Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vierwaldstättersjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vierwaldstättersjön [firvalt-],
T. Vierwaldstättersee, Fr. Lac des quatre cantons,
»de fyra skogskantonernas sjö», den vackraste alpsjön
i Schweiz, ligger i hjertat ät detsamma mellan de fyra
skogskantonerria Schwyz, Uri, Unterwalden och Luzern,
efter hvilka den är uppkallad. Den har en oregelbunden
form, utsändande armar åt alla väderstreck. Den
sydligaste delen, Urisjön, hvars branta klippstränder
(Rütli, Tellsplatån vid Axenberg) äro den
schweiziska hjeltesagans klassiska mark, sträcker
sig från Reuss’ mynning vid Flüelen mot n. till
Brunnen, der den genom ett sund sammanhänger med
Gersausjön. Ett blott 800 m. bredt sund mellan två
från Vitznauerstock och Bürgenstock framspringande
uddar leder från denna sjö mot n. till Weggissjön,
mellan Rigi i n. och Bürgenstock i s. Från Weggissjön
utgå mot n. Küssnachtsjön, mot n. v. Luzern-sjön,
mot s. v. utmed Pilatus den genom sundet vid Stanzstad
i tvänne bäcken delade Alpnachsjön. V:s längd från
Reuss’ mynning vid Flüelen till dess utlopp vid Luzern
utgör 35 km.; dess största bredd, mellan Alpnach-
och Küssnachtsjöarnas innersta ände, är 18 km.,
de enskilda bäckenas största bredd 5 km. Arealen
utgör 113 qvkm., största djupet (i Urisjön) 205
m., vattenspegelns medelhöjd öfver hafvet 437 m. –
Vattnet är klart, i Urisjön af mörkgrön färg, som
mot v. småningom öfvergår i blått. I historisk tid
har sjön aldrig fullständigt tillfrusit. Utom Reuss
upptager V. från n. Muotta, från s. Engelberger-
och Sarner-Aa samt flere mindre vattendrag. Ett
större antal ångbåtar trafikerar sjön, och flere
jernvägslinier beröra densamma. Gotthardsbanan
går längs östra stranden af Urisjön jämnlöpande med
Axenstrasse. Från Vitznau går en turistbana uppför
Rigi, och i Luzern mötas tre jernvägslinier (från
Zürich, Olten och Bern).
Vierzehnheiligen [firtsen-], en mycket besökt
vallfartsort i bajerska regeringsomr. Oberfranken,
27 km. n. ö. om Bamberg. På det ställe, der enligt
legenden fjorton (T. vierzehn) hjelpande helgon 1446
tedde sig för en herde, uppbyggdes ett kapell, och på
dess plats 1743–72 en praktkyrka, prydd med fresker,
som framställa legenden om vallfartsortens tillkomst.
Vierzon [viärså’ng],- stad i franska depart. Cher,
på en höjd, som beherskar föreningen af Vèvre och
Cher samt Berri-kanalen, vid Orléans-banan. Teknisk
skola. Tillverkning af landtbruksmaskiner, porslin
och annat lergods samt glas. V. består af tre
kommuner: V.–Ville [vili’], 10,514 innev. (1886),
V.-Village [villasj], 6,995 innev., och V.-Bourgneuf
[bournö’ff], på venstra stranden af Cher, 1,498
innev.
Wiesbaden [vis-]. 1. Regeringsområde i
preuss. prov. Hessen-Nassau, bildadt 1866 af det forna
hertigdömet Nassau (med undantag af några områden,
som lades till Kassel), landtgrefskapet Homburg
(utom Meisenheim), hessiska kretsen Biedenkopf och
större delen af den forna fria staden Frankfurts
område. Areal 5,608 qvkm. 843,438 innev. (1890). Det
är indeladt i 18 kretsar. – 2. Förr hufvudstad i
f. d. hertigdömet Nassau, nu i ofvannämnda reg.-omr.,
ligger i en liten dal på sydvestra
sluttningen af Taunus, 5 km. från Rhen, 9 km. från
Mainz, vid jernvägen till Frankfurt. 64,670
innev. (1890). Gymnasium, realgymnasium, kemiskt
laboratorium, landtbruksinstitut samt flere
vetenskapliga sällskap. W. täflar med Baden-Baden
om första platsen bland Tysklands badorter, och dess
allmänna karakter och utseende med dess många hotell,
villor, badhus, promenader och förlustelseställen,
betingas af den stora tillströmningen af kurgäster
(omkr. 80,000 årligen). De förnämsta byggnaderna
härstamma från senare tid, såsom det 1837–42
byggda slottet, till 1866 vinterresidens för
hertigen af Nassau, Palais Pauline (1842),
regeringsbyggnaden (s. å.), rådhuset (1880-talet),
den protestantiska kyrkan (byggd 1853–62 af slipadt
tegel), den katolska kyrkan (af röd sandsten,
1845–49), synagogan (1869), Bergkyrkan (1877–79)
och rysk-grekiska kapellet (1855). Af samlingar
för vetenskap och konst eger W. ett antiqvariskt
museum (med värdefulla romerska och germanska fynd),
ett naturhistoriskt museum, Nassaus konstförenings
tafvelgalleri, Nassaus bibliotek (omkr. 250,000 bd)
jämte arkiv. Mineralkällorna (28 till antalet)
begagnas såväl till drickning som till bad,
mot gikt, reumatism, skrofler, nervlidanden,
underlifssjukdomar m. m. De innehålla endast 1/2
proc. salt och mycket litet kolsyra, och en stor
del af deras verkan härrör utan tvifvel från deras
höga värmegrad (62–68° C.). Hufvudkällorna äro
Kochbrunnen (hvars vatten drickes), Adlerbrunnen och
Schützenhofquelle. För öfrigt finnas i W. tvänne
kallvattenkuranstalter, tvänne mycket besökta
ögonkliniker, en anstalt för nerv- och sinnessjuka
samt en anstalt för blinda. Omgifningarna erbjuda
rika tillfällen till promenader. Läget är skyddadt och
klimatet mildt, så att W. äfven om vintern är besökt
af kurgäster (5–6 tusen). – W. är en af de äldsta
stadsanläggningarna i Tyskland. Det omnämnes under
namnet Fontes Mattiaci af Tacitus och Plinius, och
de många fornlemningarna lägga i dagen, att romarna
icke blott begagnade baden, utan äfven insågo ortens
strategiskt vigtiga läge. Namnet Visibada förekommer
830. Ehuru källorna aldrig varit glömda, nådde de ej
någon ryktbarhet förr än mot slutet af 18:de årh., då
(1771) en spelbank der öppnades, som 1873 förbjöds af
preussiska regeringen.
Wieschebrink [visje-J, Franz,
tysk målare, f. 1818 i. Westfalen, d. i Düsseldorf
1884, var 1832–40 elev vid akademien i Düsseldorf och
började derefter sjelfständigt måla scener ur bibeln,
såsom Tobias med ängeln, Petrus befrias ur fängelset
och Jakobs söner med Josefs blodiga klädnad. Men
han öfvergick snart till genreartade skildringar
ur bondelifvet och barnens verld, utmärkta för god
iakttagelseförmåga och humor, ehuru det har anmärkts,
att hans figurer ofta äro föga individuella. Från
1840- och 1850-talen härstamma hans bästa bilder, såsom
Barn, som äta snask, De surmulna, Första ruset, Gif
pappa vacker hand, Fadersglädje, Hvad tycker du om
lilla bror? (1865) m. fl. – Hans son, Heinrich W.,
f. 1852 i Düsseldorf, studerade i sin födelsestad
och har egnat sig åt samma fack som fadern, deri han
gjort sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
