Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Windham, William - Vindhastighet (vindstyrka). Se Vind och Vindskala - Vindhem (Isl. Vindheimr, »vindverlden»), Nord. mytol. - Vindhjabergen (Vindhyabergen), en trasversel, mellan 22:dra och 25:te breddgraden i öst-vestlig riktning från Ganges' mynning till halfön Gudjarat gående lägre bergsträckning - Vindhjul l. vindmotorer är den allmänna benämningen för motorer, hvilka sättas i rörelse genom vindens tryck - Vindhjuls-regulator. Se Regulator - Vindhyabergen. Se Vindhjabergen - Vindhålor (vindgrottor, eolsgrottor) kallas grottor, ur hvilkas trånga öppning vinden med stark fart brusar fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1806 plats såsom statssekreterare för krigs- och
kolonialärenden, hvilken post han frånträdde följande
år. År 1802 hade han fallit igenom vid valet i
Norwich, men invaldes af en annan ort i underhuset,
hvaraf han var medlem till sin död, och der han städse
gjorde sig till förkämpe för humana och liberala
idéer. Han dog 1810. W:s parlamentstal utgåfvos 1806
af Amyot i 3 bd. The Diary of W. W. utgafs 1866 af
Mrs Baring. J. N.
Vindhastighet (vindstyrka). Se Vind och Vindskala.
Vindhem (Isl. Vindheimr, »vindverlden»), Nord. mytol.,
är ett i Völuspá förekommande namn på himlen. Ad. N–n.
Vindhjabergen (Vindhyabergen), en transversel,
mellan 22:dra och 25:te breddgraden i öst-vestlig
riktning från Ganges’ mynning till halfön Gudjarat
gående lägre bergsträckning, som delar Främre indiska
halfön i en nordlig och en sydlig hälft. Med sina
högsta punkter (omkr. 650 m.) höja de sig knappt 150
m. öfver slätterna i n., men stupa brant mot Narbodas
dal i s. Derigenom att denna kedja både med sin östra
och sin vestra ände ansluter sig till de nordliga
ändarna af de under namnet Östra och Vestra Ghats
bekanta longitudinella bergskedjorna i södra hälften
af halfön, synas V. på visst sätt som basen i en
triangel, hvilken bildas af halföns platåland. Under
stormoguls välde särskildes den norr om V. belägna
delen af Indien under namnet Hindustan från den södra
delen, Dekhan. Denna skillnad, hvilken hufvudsakligen
afser de antropologiska skiljaktigheterna hos
befolkningen n. och s. om V., iakttages ännu, och
uttrycken Hindustan och Dekhan hafva ännu giltighet.
Vindhjul l. vindmotorer är den allmänna benämningen
för motorer, hvilka sättas i rörelse genom vindens
tryck. Äfven de s. k. väderqvarnarnas motorer
äro således att hänföra till denna klass. Stundom
betecknar man med namnet vindhjul särskildt ett
nytt slag sådana i Amerika uppfunna motorer och
horisontala, af vinden drifna hjul.
Väderqvarnarna äro troligen uppfunna i Tyskland vid
början af medeltiden och kommo under 12:te årh. i
allmänt bruk för sädens malning. I Holland hafva
liknande maskiner sedan lång tid användts jämväl
för vattenuppfordring. En vanlig väderqvarn har ett
vindhjul med en axel, som ligger nästan horisontalt
och anbringas så vidt möjligt parallelt med vindens
riktning. Denna bildar vanligen 5–15° vinkel nedåt
mot horisontalplanet. Vingarna på hjulet äro ställda
vinkelrätt mot axeln och skeft, så att en komposant af
den kraft, hvarmed vinden trycker mot vingens plan,
verkar för hjulets kringvridning. Men då vindens
riktning ofta förändras, måste hjulaxeln kunna på
motsvarande sätt förflyttas. För den skull äro
antingen väderqvarnens tak jämte hjulet rörliga
kring en vertikal, geometrisk axet hvilket är
händelsen vid de s. k. holländska väderqvarnarna,
eller ock kan qvarnens hela öfverdel kringvridas,
såsom förhållandet är vid de s. k. tyska
väderqvarnarna. I förra fallet hvilar det rörliga
taket på rullar och kringvrides med häfstänger,
vindhjul, kugghjulsutvexling och handvef eller ock
med en sjelfverkande mekanism, bestående af ett
litet vindhjul i samma vertikalplan som axeln –
jämte hjulutvexling. Om hela öfverdelen af byggnaden
kringvrides, sker detta kring en mycket grof, vertikal
bjelke, som understödes med snedsträfvor. Sjelfva
vindhjulet har vanligen fyra, men stundom fem eller
sex armar af gran eller furu, vid pass 10 m. långa,
så att hjulets diameter blifver omkr. 20 m. Vinkelrätt
mot armarna äro i dessa steg af trä insatta, förenade
vid ändarna med lister, hvilka äro nästan parallella
med armen. Vanligtvis göras vingarna skefva, så
att t. ex. det innersta steget bildar 24° och det
yttersta 6° mot det af samtliga armarnas midtlinie
bestämda planet. Stegen beklädas med segelduk,
trätaflor eller jernbleck.
De s. k. amerikanska vindhjulen utgöra en cirkelring,
bildad af lister, hvarvid hjulet till ungefär 1/3
af sin diameter närmast axeln lemnas öppet. Ett
sådant hjul reglerar sig sjelf efter vindens styrka,
hvarjämte det sjelfständigt inriktar sig efter
vinden. Man använder hufvudsakligen tre olika system
för regleringen. Ett af dessa är Halladays system,
hvilket grundar sig på centrifugalkraftens verkan
på några med hjulet roterande vigter, hvarigenom
de särskilda seglen, hvilka äro rörliga kring axlar,
ställas parallelt med vindriktningen. Axlarna bilda
en i hjulets plan varande polygon. Vidare har man
ett system, der regleringen sker genom att hjulet
vrides utur det mot vindriktningen vinkelräta planet
i en med detta parallel riktning. Slutligen må nämnas
ett system, vid hvilket reglering medelst vingar med
radielt ställda axlar och äfven centrifugalregulator
begagnas. – Man har ock konstruerat vindhjul med
vertikal axel och ihåliga skoflar, panemorer; men då
dessa hjuls effekt är svagare än vid hjulen med nära
horisontal axel, hafva de icke kommit i allmännare
bruk. – Försök öfver vindhjul äro utförda af Smeaton,
Coulomb o. a. Den sistnämnde visade, att vindhjulets
effekt vid den fördelaktigaste omloppshastigheten är
proportionel mot kuben på vindens hastighet. Maclaurin
har åter på teoretisk väg ådagalagt, att för samma
vindhjul vid olika hastighet hos vinden hjulets
hastighet bör vara proportionel mot vindens. Denna är
vanligen mellan 2 och 10 m. i sekunden, men effekten
hos samma hjul kan då variera mellan en bråkdel af
en hästkraft och flere tiotal hästkrafter. Genom
denna ojämnhet i verkan inskränkes vindhjulens
användbarhet och minskas i hög grad deras tekniska
värde. Man har visserligen medelst vattenuppfordring,
elektriska ackumulatorer o. s. v. sökt magasinera och
utjämna det mekaniska arbetet, men dessa anordningar
blifva i allmänhet för kostsamma. G. R. D.
Vindhjuls-regulator. Se Regulator.
Vindhyabergen. Se Vindhjabergen.
Vindhålor (vindgrottor, eolsgrottor) kallas grottor,
ur hvilkas trånga öppning vinden med stark fart
brusar fram. Sådana förekomma i synnerhet uti Italien. E. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
