorum och Omalanthus pedicillatus
kokades tillsammans med menniskokött, hvilket
eljest ansågs svårsmält. Kavaroten, här kallad
»yangona», af hvilken nationaldrycken tillverkas,
har införts, säges det, från Tongaöarna. Bland träd,
som lemna ätliga frukter, må utom kokospalmen nämnas
brödfruktträd (i många arter), bananer och Citrus;
wi (Spondias dulcis), kavika (Eugenia malaccensis),
ivi l. tahitiska valnötträdet (Inocarpus edulis),
ananas, sockerrör, majs, kaffe, bomull, tobak,
kakao, kanel, kryddnejlikor, vanilj m. fl. hafva
införts, och flere af dem odlas i större skala för
utförsel. Infödingarnas vigtigaste födoämnen äro taro
och jams. – Djurverlden är mycket fattig. Européerna
funno vid sin ditkomst af däggdjur endast hundar,
svin, en råttart samt fem fladdermusarter. Svinen
hafva förökat sig ofantligt. Hästar, får och
nötkreatur hafva införts och acklimatiserats;
angorageten uppfödes på några öar i stora
hjordar. Rikare på arter är fogelverlden (endast
indiska eller australiska slägten). Af kräldjur finnas
10 arter stora, men oskadliga ormar, 15 arter ödlor
och några grodor. Insektverlden är rik på individer,
men fattig på arter. Fiskar samt sköldpaddor,
hummer och kräftor finnas i stor rikedom såväl i
floderna som i hafvet. Sköldpadd och trepang bilda
jämte kokosnötter vigtiga exportartiklar. Innevånarna
höra utan tvifvel till den melanesiska stammen, men
skilja sig i hög grad från de öfrige melanesierna,
hvilka de öfverträffa i odling. De närma sig i
detta hänseende polynesierna, af hvilka de lärt
mycket, företrädesvis af tonganerna. De äro smärta
och muskulösa, icke så stora som tonganerna, men
i genomsnitt längre än européerna. Ansigtsformen
bildar en vacker oval; anletsdragen äro i allmänhet
behagliga, ofta ädla, sällan så råa, som man kunde
vänta hos dessa kannibaler. De horisontalt skurna
ögonen äro mörkbruna, näsan bred, kindkotorna föga
utstående, läpparna sinligt tjocka, utan att vara
fula. Hudfärgen är chokladbrun, men döljes ofta
genom insmörjning med kokosolja och curcuma. Det
svarta håret, som växer jämnt och ej, såsom det
påstås, buntvis, upptornades förr till en väldig
hårkrona, som gaf hufvudet en oformlig storlek,
men klippes nu i allmänhet kort. Skägget är tjockt
och yfvigt. Omskärelse brukades, hvilket hör
till undantagen bland melanesierna. Qvinnornas
ställning var något drägligare hos dem än hos öfriga
melanesier; polygami var dock allmän. Liksom alla
melanesier voro de dåliga sjömän, innan tonganerna
deruti blefvo deras läromästare. Förekomsten af ett
enda språk (ehuru i flere dialekter) kontrasterar
mot den oändliga mångfalden hos melanesierna. Det är
rikt, böjligt, välljudande, i grunden melanesiskt,
men har såväl till ordförråd som byggnad rönt starkt
inflytande af det polynesiska. I intellektuelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
