Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1133-1134 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinrankan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belägenhet drufvorna erhålla större mängd värme,
så nödvändig och gynsam för deras utveckling och
deras mognad med större halt af socker. I synnerhet
i svalare klimat är detta odlingssätt vanligt. Der
vinrankan icke längre trifves eller kan odlas utom
hus, vidtager odlingen under glas bäst i särskilda för
ändamålet uppförda s. k. »vinkaster» eller »vinhus»,
och denna odling är ingalunda någon obetydlighet i
ekonomiskt hänseende. Under sistnämnda slags odling
kan vinrankan uppnå jättelik storlek, hvarpå man kan
såsom bevis anföra den berömda vinstocken vid Hampton
Court, ej långt från London, hvilken planterades år
1768 och nu eger en stam af omkr. 80 cm. omfång något
ofvan rothalsen. Denna kolossala vinstock upptager
ensam ett ovanligt stort vinhus och lemnar årligen
en skörd af omkr. 425 kg. drufvor.

Om vinberedningen se Vin. Såsom vinodlande land har
Frankrike obestridt innehaft första rummet, med en
årlig vinproduktion i medeltal af 60 mill. hl. till
ett värde af 1,200 mill frcs; produktionen nådde
1875 ett maximum af 83 mill. hl., men genom de
förfärliga härjningarna af vinlusen (se
Phylloxera), hvilket skadedjur först iakttogs 1865,
har vinproduktionen gått ned till hälften (var
1891 blott 30,1 mill. hl.), så att Italien med en
produktion af nära 35 mill. hl. vin (1891) tagit
försteget framför Frankrike. Närmast kommer Spanien
med 24 mill. hl. Den vinmängd, som hvart och ett
af de öfriga vinodlande landen i Europa lemnar, är
långt mindre än de nyssnämnda, såsom det framgår af
följande tabellariska sammanställning:

Ungern (1888)			7	mill.	hl.
Portugal	(i	medeltal)	5	»	»
Österrike	(»	»         )	5	»	»
Ryssland	(»	»         )	3,5	»	»
Tyska riket	(i	»         )	3,1	»	»
Turkiet med Cypern	(i medeltal)		2,6	»	»
Serbien	(i	medeltal)	2	»	»
Grekland	(»	»         )	1,76	»	»
Schweiz	(»	»         )	1,1	»	»
Rumanien	(»	»         )	0,7	»	»

Af utom-europeiska land stå Nord-Amerikas Förenta
stater främst med en produktion (1889) af 9,2
mill. hl. (deraf 5,5 mill. hl. i Kalifornien),
hvarefter komma Algeriet med 3,3 mill. hl. (1890),
Kapkolonien med 2,7 mill. hl. (1890) och Tunisien
med 105,000 hl. (1891). I Australien är vinodlingen
uppåtgående, men några statistiska siffror föreligga
icke.

Om vilda vinrankan l. jungfruvin (Vitis hederacea)
se Ampelideae. O. T. S.

Winroth, Alfred Ossian, universitetslärare, juridisk
författare, född i Stockholm d. 14 Mars 1852, blef
1871 student i Upsala, der han 1877 aflade juris
kandidatexamen och efter att hafva försvarat
afhandlingen Tjenstehjons förhållandet enligt svensk
rätt (1878) 1879 förordnades till docent i svensk
allmän lagfarenhet samt s. å. upprätthöll den
med professuren i närings- och politirätt förenade
föreläsningsskyldigheten. 1880 utnämndes W. till
e. o. professor i romersk rätt och rättshistoria vid
Lunds universitet och 1892 till professor i svensk
civilrätt derstädes. W. utnämndes 1880 till vice häradshöfding
samt har öfver tre år tjenstgjort i den juridiska
praxis dels under och i rikets tre hofrätter, dels
i Nedre justitierevisionen. Vid Upsala universitets
jubelfest 1893 kallades han till hedersdoktor i
juridiska fakulteten. Utom ofvannämnda afhandling
samt ströskrifter och artiklar i tidskrifter och
samlingsverk (bl. a. »Nordisk Familjebok») har han
utgifvit Om arfvingarnes ansvarighet för arflatarens
förbindelser (1879), Anteckningar efter Professor
Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt,
genomsedda och bearbetade af Professor Winroth (1889),
Ur mina föreläsningar: I. Äktenskapshindren (1890),
II, Äktenskaps ingående (1892), Juridisk teori och
praxis (föreläsning vid installation d. 19 Sept. 1892;
2 uppl. s. å. m. m.

Vinruta. Se Ruta.

Vinsch (Eng. winch], vindspel, i allmänhet
en mekanisk inrättning afsedd för lyftande af
tyngder. De ombord på fartyg använda vinscharna
äro numera vanligtvis inrättade för att drifvas
med ångkraft (»ångvinsch»). På mindre fartyg äro
vinscharna inrättade för att begagnas vid lossning
och lastning af gods samt vid fartygets förhalning
äfvensom vid lättandet af ankaret (på större fartyg
begagnas särskilda ångspel för det sistnämnda
ändamålet). J. G. B.

Vinslöf, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Areal 7,260 har. 2,348 innev. (1892). V. bildar
med Näflinge ett regalt pastorat, Lunds stift, Vestra
Göinge kontrakt.

Winslöw, Jakob, dansk läkare, född d. 17 April
1669 i Odense, var prestson, blef student 1687 och
studerade först teologi samt predikade t. o. m. flere
gånger med framgång, men vände sig på uppmaning af
M. Moth och O. Römer till de medicinska studierna och
blef prosektor hos Kaspar Bartholin. Under en resa
till Holland och Paris 1697 gjorde han bekantskap
med Bossuets skrifter (ursprungligen för att kunna
disputera mot katolicismen) och förmåddes genom dem
att öfvergå till katolska läran 1699 samt tog till
nytt förnamn Benignus efter Bossuet (som hette
Benigne). Derigenom utestängde han sig sjelf från
sitt fädernesland, liksom hans slägting N. Steno,
men egnade sig med fördubblad ifver åt sin vetenskap
och vann stort namn både såsom praktisk läkare och
som lärd anatom. Han upptogs också 1707 i Academie
des sciences samt blef 1743 professor och 1744
demonstrator vid den nyupprättade anatomiska
amfiteatern i Paris. Död d. 3 April 1760. Hans
handbok i anatomi, Exposition anatomique de la
structure du corps humain (1732), åtnjöt länge
anseende och öfversattes till flere språk.
E. Ebg.

Winslöw, Karl, dansk skådespelare, född d. 19
Febr. 1796 i Köpenhamn, debuterade på kungl. teatern
1818 och blef kungl. skådespelare 1820. Han gjorde sig
snart bemärkt som en af de yppersta krafterna såväl i
tragedien som i komedien genom sina genialt uppfattade
och omsorgsfullt utarbetade karaktersroller,
t. ex. Frans Moor i »Röfvarebandet», Tartuffe,
Grib i »Hakon Jarl» och Ludvig XI; derjämte var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>