Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vial ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydöstliga och sydvestliga fasad trenne utbyggnader,
af hvilka det i slottets södra hörn belägna runda
tornet är särskildt anmärkningsvärdt såväl för de i
detsamma befintliga rummens vackra stjernhvalf som för
de afbildningar af Tottska och Stureska vapnen, hvilka
derstädes varit förefintliga och ända till senaste
tid förtäljt om slottets byggnads- och forntid.
Icke långt efter slottets anläggning uppstod
troligen en köping i dess närhet (det s. k. Gamla
Viborg på det 1 1/2 verst n. om slottet belägna
Mon Repos’ egor). Under 14:de årh. talas om
staden V., men den erhöll egentlig stadsrätt
först 1403 och låg säkerligen på sin nuv. plats
s. om slottet. Sannolikt under Erik Axelsson Totts
tid, på 1470-talet, började staden omgifvas med
murar. Befästningsarbetena fortsattes, ända till dess
riksgränsen genom Stolbovafreden flyttades längre åt
ö. Erik XIV påbörjade och Johan III fullbordade en
befästningsfyrkant åt ryska sidan, den s. k. »Vallen»,
inom hvilken en stor mängd borgare bosatte sig,
och hvilken under 1600-talet jämte »Siikaniemi»
(norra förstaden) och »Pantsarlaks» liksom den
egentliga staden räknades till kommunen. Efter att
segerrikt hafva utstått flere belägringar, såsom
1411, 1495, 1555 och 1556 samt 1706, eröfrades staden
och slottet af ryssarna d. 14 Juni 1710 genom en
kapitulation, hvars vilkor af ryssarna likväl icke
höllos, samt efter en belägring, som varat från d. 22
Mars och hvarunder staden och slottet med synnerlig
tapperhet försvarats af Magnus Stiernstråle (se
denne). I stället för de förstörda »Siikaniemi» och
»Pantsarlaks» uppstodo under 1700-talet förstäderna
»Slobodden» l. Petersburgska förstaden i ö. och
»Viborgska förstaden» i n., på vestra hörnet af den
s. k. Slottsholmen (hvilken ej bör förvexlas med den
lilla holme, på hvilken slottet ligger). På södra
sidan af Slottsholmen anlades under kejsarinnan Annas
regering fästningsverken »Kron S:tae Annae», numera
öfvergifna. Genom den ryska eröfringen framkallades
väsentliga förändringar i stadens kommunala och
merkantila lif. Den miste bl. a. sin marknadsplats
vid Lappvesstrand (Villmanstrand), der borgarena
förut under veckor köpslagit med Karelens bönder,
och till följd deraf nedsjönk utskeppningen af
skogsprodukter, stadens förnämsta exportvara, till en
obetydlighet. En egendomlighet för V. är folkstockens
brokiga sammansättning, i det att utom svenskar
och finnar borgare från Reval, Lybeck, Köpenhamn,
Holland o. s. v. samt ryssar under tidernas lopp
slagit sig ned derst. Deraf förklaras den stora
språkfärdighet, som redan i äldre tider utmärkte
Viborgsboarna. G. L. A. G. F.
Viborg, hufvudstad i Viborg amt i Nörrejylland,
Danmark, ligger midt inne i landet och är delvis
uppfördt på en mot V.-sjö sluttande höjd. Stadsplanen
är en af de största i Danmark och innesluter ansenliga
jordar. 8,523 innev. (1890), hvilka jämte jordbruk
idka fabriksrörelse och en rätt betydlig handel. Såsom
stadens hamn är att anse lastageplatsen Hjarbek,
som ligger omkr. 9 km. derifrån vid Limfjorden. V. har
sedan 1863 jernvägsförbindelse med Aarhus och Randers
samt sedan 1866 med Holstebro. Öfverdomstolen
(Landsoverret) öfver Nörrejylland äfvensom amtmannen
och biskopen hafva sitt säte i V., som dessutom
har en brigad fotfolk i garnison, en lärd skola och
hufvudkontor för kreditföreningen för egendomarna i
Nörrejylland. Den förnämsta byggnaden är domkyrkan,
uppförd under 11:te årh. och ombyggd under det
följande samt derefter flere gånger tillbyggd med
kapell. Illa åtgången genom eldsvådor 1567 och 1726,
blef den föga omsorgsfullt restaurerad och såg
tämligen förfallen ut, hvarför dess fullständiga
återställande i den ursprungliga romanska
basilikastilen beslöts 1862. Arbetet utfördes
1864–76, och nu är domkyrkan en af de vackraste i
Danmark. Materialet är granit och tegel. Formen är
en korskyrka med hufvudskepp och två sidoskepp samt
afrundadt kor med spira. Öfver vestra flygeln höja sig
tvänne torn 42 m. och öfver koret tvänne lägre. Den
yttre längden är omkr. 70 m.; bredden är i skeppet
nära 23 m. och i korset omkr. 31 m. samt höjden till
takryggen 22 m. Det flata taket i kyrkans inre prydes
af bibliska taflor i medeltidsstil. Den gamla kryptan
under koret förskrifver sig från 1100-talet. I
kyrkan äro begrafna konungarna Sven Grathe och
Erik Glipping. Stadens andra kyrka, ursprungligen
svartbrödernas, är äfven af intresse och har en
präktig altartafla i förgyldt skulpturarbete från
tiden omkr. 1500. Det gamla tukthuset inrättades
1875 till hem för obotligt sinnessjuka. V. har ett
minnesmärke af reformatorn Hans Tausen, rest 1836,
och ett af skalden Sten Blicher, sedan 1866. –
Staden, hvars ursprungliga namn var Viberg, »det
heliga berget» (se Vi), är en af de äldsta och i
historiskt hänseende märkligaste i landet. I forntiden
var den troligen det förnämsta offerstället i Jylland
och likaledes den vigtigaste tingsplatsen. Under
hela medeltiden valdes konungarna der, först för
Jylland, men sedan för hela riket (till 1340), och
der hyllades också konungarna ända till 1655. V. var
skådeplatsen för de vigtigaste händelserna under
inbördeskriget 1147–57, och till stadens historia höra
Erik Glippings kröning i domkyrkan 1259 och dråpet
på honom 27 år derefter i byn Finderup i närheten,
Kristofer II:s handfästning 1320 och uppbrännandet af
Kristian II:s humana reformlagar såsom »skadliga och
stridande mot goda seder» 1523. Adeln i Nörrejylland
höll sina årsmöten i V. ända till envåldstiden, och
landstinget samlades der till 1805, då det ersattes
af »landsoverretten». Det bekanta »snapstinget»,
vid hvilket stora omsättningar af penningar egde rum
för hela Nörrejylland, upphörde i början af 19:de
årh. Under medeltiden hade V. 12 sockenkyrkor och
6 kloster. Ett af Danmarks helgon, S:t Kjeld, var
domprost derstädes (d. 1150), och biskop der var den
lärde Gunner (d. 1251), författare till Valdemar II:s
jutska lag. V. blef en af härdarna för reformationen
genom Hans Tausens predikoverksamhet (1525–29). 1769
hade V. blott 2,000 innev., af hvilka sjundedelen
lefde i armod. 1836–48 var staden mötesplats för
Nörrejyllands provinsialständer och har sedan märkbart
förkofrat sig. Bref och aktstycken till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
