Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestmanlands regemente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett åttkantigt rum, 18 m. i diameter, 23 m. högt,
från hvilket en korridor går mot n. till underhusets
sal och en annan mot s. till lordernas sal, bortom
hvilken ligga de kungliga rummen i byggnadens södra
del. Den för allmänheten afsedda ingången till
Central hall går genom Westminster hall, en del
af det gamla Westminsterpalatset, byggd 1397–99,
måhända den största sal (88 m. lång, 21 m. bred och
27 m. hög), hvars tak ej uppbäres af pelare. Från
denna sals södra ände föra några trappafsatser
upp till en hög portal (S:t Stephens porch),
och derifrån kommer man till S:t Stephens hall,
byggd öfver S:t Stephens crypt, ett från konung
Stefan (d. 1154) härstammande hvalf, hvilket nu
användes som kapell för Westminsterpalatsets
innevånare. En dörr skiljer S:t Stephens hall från
Central hall. Hofvets (drottningens) ingång ligger i
s. v. under Victoriatornet och står i samband med de
kungliga rummen. Öfver byggnaden resa sig en mängd
höga spiror och tre torn: midttornet (öfver Central
hall), 91 m. högt, klocktornet (S:t Stephens tower)
vid norra änden, 97 m. högt, och Victoriatornet
i s. v., 102 m. Byggnaden är uppförd af ett slags
dolomit från Yorkshire, som visat sig icke kunna
motstå väderlekens åverkan, hvarför särskildt den
rika yttre ornamenteringen tagit skada.
Westminster review [oä’stminstsr rävju]. Se Tidskrift,
sp. 293.
Vestmongoliskan. Se Mongoliska språket.
Westmoreland [oä’stmörländ], grefskap i
nordvestligaste delen af England, omgifvet af
Cumberland, Lancashire, York och Durham, har en
areal af 2,027 qvkm. och en folkmängd af 66,098
pers. (1891). Edens djupa dal skiljer de af siluriska
skiffrar bildade Cumbriska bergen i v. (högsta topp:
Helvellyn, 931 m.) från den af bergkalk bestående
Penninska kedjan i ö., som har ringa höjd. Det är
ett vildt, kallt land, uppfyldt af långsträckta,
kala berg, som länge ligga snöbetäckta och innesluta
smala dalar och sjöar (tarns), af hvilka flere äro
berömda för sin naturskönhet. De största af sjöarna
äro Windermere, Englands största insjö (14,8 qvkm.,
15 km. lång, men knappt 1,9 km. bred), Ullswater,
Grasmere och Haweswater. Den enda segelbara floden
är Kent, som faller ut i Irländska sjön genom
Morecambeviken, hvilken med sin innersta del tillhör
grefskapet. Klimatet är mycket fuktigt (nederbörden
uppgår på vissa ställen till 3,5 m. årligen),
hvarför jordbruket spelar en underordnad rol
(hufvudsakligen odlas hafre, hvete deremot mycket
litet) gent emot ladugårdsskötseln (får-, svin-, häst-
och nötkreatursafvel). Af någon vigt äro blygrufvor
samt skiffer- och andra stenbrott. Industrien är till
följd af bristen på större stenkolslager tämligen
obetydlig; vigtigast är ylleindustrien i en eller
annan form. Hufvudstad är Appleby, vid Eden, med
omkr. 5,500 innev.; största staden är Kendal.
Westmoreland [oä’stmörländ], John Fane, earl of
(urspr. lord Burghersh), engelsk diplomat, f. 1784,
egnade sig först åt den militära banan och deltog i
fälttågen i Portugal och
Spanien under Wellington, med hvilken han genom
giftermål blef beslägtad, samt avancerade till
öfverste. 1814 erhöll han ambassadörsposten
i Florens, hvilken han innehade till 1829, och
tillbragte derefter några år i hemlandet, der han
inkallades i Privy council samt 1838 utnämndes till
generallöjtnant. 1841 afgick han som sändebud till
Berlin och 1851 till Wien.
1854 erhöll W. värdigheten af general, lemnade
1855 sin ambassadörspost i Wien och lefde
sedermera i England såsom privatman. Död 1859. W.
utgaf Operations of the allies in Portugal (1818)
och Operations of the allied armies in 1814
(1822). Han var en varm vän och ifrig idkare af
musiken och komponerade under sin vistelse i Florens
tvänne operor: Il Torneo och L’Eroe di Lancastro.
J. N.
Weston super Mare [oä’stön sjupör mäör],
stad och badort i engelska grefskapet
Somerset, vid norra änden af Upphill bay, den
innersta viken af Bristolkanalen, och vid en
bibana till Great Western-jernvägen. 12,884
innev. (1881). Lergodstillverkning. Stadens uppkomst
tillhör uteslutande 19:de årh. och beror på dess
lämplighet som badort.
Westphal, Joachim, en af den lutherska
reformationskyrkans stridbaraste teologer, föddes
1510 eller 1511 i Hamburg, studerade under Luther
och Melanchthon i Wittenberg äfvensom vid flere
andra tyska universitet samt slog sig derefter ned i
Wittenberg såsom föreläsare och predikant. Efter att
år 1541 hafva afböjt kallelse till en professur i
Rostock mottog han s. å. anbudet att blifva pastor vid
Katarinakyrkan i Hamburg. Der blef han snart invecklad
i den tidens religiösa stridigheter, framförallt i
de häftiga och med så mycken bitterhet å ömse håll
förda nattvardsstriderna. I alla dessa teologiska
fejder ställde W. sig på den genuint lutherska
ståndpunkten och strödde omkring sig en mängd
vetenskapliga stridsskrifter, i hvilka han gent emot
allt medlande eller vacklande sökte göra nyssnämnda
ståndpunkt gällande. Sedan han 1560 afslagit ett
erbjudande att blifva teol. professor i Jena, kallades
han till superintendent i Hamburg, hvilken plats
han 1562–71 skötte på förordnande, sedermera såsom
ordinarie. Död 1574. – Med W. förvexlas stundom den
samtida predikanten och teol. författaren Joachim
W. (d. 1569) från Mansfeld, Spangenbergs vän.
J. H. B.
Westphal. 1. Rudolf Georg Hermann W., tysk filolog,
f. 1826, blef 1852 privatdocent i Tübingen
samt var 1857–60 e. o. professor i Breslau och
1875–79 lärare vid Katkovs gymnasium i Moskva. Död
1892. W. gjorde sig bemärkt som en flitig och
idérik forskare och författare inom flere grenar af
de filologiska vetenskaperna, i främsta rummet genom
det betydelsefulla verket Metrik der griechischen
dramatiker und lyriker (med A. Rossbach, 3 bd,
1854–65: 3:dje uppl. under titeln »Theorie der
musischen künste der hellenen», 1885–89). Vidare må
nämnas System der antiken rhytmik (1865), Geschichte
der alten und mittelalterlichen musik (2 bd, 1865–66),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
