Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vind, meteor., kallas hvarje rörelse hos en luftmassa i förhållande till jordytan - Vind, Ole - Vind, gammal dansk adelsslägt - Vind. 1. Jörgen V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre skarpt utprägladt, minimum finnes af
samma skäl i Stilla hafvet, omkring och s. om
Aleutiska öarna. Den till Asien hörande delen af
maximibältet har, på grund af den starka afkylningen
af kontinentens nordliga delar, flyttat sig ut
öfver Sibirien; dess centrum, med ett lufttryck af
780 mm., ligger ungefär midt emellan Irkutsk och
Jakutsk. Å den nord-amerikanska kontinenten finnes
af samma skäl ett svagare maximum med centrum på
omkr. 45° bredd och ett barometerstånd af 768 mm. De
sekundära minima skulle rotera motsols omkring det
stora minimet i Atlantiska hafvet, men böja i våra
trakter vanligen in öfver Östersjön och förlora
sig sedan i Ryssland, der det stora nord-asiatiska
maximet hindrar deras vidare framfart. För öfrigt må
anmärkas, att minimas rörelseriktning öfver hufvud
taget är vestlig, hvilket med all sannolikhet
sammanhänger med den vestliga rörelseriktningen hos
de högre luftströmmarna. Blott sällan inträffar,
att ett minimum rör sig från n. eller s., och
ännu sällsyntare är en rörelseriktning från ö. till
v. Deremot inträffar emellanåt, att ett större minimum
någon tid ligger nära stilla v. om Norge, under det
att det ena sekundära minimet efter det andra roterar
omkring detsamma in öfver våra trakter. Sannolikt
kan denna företeelse uppfattas som en (tillfällig)
förflyttning åt ö. af det stora barometerminimet
sydvest om Island. – Under sommaren har, som redan
blifvit nämndt, den Asien tillhörande delen af
maximibältet utplånats och ersatts med ett minimum med
centrum i Persien. Utpräglade maxima ligga öfver de nu
svalare hafven; Atlantiska hafvets maximum har sitt
centrum straxt v. om Azorerna. Barometerminima röra
sig nu i Europa jämförelsevis långsamt åt ö., emedan
det stora minimet öfver Persien sträfvar att bibringa
dem en rörelse åt motsatt håll. – Tänker man sig,
att området för ett vanligt barometerminimum minskas,
under det att lägsta trycket förblir oförändradt,
komma isobarerna att ligga hvarandra närmare, och
vindstyrkan växer. Det är deruti skilnaden ligger
mellan våra jämförelsevis beskedliga oväderscentra
och sydligare trakters förödande hvirflar, som
under namn af cykloner eller tyfoner anställa så
fasaväckande härjningar öfver både land och haf. –
Slutligen må här omnämnas de torra och varma vindar,
som under namn af föhnvindar blåsa på Alpernas norra
sluttningar och andra för deras utbildande lämpliga
trakter. Namnet »föhn» (se d. o.) hafva de erhållit
i Alperna; meteorologerna begagna samma beteckning
för likartade företeelser på andra orter. Som nämndt,
förekommer samma företeelse äfven i andra trakter,
exempelvis vid Grönlands vestkust.
Vindhastigheten, eller den med anemometer uppmätta
hastighet, hvarmed luften passerar fram öfver en
gifven punkt, angifves vanligen i meter per sekund,
men stundom äfven i kilometer per timme (motsv. 0,278
m. i sekunden) eller i engelska mil (statute-miles)
per timme (motsv. 0,447 m. i sekunden). Med ordet
vindstyrka, som egentligen betyder detsamma som
»vindhastighet», betecknar man deremot
vanligen den godtyckliga uppskattningen efter en
viss vindskala (se d. o.). Med vindtryck förstås det
tryck, som vinden förmår utöfva mot en vinkelrätt
mot dess riktning ställd ytenhet. Vindtrycket
angifves vanligen i kilogram per qvadratmeter och
mätes med tillhjelp af en kring en vertikal axel
rörlig plan skifva. Bakom denna sitta en eller
flere fjädrar, som pressa den utåt, och hvilkas
sammantryckning mäter vindens tryck. En å andra
sidan rotationsaxeln anbragt vindfana ställer
skifvan vinkelrätt mot vinden. En annan, af Wild
konstruerad, vindtrycksmätare består af en tyngre
skifva, vridbar kring en horisontal, genom öfre
kanten gående axel. Denna skifva hänger vertikalt
vid vindstilla, men devieras af vind. Dervid minskas
vindtrycket, hvaremot tyngdens vridningsmoment
ökas, tills jämnvigten är återställd. Vindtrycket är
proportionel mot vindhastighetens qvadrat, så att
mot dubbla vindhastigheten svarar ett fyrdubbelt tryck
o. s. v. De förödande verkningar, hvilka åstadkommas
af en tornado, d. v. s. ett skydrag, som förekommer
i sydliga nejder och i styrka mångfaldiga gånger
öfverträffar dem, som stundom hemsöka våra trakter,
gifva ett ungefärligt begrepp om det största tryck
en vind vid jordytan kan utöfva. Deraf kan man åter
sluta sig till vindhastigheten. Man har på detta sätt
beräknat, att vindhastigheten skall kunna öfverstiga
250 m. i sekunden. I en sådan tornado krossas allt
hvad menniskohänder byggt; stora träd ryckas upp med
rötterna eller brytas af på midten eller vridas flere
hvarf rundt, så att de få utseende af en korkskruf,
o. s. v. – Den geometriska resultanten till alla de
vindhastigheter, som på en gifven tid, exempelvis
en månad, observerats på en viss ort, kallas
vindresultant. Denna erhålles på det sätt att man
projicierar alla observerade vindhastigheter längs
två mot hvarandra vinkelräta riktningar, lämpligast
nord-syd och öst-vest, adderar (algebraiskt)
de så erhållna komposanterna hvar för sig samt
derefter uppsöker den slutliga resultanten. En
sådan beräkning benämnes, efter den, som först
användt densamma, för en »beräkning efter Lamberts
formel». Vindresultanten gifver ett mått på den
luftmassa, som i resultantens riktning i medeltal
passerat fram öfver orten. Se vidare Anemometer,
Anemoskop, Väderlek, Väderstreck. E. S.
Vind, Ole, dansk prest, f. 1590, blef 1625 prest
i Köpenhamn och 1642 vid Vor frue kirke, der
han i en predikan 1645 skarpt uppträdde mot det
lastbara lefvernet vid hofvet. På befallning af
konung Kristian IV höll han derefter samma predikan
på sjelfva slottet och blef till belöning för sin
frimodighet hofpredikant och konungens biktfader. Död
1646. E. Ebg.
Vind, gammal dansk adelsslägt, som omnämnes först
under 13:de årh. – 1. Jörgen V., f. 1593, stod 1611–12
i tjenst hos prins Morits af Oranien och deltog
sedan i Kalmarkriget, under hvilket han utmärkte
sig vid belägringen af Elfsborg. Efter anställning
i kansliet 1616–20 var han skeppskapten 1620–24,
blef räntmästare 1627 och riksråd 1640. Sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
