Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien-kongressen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelskompaniet i Ostende samt lofvade i spanska
hamnar behandla kejsarens undersåtar såsom
eller bättre än den mest gynnade nation. I det
tredje öfverenskoms om en äktenskapsförbindelse
emellan ärkehertiginnan Maria Teresia och konung
Filips andre son, Don Carlos, som ställde i utsigt
införlifvandet af Don Carlos land (Toscana, Parma och
Piacenza) med den österrikiska monarkien och prinsens
uppstigande på kejsaretronen. Vidare aftalades
vidtgående oröfringsplaner emot Frankrike och
England, om överenskommelserna skulle leda
till krig med dessa makter. Derjämte beslöt
man göra gemensam sak mot protestanterna,
om något religionskrig utbröte. Endast det
första fördraget offentliggjordes. De bägge andra
hemlighöllos, men England fick snart någon kännedom
om dem. Emot denna wienska allians, som Ryssland
d. 6 Aug. 1726 biträdde af förbittring öfver Englands
hannoverska politik och för att återförskaffa
Slesvig åt hertigen af Holstein, afslöt England
med Frankrike och Preussen ett försvarsförbund på
slottet Herrenhausen vid Hannover d. 3 Sept. 1725,
den s. k. hannoverska alliansen. Preussen gick
följande år öfver till wienska förbundet, men
till det hannoverska slöto sig Holland (d. 9
Aug. 1726) och efter långa underhandlingar äfven
Sverige. Trots än lockelser, än hot från Ryssland och
trots det ryssvänliga s. k. holsteinska partiets (se
d. o.) majoritet i rådet, blef Sveriges »accession»
bestämd genom konungens tvänne vota vid omröstning
i rådet d. 14 och 16 Juni 1726 och den beslöts d. 13
Mars 1727 af sekreta utskottet vid den urtima riksdag,
till hvilken regeringen hänskjutit frågan. Den 14
Mars 1727 afslöts med Frankrike och England fördraget:
de tre makterna garanterade hvarandras besittningar
och lofvade hvarandra hjelptrupper vid anfall,
hvarjämte Frankrike och England förpligtade sig
att betala Sverige 50,000 pd st. hvar i subsidier
under loppet af tre år. (Walpole ogillade högeligen
dessa »slösaktiga subsidier».) Accessionen till
hannoverska alliansen var af stor betydelse i
Sveriges historia: den bragte det holsteinska
partiet på fall och emanciperade landet från
beroendet af Ryssland. Den krigsfara, hvarmed
Europa hotades genom de mot hvarandra stridsfärdiga
stora förbunden, aflägsnades emellertid genom flere
omständigheter, särskildt genom den samverkan för
en fredlig politik, som utöfvades af Frankrikes
och Englands ledande ministrar, kardinal Fleury
och Walpole. Endast Spanien skred till aktion, i
det att det företog (sedan Febr. 1727) en hopplös
belägring af Gibraltar. Kejsaren undertecknade
i Paris d. 31 Maj 1727 fredspreliminärer
med Frankrike, England och Holland, hvarvid
han lofvade upphäfva Ostendekompaniet, hvarefter
Spanien, isoleradt, återtog genom fredsfördrag med
Frankrike och England i Sevilla d. 9 Nov. 1729 de
handelsprivilegier, som det i Wien gifvit kejsaren,
samt slöt försvarsförbund med nyssnämnda makter,
hvilkas handelsrättigheter med de spanska provinserna
återställdes. England tröstade den i sin ordning
isolerade och uppbragte kejsaren
genom att – utan Frankrikes deltagande – erkänna den
pragmatiska sanktionen (fred och förbund i Wien,
d. 16-19 Mars 1731). På sådant sätt upplöstes
de wienska och hannoverska allianserna. – Jfr
bl. a. Hj. Jansson: »Sveriges accession till
Hannoverska alliansen» (akad. afhandling, 1893).
Vieques [vie’kes], en af Jungfruöarna i Vestindien,
tillhörig Spanien.
Wier [vir] l. Weier, Johann, tysk läkare,
oförskräckt bekämpare af hexeriprocesserna,
f. i Nord-Brabant 1515, vardt 1550 lifmedikus i
Düsseldorf hos hertig Vilhelm IV af Jülich, Kleve
och Berg. W. tillegnade denne frisinnade furste sin
på latin affattade skrift De praestigiis daemonum et
incantationibus ac veneficiis (1563; flere uppl.),
i hvilken han lika grundligt som gripande ådagalade
det dåraktiga och orättfärdiga i förföljandet af
s. k. hexor. Denna bok väckte presterskapets vrede
och framkallade motskrifter af bl. a. J. Bodin
(se denne). W. räddade många för hexeri anklagade
personers lif genom att utbedja sig dem till kurmässig
behandling, men var dervid flere gånger nära att
nödgas sjelf bestiga bålet. Slutligen måste han rädda
sig genom flykten (1583). Död i Tecklenburg 1588. En
uppl. af hans »Opera omnia» utgafs 1640.
Vierlande [fir-], de s. ö. om Hamburg belägna, numera
till denna stat hörande, men före 1867 Hamburg
och Lybeck gemensamt tillhöriga fyra socknarna
Kirchwerder, Neuengamm, Altengamm och Curslack,
staden Bergedorf (se d. o.) samt den af Lauenburg
omslutna byn Geesthacht, tillsammans 85,4 qvkm.,
med omkr. 16,000 innev. V., låglandskap vid Elbe
och dess biflod Bille samt genomskurna af otaliga
bevattningskanaler, äro berömda för sin bördighet
och yppiga växtlighet. Jämte spanmålsodling och
ladugårdsskötsel idkas i synnerhet trädgårdsodling
i stor skala. Öfverallt möter man ordning och
flit, välmåga och t. o. m. rikedom. Innevånarna,
de s. k. vierländarna, härstamma sannolikt från
nederländska kolonister från 12:te årh. och
utmärka sig för sin klädedrägt, som är olika för
hvarje socken, och sina egendomliga seder och bruk,
hvarigenom de bjert sticka af från den kringboende
befolkningen. I Hamburg uppträda vierländskorna som
blomsterförsäljerskor.
Vierling [fir-], Georg, tysk tonsättare, f. 1820,
elev af Kinck på orgel och Marx i komposition, blef
1847 organist i Frankfurt a. O. och ledde sedermera
konsertinstitutioner såväl der som i Mainz, Berlin
och Potsdam, till dess han 1859, då han utnämndes
till k. musikdirektör, nedlade sina befattningar
för att uteslutande egna sig åt komposition
och privatundervisning. Han har komponerat flere
visor, duetter, visor för körer och större körverk
(Zechkantate, Zur weinlese, Hero und Leander, Raub
der sabinerinnen, Alarichs tod, Konstantin), diverse
piano- och kammarmusik, en symfoni och uvertyrerna
Sturm, Maria Stuart, Im frühling, Hermanns-schlacht.
A. L.
Vierordt [firårt], Karl von, tysk fysiolog, f. 1818,
blef 1841 med. doktor och 1843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
