Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidassoa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häfte utkom 1780, och som 1829 nådde till bokstafven
R (5 bd), men som derefter fortskridit tämligen
långsamt (bokstäfverna S–U utkommo 1848–63 i 2
bd) och ännu icke afslutats. Af sällskapets medel
bekostades 1848–56 en serie geologisk-antiqvariska
undersökningar i Danmark. Samfundets ledamöter voro 55
inländska och 97 utländska 1892. 1891 uppgingo dess
tillgångar till 280,000 kr. och de årliga utgifterna
till 24,000 kr. Under styrelsens uppsigt ställdes 1876
den af bryggaren J. K. Jacobsen stiftade
Carlsbergsfonden, hvars ändamål är dels vidmakthållandet af
arbetena i de kemiska och fysiska laboratorier, som
han 1875 upprättat vid sitt stora bryggeri Carlsberg
i Valby, dels vetenskapernas främjande i allmänhet
genom reseunderstöd, honorar och bidrag till lärda
verks utgifvande. Fondens styrelse utgöres af 5
ledamöter, hvilka utses af samfundet. Fondens kapital
var ursprungligen 1 mill. kr., men uppgick 1890, då
bryggeriets samtliga tillgångar medräknades, till 7,4
mill. kr. Af »Meddelelser fra Carlsberg» äro utgifna
2 bd och 2 hft. på det 3:dje (1878–92). E. Ebg.
Videnskabsselskabet i Kristiania stiftades d. 3
Mars 1857 med anledning af en åt universitetet af
professor F. K. Faye öfverlemnad gåfva af 1,000
speciedaler, hvilket belopp jämte ett lika stort,
skänkt af grosshandlaren Anker i Fredrikshald,
blef sällskapets grundfond. Stiftelsens syfte är
vetenskapernas främjande dels genom sammankomster,
vanligen 18 om året, dels genom utgifvandet af
vetenskapliga arbeten eller bidrag dertill. Enligt
statuten af d. 19 Dec. 1884 består sällskapet
af in- och utländska medlemmar, delade på två
klasser, en matematisk-naturvetenskaplig och
en historisk-filosofisk. Styrelsen utgöres af
preses, vice preses och generalsekreteraren samt
båda klassernas ordförande, vice ordförande och
sekreterare. Utom det ofvannämnda kapitalet å 8,000
kr. har sällskapet till sitt förfogande ett legat
å 4,000 kr. till främjande af farmacien. Derjämte
åtnjöt det alltfrån sin början af konung Karl XV
ett årligt understöd å 2,000 kr., hvilket efter
1860 förvandlades till ett statsbidrag å 4,000 kr. –
Sällskapet utgifver årligen »Forhandlinger». Dessutom
har det af egna medel eller i förening med andra
vetenskapliga institutioner bekostat utgifningen af en
rad vetenskapliga verk af J. A. Friis (»Ethnografisk
kart över Finmarken», 1861), J. Lieblein (»Aegyptische
chronologie», 1863), A. Faye (»Christiansands
stifts bispe- og stiftshistorie», 1867), R. Collett
(»Norges fiske», 1875) m. fl. samt af »Codex aureus»
(1877). E. H.
Videnskabsselskabet i Trondhjem, stiftadt 1760 af
biskop J. E. Gunnerus, G. Schöning och P. Suhm under
namn af »Det throndhjemske lærde selskab», erhöll
1767 benämningen »Det kongelige norske videnskabernes
selskab». Dess nu gällande statut äro stadfästa genom
k. resolution d. 29 Aug. 1874. Sällskapets inkomster
äro dels räntor af ett legat å omkr. 119,000 kr., dels
ett årligt statsbidrag å 6,000 kr. samt tillskott
från Trondhjems kommun och årsbidrag af 190 inom
staden boende ledamöter m. m. Det eger ett hus på
Kalvskindet i
Trondhjem, har ett bibliotek af omkr. 50,000 bd (deraf
många handskrifter), tillgängligt för allmänheten,
en till 3,000 nummer uppgående samling af fornsaker,
till stor del från nordliga Norge, ett myntkabinett
på öfver 10,000 nummer, en zoologisk och en
mineralogisk samling. Till sällskapets verksamhet
höra vetenskapliga undersökningar i norra delen af
Norge samt utgifvandet af en årsbok. På dess tomt
är Holtaalens stafkyrka uppförd. Sällskapet har i
konungen sin högste beskyddare; dess styrelse består
af en preses, en vice preses och tre direktörer.
E. H.
1. Widerberg, Andreas, skådespelare och sångare,
född 1766 i Göteborg, ingick helt ung vid Blancs
teatertrupp derstädes och uppmärksammades af Gustaf
III vid hans besök i Göteborg 1788 samt anmodades
att söka sig till hufvudstadens kungl. scen.
Han debuterade der 1790 såsom Pompé i
»Oden» och gjorde lycka med sin vackra teaterfigur,
hufvudets antika drag och den välljudande stämman.
»Hvad W. sade tycktes komma ur själens djup,
hade alltid det sanna uttryck, som karakter och
situation fordrade, och hans spel erhöll derigenom en
naturlighet, ett rörande behag, som ingen konst
och ingen beräkning kunna gifva.» Bland hans öfriga
roller ansågos Helmfelt och Tancred vara de bästa.
Han uppträdde äfven med framgång i sångpjeser,
t. ex. »Vattendragaren» (såsom Mikeli) och »Gubben
i bergsbygden». Han var flere år ordningsman vid
dramatiska teatern. Död d. 25 April 1810. W.
öfversatte för teatern skådespel af Holberg,
Lessing, Beaumarchais, Bouilly, Iffland m. fl. samt
utgaf 1805 en »Theater-almanach».
2. Widerberg, Henriette Sofi, sångerska, född i
Stockholm d. 3 Sept. 1796, den föregåendes dotter,
sjöng först på Djurgårdsteatern (1810–12), derpå
i Göteborg, slutligen å k. teatern i Stockholm
1817–37, hvarefter hon med titel af hofsångerska
lemnade scenen. Hon lefde sedan ett bekymmersamt
lif och dog bortglömd 1872, i Stockholm. Hennes
röst liknades vid »näktergalens klara, klingande
silfvertoner», och hennes konst skildrades såsom
märkvärdig, i betraktande af att hon icke egde
någon musikalisk bildning, utan lärde allting efter
gehör. Efter m:ll Wässelius’ afgång var hon den
mest använda sångerskan och sjöng med stort bifall
bl. a. Armide, Cora, Pamina, Fidelio, Susanna i
»Figaros bröllop», Anna i »Don Juan», »Friskytten»
och »Hvita frun», Julia i »Vestalen», Emelie i
»Målaren och modellerna», Laura i »Slottet Montenero»
och Amazili i »Ferdinand Cortez». Hon utgaf
En skådespelerskas minnen (2 hftn, 1850–51).
– Hennes dotter Julia Henriette Eufrosyne W.,
född i Stockholm d. 18 Mars 1824, död
derstädes d. 24 Jan. 1847, sedan 1844 gift med
violinisten F. W. Liedberg, var äfvenledes sångerska
och uppträdde på kungl. teatern bl. a. som Anna i
»Friskytten» (1841), Susanna i »Figaros bröllop»
och Angelina i »Svarta dominon». A. L.
Viderbobalk. Se Balk 2.
Viderboende, viderboenderätt. Se Bördsrätt, Lösningsrätt och Nabo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
