Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vinna sitt folks odelade förtroende. Snarare synes
hans på nyheter af alla slag riktade, hersklystna
och något oberäkneliga sinne vara egnadt att
väcka farhågor för framtiden. Deremot måste man
prisa hans arbetsamhet och lifliga intresse för
regeringens alla grenar, men äfven detta intresse
kan hos en monark blifva för stort och hinderligt
för den lugna utvecklingen, såsom historien ofta
visat. V. har företagit vidsträckta resor, bl. a. till
Petersburg, Stockholm (1888), längs Norges vestkust
(somrarna 1890–92, till Nordkap 1891), till England
(1890 och 1892), till Rom (1893). Han är sedan 1888
flaggman i svenska flottan och sedan 1890 amiral
i den norska. Den 27 Febr. 1881 förmäldes han med
prinsessan Augusta Viktoria af Slesvig-Holstein
(född d. 22 Okt. 1858) och har med henne 6 söner:
Vilhelm (f. 1882), Eitel Fredrik (f. 1883),
Adalbert (f. 1884), August Vilhelm (f. 1887), Oskar
(f. 1888, under kejsarens besök i Stockholm) och
Joakim (f. 1890), samt en dotter: Viktoria Lovisa
(f. 1892). J. Fr. N.
b) V., tysk konung 1247–56. Se Vilhelm, grefvar
af Holland 2.
c) Prinsar af Baden. 1. V. Ludvig August,
markgrefve af Baden, förut grefve af Hochberg, son
af storhertig Karl Fredrik och grefvinnan Hochberg
(se d. o.), f. 1792, d. 1859, var Massénas adjutant i
kriget emot Österrike 1809, förde såsom generalmajor
den badenska brigaden af marskalk Victors kår
under tåget mot Ryssland 1812–13 och kommenderade
såsom generallöjtnant den badenska kåren af franska
armén i Sachsen 1813. Efter slaget vid Leipzig
kapitulerade han för de allierade och förde 1814–15
befälet öfver 8:de tyska kåren. 1825–48 hade han
kommandot öfver Badens trupper och var sedan 1819
en tid president i Första kammaren. Han förmälde
sig 1830 med prinsessan Elisabet af Würtemberg. –
2. Ludvig V. August, den föregåendes brorson, son af
storhertig Leopold och prinsessan Sofia Vilhelmina,
Gustaf IV Adolfs dotter, född i Karlsruhe d.
18 Dec. 1829, lemnade 1863 såsom
generalmajor Preussens tjenst och förde i 1866 års
fälttåg befälet öfver den badenska divisionen under
prins Alexanders af Hessen kommando. Hans militära
operationer i träffningarna vid Hundheim, Werbach
och Gerchsheim (Juli 1866) ansågos ej utförda med nog
kraft emot preussarna (jfr »Aktenmässige interessante
enthüllungen über den badischen verrat», 1866). I
1870–71 års krig förde han 1:sta badenska
infanteribrigaden under general Werder och blef vid Nuits svårt
sårad. 1871 blef V. preussisk general af infanteriet
och valdes s. å. till ledamot af tyska riksdagen. Han
är sedan 1863 förmäld med Maria af Leuchtenberg
(f. 1841, dotter af hertig Max af Leuchtenberg)
och har med henne en dotter, Maria (f. 1865, 1889
förmäld med arfprinsen Fredrik af Anhalt), och en son,
Maximilian, f. 1867, löjtnant i preussisk tjenst.
d) V. August Ludvig Maximilian Fredrik,
hertig af Braunschweig, född d. 25 April 1806,
andre son till den 1815 vid Quatrebras fallne hertig
Fredrik Vilhelm, studerade
1822 i Göttingen och inträdde 1823 såsom major i
ett preussiskt kyrassierregemente. Hans broder,
hertig Karl af Braunschweig, afträdde 1826 till
honom furstendömet Oels i Schlesien. Då denne blifvit
fördrifven genom resningen d. 7 Sept. 1830, öfvertog
V. d. 28 Sept. provisoriskt landets regering och,
sedan en familjeakt i Febr. 1831 förklarat hertig
Karl fullkomligt oduglig att regera, d. 20 April
1831 definitivt. V. regerade mestadels i orubbad
öfverensstämmelse med ständerna och öfverlemnade
ledningen af statens angelägenheter alltmer åt sina
ministrar, medan han tillbragte en stor del af året
utom landet, i synnerhet i Oels. 1866 slöt han
sig icke till Preussens motståndare, utan ingick
i Nordtyska förbundet, men vägrade hårdnackadt att
afsluta en militärkonvention med Preussen (se vidare
Braunschweig, sp. 1075–1076). Då V. icke var förmäld,
önskade han öfverlemna tronföljden åt huset Hannover,
hvilket emellertid hvarken stämde öfverens med
Preussens eller befolkningens önskningar. V. dog d. 18
Okt. 1884 på sitt slott Sibyllenort, i Schlesien, och
med honom utslocknade huset Braunschweig-Wolfenbüttel
på svärdssidan. Hertig Ernst August af Cumberland
blef genom ett utslag af förbundsrådet 1885
utestängd från tronföljden, och prins Albrekt
af Preussen valdes af den braunschweigska
landtdagen d. 21 Okt. 1885 till regent.
A. B. B.
e) Furstar af Hessen. 1. V. IV, den vise, landtgrefve
af Hessen-Kassel, född 1532, son af landtgrefven Filip
den ädelmodige, uppfostrades i Strassburg under Johann
Sturm, deltog som anförare för de hessiska trupperna
i Morits’ af Sachsen krig 1552 mot kejsar Karl V,
hvarvid det bl. a. gällde att befria V:s fångne
fader, hvilket lyckades. Vid faderns död, 1567,
fick V. som andel af arfvet efter honom Nieder-Hessen
med Kassel, som han med omtanke styrde till sin död,
1592. V. var en stor vän och idkare af astronomiska
studier. En del af hans astronomiska iakttagelser
utgafs 1618 af Snellius under titeln Coeli et siderum
observationes; det öfriga förvaras i handskrift i
Kassels bibliotek. – 2. V. IX, landtgrefve, sedermera
kurfurste (såsom sådan V. I) af Hessen-Kassel,
son af landtgrefve Fredrik II, född i Kassel d. 3
Jan. 1743, deltog 1778 såsom preussisk generalmajor
i det bajerska arfföljdskriget och efterträdde
1785 sin fader i regeringen af Hessen-Kassel. Han
förvaltade styrelsen samvetsgrant, afskaffade många
missbruk, uppförde vackra byggnader och gjorde mycket
för förbättringen af kyrko- och skolväsendet, men
betungade också landet i många afseenden, i synnerhet
efter den franska revolutionens utbrott genom
hårdhet, girighet och sin förkärlek för militären,
som han till stor del uthyrde åt England. I franska
revolutionskriget ställde han sig på Preussens sida,
återtog 1792 Frankfurt a. M. och lät 1793 sina
trupper, 12,000 man starka, i engelsk sold strida
i Flandern mot fransmännen. För det ringa område på
den venstra Rhenstranden, som han förlorade i freden
i Basel 1795, fick han 1803 ersättning genom flere
kurmainzska amt och riksstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
