Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willisen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rebolledo i »Kronjuvelerna», Kasper i »Friskytten»,
Tsar Peter i »Nordens stjerna», Sulpice i »Regementets
dotter», Rocco i »Fidelio», Fürst i »Vilhelm Tell»,
Landtgrefven i »Tannhäuser», Pietro i »Den stumma»,
Don Pedro i »Afrikanskan», Leporello i »Don Juan»,
Osmin i »Enleveringen», Brogni i »Judinnan»,
Peter i »Hertig Magnus och sjöjungfrun», Muza i
»Estrella de Soria», Plumkett i »Martha», Lorden
i »Tsar och timmerman», Sparafucile i «Rigoletto»,
Giacomo i »Fra Diavolo», Silva i »Ernani», Daland i
»Den flygande Holländaren», Baskir i »Lalla Rookh»,
Jupiter i »Filemon och Baucis», Marco Spada, Don
Juan, Figaro och Don Pasquale. Äfven i talpjeser
kom hans dramatiska förmåga kungl. scenen till
godo. Å andra sidan gjorde honom hans måttfulla,
flärdfria och objektivt musikaliska föredrag till en
sjelfskrifven tolk för de förnämsta baspartierna i
Haydns och Händels oratorier. W. var jämte sin hustru
(se nedan) föreståndare för kungl. teaterns elevskola
1877–86. År 1881 blef han intendent och 1883 direktör
för de kungl. teatrarna. 1888 drog han sig tillbaka
till privatlifvet. Sedan 1869 är W. ledamot af
Mus. akad. A. L.
3. Willman, Hedvig, operasångerska, den föregåendes
hustru, född Harling i Stockholm d. 18 Juli
1841, debuterade 1857 vid Hesslers trupp å
Ladugårdslandsteatern och uppträdde sedan under
O. Andersson på Humlegårdsteatern, hvarefter hon
öfvergick till Stjernströms Mindre teater, der hon
debuterade som Maritana i »Don Cesar de Bazano» och
väckte uppmärksamhet genom sin sköna apparition. Hon
stannade vid samma scen, då den öfvergick till
kunglig, utbytte 1865 de dramatiska partierna mot de
lyriska, sedan det upptäckts, att hon egde en liten,
böjlig sopran och en rätt ledig koloratur, hvilket
i förening med en aktningsvärd dramatisk fallenhet
gjorde henne till en ej ogerna sedd representant
för vissa opera comique-uppgifter, hälst sådana, der
hennes ståtliga yttre öfverskylde hennes benägenhet
för att detonera, t. ex. Katarina i »Kronjuvelerna»,
Zerlina i »Fra Diavolo», Anna i »Hvita frun», Pagen
i »Hugenotterna», Marie i »Regementets dotter»,
m. fl. Hon vågade sig äfven på större partier, såsom
Elvira i »Don Juan», Margareta i »Faust», Blenda och
Violetta (»Den vilseförda»). Från 1869 uppträdde hon
en tid i Köpenhamn, och 1876 gjorde hon med Ole Bull
en konstresa i Tyskland och Danmark. Bland dramatiska
roller, som hon då och då äfven på kungl. scenen
utförde, må nämnas Grefvinnan i »Figaros bröllop»
och Elmira i »Tartuffe». Jämte P. A. J. Willman,
med hvilken hon 1870 ingick äktenskap, förestod hon
1877–86 kungl. teaterns elevskola. Död å Djurgården
vid Stockholm d. 15 Aug. 1887. A. L.
Villmanstrand (F. Lappeenranta), stad i Viborgs län,
Finland, vid södra stranden af Saima. Dess areal är
omkr. 1/2 qvkm; innevånareantal 1,700 pers. (1890), de
fleste finsktalande. Gårdarnas antal var s. å. 216,
handlandenas 17. Stadens utgifter uppgingo till
55,000 mark, dess skulder till 37,600 mark och
innevånarnas beskattade inkomst till 816,200 mark, fördelade på
4,081 skattören. Handeln och fabriksrörelsen äro
obetydliga. Genom en bibana till Riihimäki–Petersburg
jernväg förenas V. med Finlands jernvägsnät. I
staden finnas en finsk elementarskola och ett
boktryckeri. Der utgifves en finsk-språkig politisk
tidning. En vattenkurinrättning invid stranden af
Saima besökes af kurgäster från många håll. Staden
är stationsort för finska dragonregementet,
och invid staden ligger lägerplatsen för finska
militärens sommarmöten. Jämte Lappvesi bildar staden
V:s och Lappvesi imperiella pastorat af 2:dra kl.,
Villmanstrands kontrakt, Borgå stift, med en areal af
799 qvkm. och 9,299 innev. (1890). Der V. nu ligger
var sedan gammalt en känd marknadsplats, Lappstrand,
som af Per Brahe 1649 erhöll stadsprivilegier, hvilka
bekräftades 1652 af drottning Kristina, men upphäfdes
redan 1683. Efter stora nordiska kriget upprättades
staden å nyo, då den jämväl förvandlades till
en befäst ort, och dess förra namn, Lappstrand,
utbyttes mot V. (af »vild man» = lapp). Den
förklarades för uppstad (1727) samt var för en kort
tid landshöfdingeresidens i det s. k. Kymmenegårds
län. Under kriget 1741–43 blef den efter striden
d. 23. Aug. 1741 intagen, plundrad och uppbränd af
ryssarna. Den fortfor att vara rysk besittning ända
till 1811, då den jämte hela »Gamla Finland» (det
sedermera s. k. Viborgs län) återförenades med det
öfriga Finland. A. G. F.
Striden vid V. Efter
krigsutbrottet d. 13 Aug. 1741 samlades svenska arméns
hufvudkrafter under general Buddenbrock vid Qvarnby,
60 km. s. v. om V., vid skärningen af vägarna till
V. och Fredrikshamn. En styf dagsmarsch v. om V., vid
Martila, stod general Wrangel med omkr. 4,000 man. I
fästningen V. funnos omkr. 1,100 man under öfverste
Willebrand. Den 21 Aug. uppbröt en styrka om 10,500
ryssar under general Lacy (som kommit från Viborg)
från Kananoja och anlände d.
22 framför V. Wrangel, som erhållit underrättelse
derom, sände d. 21 på aftonen bud derom till
Buddenbrock, uppbröt d. 22 på morgonen med sin styrka
och inträffade samma dags afton straxt s. om V.,
der ställning intogs. Den
23 kl. 2 e. m. gingo ryssarna till anfall.
På högra flygeln blef detta tillbakavisadt, men på
den venstra kastades en del trupper tillbaka,
under det andra förföljde på grund af högra
flygelns framgång. Deraf åstadkommos oreda och allmänt
återtåg (kl. 5 e. m.). Under skydd af Vesterbottens
regemente, som mycket utmärkte sig, veko svenskarna
tillbaka bakom V., som på aftonen stormades,
plundrades och brändes. Svenskarna förlorade
1,300 man i döda och sårade samt 1,000 man
i fångar, bland dem Wrangel; ryssarna förlorade
2,400 man. Buddenbrock, som icke kunde uppbryta förr
än d. 23, vände på vägen. Ryssarna fullföljde icke
vidare sin anfallsrörelse. Se G. Synnerberg: »Ett
hundrafemtio års minne. Slaget vid Willmanstrand
den 23 Aug. 1741» (i »Finsk militär tidskr.», 1891).
C. O. N.
Villnäs (F. Askainen), kapell under Lemo imperiella
pastorat, Åbo och Björneborgs län,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
