Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vingfrukt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under flere år medlande i stridigheterna mellan henne
och Gustaf III samt kom i stor ynnest på högsta ort,
så att han öfverhopades med utmärkelser. Han vardt
1775 kyrkoherde i Jakobs och Johannes’ församlingar,
hvarjämte han 1777 erhöll Lofö pastorat såsom
personligt prebende och undfick teol. doktorstiteln
1779. På grund af nära enhällig kallelse utnämndes
han till biskop i Göteborgs stift d. 1 Juni 1780 (ej
1781), och s. å. fick han dessutom Fjärås pastorat
i Halland såsom personelt för lifstiden. Mån
om yttermera ökade inkomster, ingaf W. 1785, med
uttryckligt understöd från konungen, tillika ansökan
om den lediga domprostbefattningen i Göteborg och
förklarades utsedd dertill, medelst en fullständig
öfverrumpling från den valförrättande magistratens
sida, hvarefter Gustaf III fastställde valet, innan
församlingen hann fram med sina klagomål. W. kom
derigenom att på en gång vara pastor öfver 4 stora
gäll, med 11 kyrkosocknar. Han utsågs till ledamot
af Svenska akademien vid dennas stiftande 1786. Han
var ledamot af presteståndet vid riksdagarna 1778,
1786, 1789, 1792 och 1800 (vid de två sista hade
han plats i hemliga utskottet) och ådagalade städse
en orubblig lojalitet. Hans barn adlades 1799 med
namnet af Wingård. En ovanligt lycklig och helsofull
ålderdom vardt W. beskärd. Han dog i Göteborg d. 12
Jan. 1818. – Såsom församlingsherde var W. afhållen
för sin godhet, tillgänglighet och tolerans. I
öfvervakandet af sitt stift utvecklade han i flere
riktningar en nitisk verksamhet; särskildt låg
honom läroverkens förkofran om hjertat. W. utmärkte
sig icke för någon djupare lärdom. Han var till
sin teologiska ståndpunkt en representant för
neologien. I sin religiösa vältalighet visste han
inlägga känslofullhet, parad med värdigt allvar,
och åtnjöt anseende som en af sin tids förnämste
predikanter, men drog försorg derom att intet enda
af hans tal efterlemnades i tryck.
2. Wingård, Johan Didrik af, militär, ämbetsman,
den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 14
Nov. 1778. Han blef fänrik vid Stedingkska
garnisonsregementet i Göteborg 1793, studerade vid
Upsala universitet 1793–95 och 1798 samt undfick
1799 såsom biskopsson adlig värdighet. Han blef
underlöjtnant vid Göta artilleriregemente 1801,
deltog som kapten i armén i 1807 års krig i Pommern
samt utnämndes 1808 till artilleristabsofficer,
1809 till major i armén, 1810 till kapten vid Göta
artillerireg. och 1813 till chef för artilleristaben,
sedan han under tre år såsom t. f. utöfvat detta
chefskap. Under fälttåget i Tyskland 1813 var han
förste adjutant hos artilleribefälhafvaren och
befordrades till öfverstelöjtnant i armén. För
ådagalagd raskhet under kampanjen mot Norge 1814
belönades han med löfte om landshöfdingeplatsen
i Värmlands län samt utnämndes i Okt. s. å. till
vice landshöfding i nämnda län och i Mars 1815
till landshöfding. Den 16 Maj 1840 inkallades han
– såsom det troddes tack vare broderns, biskop
af W:s, inflytande – i konseljen såsom chef för
Finansdepartementet, ett ämbete, som han endast ogerna
mottog, och som han knappast
var vuxen. W. öfvertog också i stället en plats såsom
konsultativt statsråd d. 29 Dec. 1842. Han erhöll
afsked med pension d. 18 Dec. 1843 och förblef bosatt
i Stockholm, hvarest han dog d. 21 Febr. 1854. W. blef
1808 led. och 1824 hedersled, af Krigsvet.-akad. Han
författade Militäriska paradoxer (1809), Håkan
Vestgöthe. Läsning för menigeman (1828; 3:dje
uppl. 1850), Minnen af händelser och förhållanden
under en lång lifstid (12 hftn, 1846–50) m. m.
3. Wingård, Karl Fredrik af, ärkebiskop, politiker,
den föregåendes broder, föddes i Stockholm d. 26
Sept. 1781. Student i Upsala 1796, egnade han
sig flitigt åt de klassiska språkens studium och
stiftade äfven bekantskap med den moderna literaturens
förnämsta alster. Han promoverades 1803 till filos.
magister, anställdes s. å. såsom bibliotekarie vid
Göteborgs gymnasiebibliotek, blef lärare vid detta
gymnasium 1804, adjunkt 1805 och lektor i latin
s. å. samt fick 1810 professors titel. Såsom lärare
utmärkte W. sig för en ej vanlig grad af skicklighet
och intresse. Sedan han låtit prestviga sig 1817
och undergått pastoralexamen, utnämndes han 1818,
på stiftets nästan enhälliga kallelse, till biskop
i Göteborgs stift efter sin fader och fick liksom
denne Fjärås pastorat till prebende. S. å. vardt
han teol. doktor (primus). Såsom styresman för sitt
stift och vårdare af dess undervisningsanstalter
utvecklade han en särdeles nitisk verksamhet, så att
han fick namn om sig att vara en af de utmärktaste
biskopar Sverige egt. Ehuru mån om renlärigheten,
förhöll han sig ej ogin mot friare kyrkliga former
och reformyrkanden. Sedan W. 1837 innehaft andra
förslagsrummet till ärkebiskop, utnämndes han i
Sept 1839 (efter Wallin) till ärkebiskop och
Upsala universitets prokansler. – Adlad 1799,
såsom varande biskopsson, intog W. vid 1809 års
riksdag plats å riddarhuset (såsom fullmäktig för
sin moders ätt af Darelli) och framställde der
ett förslag till representationsförändring. Såsom
biskop tog han sitt inträde i presteståndet vid
1818 års riksdag, var 1823 ledamot af ekonomi- och
expeditionsutskotten samt ordförande i presteståndets
ecklesiastikutskotts pastoralafdelning och erhöll
ett mycket stort inflytande vid riksdagarna 1828–30
och 1834–35 dels såsom vice talman i sitt stånd, dels
såsom ledamot af konstitutionsutskottet. I kraft af
sitt ärkebiskopsämbete var han talman i presteståndet
under de fyra riksdagarna 1840–41, 1844–45, 1847–48
och 1850–51. W., som i förhandlingarnas ledning
utvecklade en lika öfverlägsen skicklighet som
pålitlig sakkunskap, beherskade helt och hållet
sina ämbetsbröder inom riksdagen och utgjorde jämte
Hartmansdorff själen inom det ultrakonservativa
partiet, djerft bjudande spetsen åt oppositionen. 1840
frångick W. sina frihandelsvänliga åsigter för att
bilda en koalition mot sjelfva regeringens förslag
till upphörande af det prohibitistiska systemet
inom tulllagstiftningen m. m. Hos W. var mycken
karaktersfasthet förenad med maktlystnaden. Gentemot
smädelser i den liberala pressen samt hot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
