Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wexell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkundervisning, och numera hufvudsakligen är att
anse som ett historiskt minne. S. N.
Wexford [oä’cksförd]. 1. Sydöstligaste grefskapet i
irländska prov. Leinster, i s. och ö. sköljdt af
S:t Georgskanalen. Areal 2,333 qvkm. Större delen af
grefskapet är en vågig slätt, öfver hvilken enstaka
höjder resa sig; i n. v. och n. är landet bergigt
(Mount Leinster, 793 m., och Croghan Kinshela, 605
m.). Kusten är nästan öfverallt flack, och framför
densamma ligga stora sandbankar, hvilka efter storm
förändra sin form. De vigtigaste floderna äro Barrow
(på vestra gränsen) och Slaney. Jorden består till
större delen af kall och styf lera, hvilande på
lerskiffer. Kusttrakten har bättre jord än inlandet,
der äfven stora torfmossar finnas. Omkr. 35 proc. voro
1886 odlad jord, 53 proc. gräsbärande mark, 1,8
proc. skog och planteringar, 2,6 proc. mossar,
3,3 proc. nakna berg o. s. v. Ladugårdsskötsel samt
jordbruk och fiske äro hufvudnäringar. Någon industri
finnes endast i staden W. Folkmängden har från 202,033
pers. 1841 nedgått till 111,536 år 1891. Något mer än
hälften af befolkningen kan läsa och skrifva. Flere
borgruiner äro minnen af den danska ockupationen. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, på södra sidan
af floden Slaney, hvilken der faller ut i den
rymliga Wexford Harbour, som utgör en ypperlig hamn,
ehuru inloppet försvåras af en sandbank. 12,163
innev. (1881). Staden har en ej obetydlig industri
(skeppsbyggeri, jerngjuteri, tillverkning af
läder, bränvin, malt, öl, tågvirke, konstgjorda
gödningsämnen m. m.) och exporterar förnämligast
landtmannaprodukter, slagtboskap och bränvin.
Vexillum, Lat., ett hos romarna brukadt fälttecken i
form af ett litet, fyrkantigt tygstycke, medelst en
liten tvärstång upphängdt vid bärstången, således
förebild för senare tiders standar. Ett slags
vexillum var det med Kristusmonogrammet prydda
labarum (se d. o.), som fördes af de förste kristne
kejsarna. Andra romerska fälttecken, de s. k. signa,
utgjordes af bilder eller symboler i fri skulptur
på änden af en stång. – Vexillarius, standarbärare;
veteran, som stod qvar vid legionen.
Wexionius. 1. Mikael Olai W. Se Gyldenstolpe 1. –
2. Olof W., vitter författare, den föregåendes
brorson, föddes 1656 i Dorpat, studerade
vid Åbo universitet och utnämndes derefter till
guvernementssekreterare i Göteborgs och Bohus län. Han
antages hafva dött omkr. 1690. W. utgaf (i endast
100 ex.) diktsamlingen Sinne-afvel (utan tryckår),
som tillvann honom ett ej ringa anseende såsom skald,
trots en betänklig brist på smak i uttrycken. Han
visar sig der hafva tagit intryck från både den första
och den andra schlesiska skolan. Det längsta poemet
bär titeln Melancholie. Bättre formade alexandriner
träffas i En siömans olägenheet. Vidare innehålles
deri en längre följd tänkespråk öfver bibliska ämnen
samt flere bröllopsqväden i tidens smak, griftqväden
m. m. W:s dikter utgåfvos 1863 af P. Hanselli i
»Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare»
etc. (del VI, 1863).
Vexir, vexirlås. Se Vexation.
Vexiö [väck-sjö], uppstad i Småland, säte för
landshöfdingen öfver Kronobergs län och biskopen öfver
Vexiö stift. Staden är högt och särdeles vackert
belägen vid norra sidan af den lilla Vexiösjön,
på ömse sidor om gränsskillnaden mellan Konga och
Kinnevalds härad, den lilla Guldsmedsbäcken. Med
raka och breda, delvis trädplanterade gator, många
välbyggda privathus och spridda trädgårdar samt
omgifven af en kuperad, leende bygd, har V. ett
ovanligt inbjudande yttre och är utan tvifvel
en bland våra vackraste landsortsstäder. Några i
arkitektoniskt hänseende framstående offentliga
byggnader eger V. knappast. Främst står domkyrkan,
enligt legenden grundlagd af S:t Sigfrid, många
gånger tillbyggd och förändrad samt 1849–52
restaurerad (af K. G. Brunius), i tornet inrymmande
det dyrbara stiftsbiblioteket. Vidare komma
landshöfdingeresidenset, en vidsträckt stenbyggnad
vid Stora torget, vid hvars motsatta sida rådhuset
är beläget, gamla och nya läroverkshusen, Smålands
museum (1884), lasarettet, biskopsgården Östrabo
straxt ö. och hospitalet s. ö. om staden. Å stadens
kyrkogård är skalden Tegnér jordad. Stadsområdet
utgör 845 har, satta till 10 mtl. År 1891 utgjorde
hela taxeringsvärdet 7,618,900 kr., deraf 1,205,100
kr. för jordbruksfastighet. År 1890 upptogos
stadens tillgångar till 818,597 kr., skulderna
till 587,625 kr. För hvarje krona bevillning
till staten utdebiterades för kommunala ändamål
kr. 3,05. Innevånarnas antal har vuxit från 2,540
år 1850 till 3,737 år 1870, 4,935 år 1880 och 6,648
år 1892. Handlandenas antal uppgick 1890 till 47,
med 63 biträden, handtverkarnas till 76, med 128
arbetare. I V. funnos s. å. 6 fabriker, af hvilka
den största, en tändsticksfabrik, sysselsatte 456
arbetare och hade ett tillverkningsvärde af 465,640
kr. Ehuru enda staden i länet och hufvudort för
en vidsträckt trakt, förblef V. länge, i brist
af sjökommunikationer, en obetydlig plats. Detta
har väsentligt ändrat sig till ett bättre, sedan
staden erhållit jernvägsförbindelser, å ena sidan
till Alfvesta vid Södra stambanan, å andra sidan
öfver Emmaboda till Kalmar och Karlskrona. I
midten af Febr. hålles sedan gammalt en marknad,
den s. k. »Sigfridsmässan». Kreditanstalter
äro afdelningskontor af riksbanken samt af
Smålands och Skånes enskilda banker, Smålands
m. fl. provinsers hypoteksförening, en ränte-
och kapitalförsäkringsanstalt äfvensom en
länssparbank. För undervisningen är sörjdt, utom genom
högre allmänna läroverket, genom ett elementarläroverk
för flickor, folkskolelärareseminarium, folkskolor och
en kungl. blindskola (sedan 1884; med 38 lärjungar
1892). Från boktryckerier i V. utkomma tidningarna
»Smålandsposten» 3 och »Nya Vexiöbladet» 2 gånger
samt »Smålandspostens Veckoblad» och »Smålänningen»
hvardera 1 gång i veckan. I kyrkligt hänseende utgör
V. jämte V. landsförsamling ett regalt pastorat,
hvars innehafvare tillika är stiftets domprost. Vid
val af riksdagsman i Andra kammaren är V. förenadt
med Oskarshamn till en valkrets. Stadens vapen är på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
