Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linieskepp och fregatter spärrade samt af ett
landbatteri bestrukna sundet vid Kroserort samt
bröt sig utan större förlust igenom, beskjutande
de fientliga fartygen både styrbord och babord
långskepps. Skärgårdsflottans yppersta fartyg,
hemmema »Styrbjörn», under V. von Stedingk, och turuma
»Norden», under kapten G. Olander, bröto sig samtidigt
igenom ryska embosseringslinien, ehuru närmare fasta
landet. I bredd med linieskeppen och fregatterna
passerade sedan i god ordning kanonsluparna,
galèrerna och transportfartygen. De ryska fartygen
beskötos förfärligt: de liknade slutligen pråmar,
ty deras master voro nedskjutna. Fiendens andra
embosseringslinie, vid Pensarskäret, 1/2 mil
v. om den första, bestod af 6 fregatter och
forcerades med ännu mindre svårighet. Konungen
följde skärgårdsflottan i en öppen slup, som förde
kunglig flagg, och var vid Kroserort nära att blifva
skjuten från landbatteriet samt bytte derefter om
fartyg. Genombrytningen af de ryska embosseringarna,
hvarvid de svenska fartygen liksom i ett »gatlopp»
(se d. o.) passerade de ryska skeppens led,
har föranledt att hela sjöstriden fått namnet
Viborgska gatloppet. Största delen af flottorna
hade utan betydligare förlust genombrutit eller
passerat de ryska embosseringarna, då en olycka
inträffade på svenskarnas egen sida, som medförde
fruktansvärd skada för dem. En svensk brännare,
som skulle sticka de ryska skeppen vid Kroserort
i brand, fördes så oskickligt, att den i stället
antände 2 svenska örlogsskepp, hvilka vid 9-tiden
sprungo i luften. Till följd af krutröken satte flere
svenska fartyg, bl. a. 3 linieskepp och 2 fregatter,
på grund. Den svenska örlogsflottans arrièrgarde var
derigenom nästan tillintetgjordt. Först då öfvergåfvo
ryssarna sin nästan obegripliga overksamhet. En
del satte efter den svenska örlogsflottan, upphann
dess eftersta skepp vid Högland och lyckades mellan
denna ö och Sveaborg taga 2 af dem. Vid framkomsten
till Sveaborgs hamn d. 5 Juli på morgonen befanns
örlogsflottans totalförlust vara 7 linieskepp, 3
fregatter och några smärre fartyg samt minst 5,000
man. Hvad skärgårdsflottan beträffar, råkade hon
på e. m. ut för de vid Pitkepass liggande 5 ryska
örlogsfartygen under brigadieren Crowns, som tvang
många att stryka flagg, men till följd af deras
mängd och af sjögången ej kunde besätta dem, hvadan
största delen fick tillfälle att åter sätta till
segel och hålla inåt skären. Endast öfveramiralens
signal till Crowns att sätta efter örlogsflottan
räddade det fartyg, på hvilket konungen befann sig,
att blifva taget eller skjutet i sank och en stor
del af skärgårdsflottan. Visserligen förföljdes den
senare af den ryska skärgårdsflottan, men denna led af
stormen större förluster än den svenska. Den svenska
skärgårdsflottans totalförlust var 18 bevarade fartyg,
30 transportskepp och omkr. 2,000 man. Hon samlade
sig d. 4 och 5 Juli enligt konungens befallning
vid Svensksund – der hennes förluster blefvo mer
än ersatta genom föreningen med Cronstedts eskader,
och der hon tog en så lysande hämd d. 9 och 10 Juli.
A. H-d.
Viborgska smällen. Se Posse 1.
Viborgs län, F. Viipurin lääni [vi-läni], Finland,
är beläget mellan 60° 7’ och 62° 43’ n. br. samt 26°
25’ och 32° 51’ ö. lgd från Greenw. Det omfattar
östligaste delen af landskapet Nyland, sydöstligaste
hörnet af Tavastland och södra delarna af Savolaks och
Karelen samt stöter i ö. och s. ö. till Ryssland, i
s. till Finska viken, i v. till Nylands län, i n. till
S:t Michels och Kuopio län. Gränsen mot Ryssland
går tvärs öfver sjön Ladoga, i hvilken ögrupperna
Valamo och Konevits tillhöra länet, samt i s. utmed
Systerbäck. Mot Nylands län följer gränsen Kymmene elf
och dess vestligaste utloppsgren. Af de i Finska viken
belägna öarna räknas Högland, Tytärsaari, Seitskär och
Lavansaari till länet. Oberäknadt andelen af Ladoga
är arealen 35,041 qvkm., hvaraf 3,632 qvkm. utgöras
af vatten. Marken är öfverallt ojämn samt sluttar
dels mot Ladoga, dels mot Finska viken. Genom länets
norra del stryka nämligen Salpausselkä och dess
parallelås, hvarigenom sydligaste hörnet af Saima
faller inom länets gränser, samt genom länets midt
Äyräpäänselkä, hvilken, utgående nästan vinkelrätt
från Salpausselkä, efter en sydsydöstlig sträckning
midt emellan Ladoga och Finska viken förlorar sig i
Ryssland. Länets vattendrag, hvilka, förutom andelarna
af Saima och Ladoga, förnämligast utgöras af floder
och åar, dels afleda, genombrytande Salpausselkä,
vattensamlingarna i de n. om länet liggande Kuopio,
S:t Michels och Tavastehus län, dels uppstå på
Salpaus- eller Äyräpäänselkä. Af de förra äro de
förnämsta Kymmene elf, som afleder Päijänne-vattnen
och utfaller i Finska viken, och Vuoksen, hvilken
är utlopp för Saima och utfaller i Ladoga samt vid
sitt utflöde ur Saima bildar Imatra praktfulla
vattenfall. Bland öfriga vattenleder må nämnas
Saima kanal (se Finland, sp. 1305). Natursköna
nejder finnas mångenstädes. Särskildt äro
Ladogatrakterna, hela Vuoksendalen samt trakterna
vid Salpausselkä bekanta för sin egendomliga,
delvis vilda naturskönhet. Jordmånen är i allmänhet
svag. Odlingen står ock efter den i de vestliga
länen i Finland, till stor del till följd af de
ogynsamma förhållanden, under hvilka befolkningen
lefvat ända in i 19:de årh. Medan den vestra delen
af länet redan från 1300-talet varit delaktig af
svensk odling, kommo nämligen trakterna n. och
litet v. om Ladoga i åtnjutande deraf först från
1600-talet. Men dessa trakter liksom hela det
öfriga länet kommo 1721 och 1743 å nyo under
Ryssland (se Gamla Finland) och återförenades
först 1811 med det öfriga Finland. Emellertid hade
under skilsmässan befolkningens utveckling jämte
odlingen mycket försenats, hvartill i icke ringa mån
bidrog donationssystemet (se Donationsgods),
hvilket i sin mån torde hafva ökat den naturliga
lojhet och tröghet, som äfven eljest utmärka länets
innevånare, hvilka till största delen tillhöra den
finsk-karelska stammen. En stor del af inbyggarna i
Ladogatrakterna och vid ryska gränsen äro grekiska
trosbekännare. Bland dessa är läskunnigheten
icke på långt när så utbredd som bland den öfriga
befolkningen, och äfven denna omständighet bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
