Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villands kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storkors, kommendörer, riddare och tjenande. Ordenstecknet
utgöres af en hvitt emaljerad, niostrålig
stjerna på gyllene strålunderlag. Midtskölden
omgifves af inskriften Padroeira do reino (Rikets
skyddspatronessa). Denna dekoration bäres i ljusblått
band med hvita ränder.
Villberga, socken i Upsala län, Trögds härad. Areal
2,121 har. 1,022 innev. (1892). V. utgör ett
konsistorielt pastorat, Upsala stift, Trögds kontrakt.
Wille, August von, tysk målare, f. 1829
i Kassel, studerade vid akademien i Düsseldorf
1847–53 och visade anlag för landskap med arkitektur,
särskildt parkanläggningar och riddareborgar af
poetisk verkan, såsom Elisabetbrunnen vid Wartburg,
Sångarnas och gästernas intåg på Wartburg, Wartburgs
port, Inre gården på Wartburg vid Luthers ankomst,
Gata i Marburg vid månsken, Akademiens brand i
Düsseldorf m. fl. Död i Düsseldorf 1887. – W:s
hustru, Clara W., född Böttger, f. 1838, d. 1883,
var djurmålarinna.
Willeborts, Thomas, vanligen kallad
Bosschaert, flamsk målare, f. i Bergen-op-Zoom 1614,
d. i Antwerpen 1654, var lärjunge till Zegers,
men synes dock helt och hållet vara en lärjunge
af Rubens, ungefär som van Dyck var det, men
mera ytlig och tom. Hans förnämsta kyrkotafla
anses vara Heliga familjen med S. Willibrord,
i Willibrordkyrkan, Antwerpen. Af honom finnas
vidare porträtt i Musée Plantin-Moretus (en berömd
boktryckarefirmas sedan 1579 qvarstående lokal),
nämligen af Balthasar Moretus I, hufvudman
1618–41, samt af stadssekreteraren Gevartius,
Moretus’ och Rubens’ vän, äfvensom samme Moretus
på dödsbädden. Mytologiska bilder af honom äro
Venus och Adonis och Det förälskade lejonet
(bägge i Haag). Slutligen finnas af honom Elias
bespisad af ängeln (i Wiens kejserl. galleri)
samt S. Sebastian och S. Cajetanus med ängeln inför
madonnan (bägge i Schleisheims galleri i Bajern).
C. R. N.
1. Willebrand, Adolf Fredrik von, friherre, ämbetsman,
född på Sukkisberg, Lemo socken, d. 24 Mars 1766, blef
student i Åbo 1782 och auskultant vid Åbo hofrätt 1784
samt tjenstgjorde sedermera vid nämnda hofrätt och vid
generaladjutantsexpeditionen i Stockholm. W. bevistade
riksdagen i Norrköping 1800, valdes under riksdagens
lopp till ledamot af lagutskottet och af revisionen
öfver banko- och riksgäldsverken, handhade särskilda
andra förtroendeuppdrag samt utnämndes till lagman i
Åbo och Björneborgs lagsaga 1805. Under brytningstiden
efter 1808 var W. en af Finlands mera framträdande
politiska personligheter. Vid valmötet i Åbo d. 1
Aug. 1808, der medlemmar af Finska deputationen
(se d. o.) skulle väljas, protesterade han jämte
andra mot det anbefallda valsättet såsom stridande
mot de adliga privilegierna. Vid landtdagen i Borgå
1809 föreslogs han af alla fyra stånden till ledamot
i regeringskonseljens (sedermera kejserliga senatens
för Finland) justitiedepartement, hvartill han äfven
s. å. utnämndes. 1814 fick han titeln verkligt
statsråd och kallades
samtidigt till ledamot i komitén för finska ärendena i
Petersburg, hvilket uppdrag fortfor till 1822, då han
utnämndes till president i Åbo hofrätt och samtidigt
förordnades att vara president i kommissionen för
öfverseende af 1807 års lagsamling. 1832 tog han
afsked från presidentsämbetet. W., som 1830
upphöjts i friherrligt stånd, dog i Åbo d. 15
Febr. 1845. M. G. S.
2. Willebrand, Knut Felix
von, friherre, finsk läkare, universitetslärare,
ämbetsman, den föregåendes brorson, föddes d. 11
Juni 1814 å Koskis gård i Uskela socken. Han blef
student i Helsingfors 1831, der han 1836 promoverades
till filos. mag. och 1840 till med. och kirurgie
doktor. Sistn. år blef han underläkare och 1842
öfverläkare vid Finska sjöekipaget (hvilken plats han
lemnade 1850), 1843 med. adjunkt vid universitetet
och 1856 professor i teoretisk och praktisk medicin,
hvilket ämbete 1857 erhöll benämningen professur i
allmän patologi och medicinsk klinik. Han lemnade
såsom emeritus professuren 1874. 1863–90 var han
tillf. generaldirektör vid medicinalverket. – Åren
1843–44 och 1847–49 vistades W. i vetenskapligt
syfte utomlands. Såsom universitetslärare
verkade han inflytelserikt till den medicinska
bildningens höjande inom Finlands läkarekår. Han
införde det moderna medicinska åskådningssättet
samt de fysikaliska undersökningsmetoderna i
den medicinska undervisningen. Till det finska
medicinalväsendets förbättrande bidrog han icke
blott såsom t. f. generaldirektör, utan äfven såsom
medlem eller ordförande i flere af regeringen
tillsatta komitéer. Så var han ordförande i
komitéerna för afgifvande af förslag till ny
instruktion för allmänna sjukhusen i Finland
(1871), för reorganisation af dårvården i landet
(1873) och för omorganisation af medicinalstyrelsen
(1876). Bland W:s vetenskapliga afhandlingar må
nämnas: Om tartarus emeticus i syfilis (Finska
läkaresällsk:s handl., 1842), De tabe mesentrica
adultorum (spec. för med. adjunktur, 1843), Sur
le traitement de la syfilis par le tartre stibié (i
»Gazette médicale de Paris», 1845), Om galvanismen
såsom läkemedel (Finska läkaresällsk:s handl. samt
derefter i Oppenheims »Zeitschrift», 1846), Fall von
myosis als pathologischer beleg für die einwirkung
des nervus sympathicus auf die radialfasern des iris
(i v. Graefes »Archiv für ophtalmologie», 1854),
Vorläufige mittheilungen über den gebrauch des secale
cornutum bei accommodationsstörungen des auges
etc. (v. Graefes »Archiv», 1855), Om betydelsen
af smärtor i hjertgropen (spec. för professur,
1856), Jod gegen typhus och Jod gegen kaltes fieber
(i Virchows »Archiv», 1866). Han lemnade derjämte
bidrag till »Notisblad för läkare och farmacevter»,
i hvars redaktion han deltog 1849–65. Vid landtdagen
1863–64 var W. ledamot af ridderskapet och adeln
och framlade då ett petitionsmemorial om de adliga
privilegiernas upphäfvande. Äfven i senare landtdagar
deltog han, ehuru mindre aktivt. W. fick titel af
statsråd 1867 och af verkligt statsråd 1874 samt
upphöjdes i friherrligt stånd 1889. Död i Helsingfors
d. 18 Jan. 1893. Han var ledamot af Finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
