Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Whiteboys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ungdomsdrömmar», 1880), We girls (1870; »Vi flickor»,
1874, 2:dra uppl. 1885), Homespun yarns (1886) och
många andra berättelser äfvensom några diktsamlingar.
Whitney [hoi’tni], William Dwight, amerikansk
språkvetenskapsman och universitetslärare, född d. 9
Febr. 1827 i Northampton, Massachusetts, studerade
sanskrit vid Yale College i Newhaven samt 1850–53
i Tyskland, förnämligast i Berlin (för Weber)
och Tübingen (för Roth). 1854 blef han professor i
sanskrit och 1870 tillika i jämförande språkvetenskap
vid Yale College. Han har varit bibliotekarie och
»corresponding secretary» i American oriental society
och blef 1884 dess president. Derjämte har han varit
president i American philological association och är
ledamot af flere europeiska vetenskapsakademier och
andra lärda samfund (bl. a. Vetenskapssocieteten
i Upsala, sedan 1878). – W. har utöfvat ett
stort inflytande på indologiens och (specielt den
allmänna) språkvetenskapens utveckling ej blott i
Amerika, utan äfven i Europa. Han kan sägas vara
upphofsmannen till den s. k. amerikanska skolan
inom språkvetenskapen, hvars kanske mest utmärkande
egenskap är den exakt statistiska metoden inom
grammatiken. Inom den allmänna språkvetenskapen
(språkfilosofien) är W. bland de inflytelserikaste
förkämparna för den åsigt, som (gent emot den
naturvetenskapliga, representerad genom Schleicher
o. a.) i likhet med Madvig häfdar språkets karakter
af att i främsta rummet vara en af den menskliga
intelligensen framkallad och utbildad konstprodukt,
språkvetenskapen sålunda en historisk vetenskap. En
annan sak – något, som väl ej häller W. förnekar,
och som torde vara den yttersta och riktiga
grundtanken i Schleichers och M. Müllers åsigter –
är, att denna konstprodukt, sedd i samband med den
menskliga utvecklingen i det hela, icke väsentligt,
utan endast till graden skiljer sig från den i
hela naturen gällande utvecklingsprincipen. W:s
förnämsta arbeten på det indologiska området äro
särdeles omfattande. Tillsammans med Roth har han
utgifvit »Atharvaveda-samhita» (I, Berlin 1855;
del II, som ännu icke utkommit, torde man hafva att
förvänta från W. ensam). Härtill sluta sig närmast
Alphabetisches verzeichniss der versanfänge der
Atharva samhita (i Webers »Indische studien», bd
4) samt hans edition med öfvers. och kommentar af
Atharva-veda-pratiçakhya i bd 7 och Index verborum
to the published text of the Atharva-veda i bd 12 af
»Journal of the American oriental society». I denna
tidskrift finnas dessutom af honom flere större och
mindre arbeten, bland hvilka må nämnas On the history
of the vedic texts (bd 4, 1854), On the Avesta, or
the sacred scriptures of the zoroastrian religion
(bd 5, 1856), vigtiga noter och tillägg till samt
slutlig redaktion af Ebenezer Burgess’ Translation of
the Surya-siddhanta (ett indiskt astronomiskt verk,
bd 6, 1860) och The Taittiriya-pratiçakhya, with its
commentary etc.. text, translation and notes (bd 9,
1871). Flere uppsatser såväl af indiskt filologiskt
som af mera allmänt språkvetenskapligt innehåll
har han offentliggjort i »Transactions of the American
philological association» (1869–70, 71, 72, 74, 76,
77, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 90) samt lemnat bidrag
till den s. k. Petersburgs-ordboken af Böhtlingk och
Roth. Hans kanske förnämsta arbete på sanskrit-området
är Sanskrit grammar (Leipzig 1879; 2:dra uppl. 1889),
hvartill sluter sig (som bihang) The roots, verb forms
and primary derivatives of the sanskrit language
(Leipzig 1885). Af allmänt språkvetenskapligt
innehåll äro Language and study of language (1867)
samt en kortare sammanfattning deraf: Life and growth
of language (1875; »Språket, dess lif och utveckling»,
öfvers. af C. G. Stjernström 1880). Flere af W:s
tidigare smärre, ursprungligen i ofvannämnda
tidskrifter eller annanstädes offentliggjorda
afhandlingar äro samlade (delvis omarbetade) i 2 band:
Oriental and linguistic studies (1875–77), hvari de
bekanta, för M. Müller högst besvärande kritikerna
af några hans arbeten förekomma. – Äfven på det
språkpedagogiska området inom de moderna språken
har W. varit verksam: German grammar (1869),
German reader with notes and vocabulary (1870),
Essentials of english grammar (1877) och French
grammar (1886). W. är hufvudredaktör för det monumentala
(till en del encyklopediska) lexikaliska verket »The
century dictionary of the english language» (6 bd).
K. F. J.
Whitstable [hoi’tsteböl], hamnstad och badort i
engelska grefskapet Kent, på södra sidan af Thames’
aestuarium, vid South-eastern m. fl. jernvägslinier,
9,5 km. n. om Canterbury. 4,882 innev. (1881). W. har
sedan urminnes tid varit ryktbart för sina ostron
(»natives»), hvilka i smaken anses öfverträffa
alla andra. Ostron-bankarna egas af ett bolag af
fiskare. Afkastningen har på de senare åren minskats,
såsom man tror genom Thames’ förorening.
Whittier [hoi’ttiör], John Greenleaf, nord-amerikansk
skald, föddes i Haverhill, Massachusetts, d. 17
Dec. 1807, inom en jordbrukande qväkarefamilj. Till
sitt 18:de år biträdde han fadern med arbete på farmen
och vann då den förtrogenhet med naturen och med
bygdens arfsägner, som sedermera åstadkom en sådan
målerisk sanning i hans skildringar af New Englands
yttre och inre sceneri. Vintertiden tillegnade han sig
folkskolebildning och förtjenade på skomakeri så pass
mycket, att han 1827 kunde besöka Haverhill academy
under sex månader. Han blef då sjelf skollärare,
studerade ytterligare ett halfår vid akademien och
redigerade 1829–32 åtskilliga tidningar, hvarefter
han i 4–5 år skötte familjefarmen. W., som i gosseåren
fått väckelse för sina poetiska anlag genom att läsa
Burns, började på 1830-talet offentliggöra större
och smärre skaldestycken. I öfverensstämmelse med
sina qväkaregrundsatser fattades han af ett
glödande nit för negerslafvarnas frigörelse. Han blef
1831 medarbetare i Garrisons abolitionisttidning
»The liberator» och 1836 sekreterare i American
anti-slavery society, och i samma anda skref
han ljungande dikter och redigerade tidningen
»Pennsylvania freeman» (i Filadelfia), hvarvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
