Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexiö landsförsamling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som syntes honom så vigtig, »att inom kort politiska
ekonomer af någon skola skulle styra verlden». 1831
vardt W. ärkebiskop i Dublin, der hans ställning blef
synnerligen svår emellan å ena sidan den katolska
irländska befolkningen och å den andra protestanterna,
som misstrodde honom för hans latitudinarism
och arbete för katolikernas emancipation. Han
verkade likväl för ett bättre förhållande emellan
katoliker och protestanter, bl. a. genom införande
af konfessionslös religionsundervisning. Trots de
ansträngningar att lindra nöden han och hans familj
gjorde under nödåren 1846–47 förblef han likväl hatad
och misstrodd af de fleste. W. dog 1863. Bland hans
skrifter äro att märka, utom den ofvannämnda, The
elements of logic (1825), Elements of rhetoric (1825),
Errors of romanism (1830) och hans nationalekonomiska
Introductory lectures (1831).
Wheatley [hoitli], Francis, engelsk målare, f. i
London 1747, d. derst. 1801, fick undervisning
i Shipleys skola för teckning och biträdde sedan
John Mortimer i utförandet af takmålningar hos lord
Melbourne på Broeket-Hall, men öfvergick till att
efter hvarandra måla landskap och porträtt, i hvilken
senare konstart han vann rykte, sedan han på en resa
till Dublin målat en stor porträttbild af irländska
parlamentsledamöter. Efter sin hemkomst målade han
Upproret 1780 och slog sig sedan helt och hållet på
framställandet af landtliga och husliga scener. För
kopparstickaren och bokhandlaren J. Boydells
Shakspere-galleri målade han tolf bilder. W. blef
1791 medlem af Royal academy.
Wheatley [hoitli], nord-amerikansk versförfattarinna
af negerblod. Se Nord-amerikanska literaturen,
sp. 1212.
Wheatoh [hoitön], Henry, amerikansk jurist och
diplomat, född i Providence, Rhode Island, 1785,
var 1816–27 föredragande i unionens högsta domstol,
af hvars domar och utslag han 1816–17 utgaf 12 bd,
och 1825 ledamot af det tremannautskott, hvilket
utarbetade den reviderade författning för staten New
York, som ännu i väsentliga delar är gällande. 1827–35
var W. chargé d’affaires i Köpenhamn och 1835–45
minister i Berlin. Vid sin återkomst till Amerika 1847
utnämndes han till professor i folkrätt vid Harvard
university, men döden hindrade honom att tillträda
platsen 1848. Bland hans arbeten må här nämnas Digest
of the law of maritime captures or prizes (1815),
History of the northmen (1831; fransk uppl. med noter
och tillägg 1844) och dess fortsättning History
of Scandinavia (1838; i förening med Crichton),
Elements of international law (1836; 8:de uppl.,
med noter af E. H. Dana, 1866), ett standardverk på
folkrättens område, och History of the law of nations
in Europe and America from the earliest times to the
treaty of Washington (1845; i vidgad form 1846). Till
de bägge sistnämnda högt värderade arbetena, hvilka
öfversatts på flere språk, utgaf W. B. Lawrence en
»Commentaire» (4 bd, 1868–80; jämte biografi öfver
W.). W. var korresp. medlem af Franska institutet
(1843) och led. af vetenskapsakad. i Berlin (1844).
Wheatstone [hoitstön], Sir Charles, engelsk
fysiker, f. 1802, innehade först en fabrik för
musikinstrument, men lemnade den snart för att egna
sig åt vetenskapliga värf. Han utnämndes 1834 till
professor i experimentalfysik vid King’s college
(London), blef 1837 medlem af Royal society och
adlades 1847. Död 1875. – W:s första arbeten behandla
läran om ljudet. Han konstruerade bl. a. kaleidofonen
(se d. o.), en enkel och sinnrik apparat för
att åskådliggöra svängningar likartade med dem,
som af vårt öra uppfattas som ljud. Är nämligen
kaleidofon-stafvens genomskärning en rektangel,
hvars sidor förhålla sig t. ex. som 1 : 3, och
man gifver den en stöt i sned riktning, d. v. s. ej
parallel med någondera sidan, så ser man, på grund af
ljusintryckets fortvaro, en af de svängningsfigurer,
som motsvara samma förhållande (1 : 3) mellan två
toners svängningstal. Han var äfven den förste, som
sökt efterbilda menniskorösten, medelst orgelpipor
och »stämband» af kautsjuk. – På ljusintryckets
fortvaro grundar sig äfven en af W. konstruerad
fotometer. Bland hans öfriga uppfinningar inom optiken
må nämnas stereo-skopet (se d. o.). Hans vigtigaste
rön falla emellertid inom elektricitetslärans
område. Här må först nämnas, att han sökte på följande
sätt bestämma den hastighet, hvarmed en elektrisk
urladdning i en ledare försiggår. Från den positiva
beläggningen i ett elektriskt batteri får en gnista
slå öfver i en ungefär 400 m. lång ledningstråd,
derefter från denna i en ny ledningstråd af samma
längd och slutligen från denna till batteriets
negativa beläggning. De tre gniststräckorna
befinna sig i rät linie och gifva derför ock i en
stillastående spegel tre i samma räta linie liggande
lysande bilder. Om deremot spegeln roterar med stor
hastighet (800 hvarf i sekunden), synes den mellersta
bilden förskjuten i förhållande till de båda yttersta,
hvaraf följer, 1) att urladdningen börjar samtidigt
från båda beläggningarna, och 2) att gnistan mellan
båda ledningstrådarna uppstår senare än gnistorna
från beläggningarna till ledningstrådarna. Den
elektriska urladdningens fortplantningshastighet
fann W. på detta sätt vara af samma storhetsordning
som ljusets. – Om hans anordning för bestämning af
elektriska ledningsmotstånd se Wheatstones brygga. –
År 1837 uttog W. tillsammans med W. F. Cooke patent
på en elektrisk telegraf, nåltelegrafen, som dock
i förstone var af tämligen invecklad beskaffenhet,
bl. a. med flere ledningstrådar (se vidare Elektriska
telegrafen, sp. 375–376). Redan. 1840 införde
han emellertid i telegrafien en högst väsentlig
förbättring, nämligen användandet af elektromagnet för
signalernas mottagande. En annan vigtig uppfinning på
samma område är hans automatiska afsändare, bestående
af en i dubbla rader med hål genomborrad pappersremsa,
som beredes på förhand och sedan insättes i den
automatiskt verkande afsändningsapparaten. W. har
äfven konstruerat en visaretelegraf, som nyttjas
bl. a. vid jernvägsstationer. E. S.
Wheatstones brygga [hoitstöns], fys., kallas en
sammanställning af ett galvaniskt batteri, en
galvanometer och förgrenade ledningar, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
