Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestergötland, landskap i Götaland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vattenområden äro tre: Vätterns smala kustområde, Vänerns
med Göta elf, som upptager slättlandets vattendrag,
samt det södra, eller halländska sluttningens
område, omfattande de från höglandet kommande
vattendragen, som utmynna i Kattegatt. Detta högland,
som utgör en fortsättning i v. af det småländska
höglandet, utbreder sig från Vätterns sydände öfver
landskapets södra del. Det har vid gränsen till
Småland en höjd af 320 à 330 m. öfver hafvet och
uppnår 8 à 9 km. ö. om sjön Asundens norra spets sin
största höjd, 362 m. ö. h. Från detta bergland utgår
vid landskapets östra sida mot n. eller n. n. ö. en
höjdsträckning, Hökensås, hvars kam framgår
5 till 12 km. från Vätterns strand, och som lemnar
bädd åt de korta vattendrag, hvilka gå dels österut
till Vättern, dels vesterut till den efter åsen
flytande Tidan. Nära v. om. Hökensås märkes en följd
af flere fristående berg, som resa sig öfver slätten,
sträckande sig från nämnda högland norrut mot Vänern,
nämligen å högslätten Falbygden längst i s. Ålleberg
(334 m. ö. h.), sedan de i ö. och v. från hvarandra
liggande, å ena sidan Gerums- och Hvarfsbergen (328
m.) och å den andra Mösseberg (326 m.); n. derom höjer
sig Billingen (298 m.), och närmare intill Vänern
uppstiga Lugnåsbergen. Längre i v. uppstiga andra
enstaka berg. Halle- och Hunneberg vid Vänerns
sydände, Kinnekulle vid Kinneviken af Vänern. Det
ofvannämnda höglandets vestligaste del – mellan sjön
Mjörn och Göta elf – kallas visserligen »fjäll», Ale
och Vätle fjäll, men namnet har afseende på obygd
och ej på höjden, som är blott omkr. 100 m. ö. h. I
landskapets nordöstra del intränger från Nerike
på ömse sidor om sjön Unden bergstrakten Tiveden,
som på denna sjös vestra sida fortsattes i sydlig
riktning af en landthöjd, hvilken förenar sig med
den ofvannämnda Hökensåsen.
Vätterns vattenområde, som begränsas af Hökensås
och Tiveden, har endast i den norra delen vattendrag
eller vattensamlingar af någon betydenhet, nämligen
nyssnämnda Unden (inemot 100 qvkm.) och sjöarna
Viken (45 qvkm.), Orlen och Bottensjön. Viken
(92 m. ö. h.), som är en del af Götakanal-leden
och kanalens högsta nivå, får sitt mesta vatten
från Unden och Örlen, hvilket sålunda afbördas i
både Vättern (88 m. ö. h.) och Vänern (44 m.). –
Det vattenområde af landskapet, som tillhör Vänern
och Göta elf utgöres – frånsedt den i norra gränsen
mot Värmland liggande sjön Skagern och dess utlopp i
Vänern Gullspångselfven – af slättlandet, hvarjämte
Göta elf mottager tillflöde äfven från det södra
vattenområdet. Slättlandets största vattendrag, hvilka
utfalla i Vänern, äro Tidan, Lidan och Nossan, alla
tre med nordligt lopp. Tidan genomflyter sjöarna
Stråken (207 m. ö. h.) och Östen, hvilken äfven
upptager den i nordlig riktning flytande Ösan. Lidan
genomflyter den s. v. om Billingen liggande
Hornborgasjön (120 m. ö. h.). De vattendrag, som i öfrigt
på slättbygden förekomma, äro af mindre betydenhet;
vid Billingens vestra sida ligger en flock af
små sjöar. – Vänerns aflopp, Göta elf, upptager
såsom det betydligaste tillflödet Säfveån, som
genomflyter bland andra sjöar den 57 qvkm. stora
Mjörn (59 m. ö. h.) och förenar sig med Göta
elf omkr. 10 km. före dess utlopp. – De större
vattendrag, som i öfrigt från landskapet söka sig
väg till Kattegatt, äro Storån, hvilken går ned till
den på Hallandsgränsen liggande sjön Lygnern, som
genom Rolfsån afledes i Kungsbackafjärden, Viskan,
som får bland annat tillflöde från v., från de mot
Hallandsgränsen invid hvarandra liggande sjöarna
Tolken och Öresjöarna, samt Ätran, det största af
dessa vattendrag, som genomflyter den 35 qvkm. stora
sjön Åsunden (164 m. ö. h.) och upptager å sin
venstra sida dels en Lillå från n. ö., som upprinner
ej långt från Ätrans egna källor, dels en Lillå från
s., som bl. a. får sitt vatten från de vid gränsen
mellan Vestergötland, Småland och Halland liggande
sjöarna Kalfven och Fegen.
Den södra delen af landskapet, mellan Småland
och Halland, hvilken utfylles af det ofvannämnda
höglandet, är en ödslig och ofruktbar trakt,
som i n. öfvergår till kala, lägre berg och
ljunghedar, af hvilka de mest bekanta äro de
desslikes stenbundna och kärraktiga Svältorna,
utbredande sig s. v. om Falbygden. Att döma af de
vackra resultat, som under senare tider pågående
skogssådd och plantering å kalmarkerna redan gifvit,
äro dock dessa »svältor» ingalunda så magra och
dåliga, som namnet antyder. Norr om dessa trakter
ligger den bördiga och välodlade Vestgötaslätten,
som åter i n. och ö. möter en mager bygd, hvilken
upptager bergstrakterna omkring sjöarna Unden,
Viken och Örlen äfvensom den landhöjd, som går
längs Vättern. Dennas strandsluttning, Guldkroken,
räknas dock till de mera bördiga trakterna.
Landskapet är deladt emellan 4 län: Skaraborgs
(8,454 qvkm.), Elfsborgs (8,619 qvkm.), Göteborgs
och Bohus (537 qvkm.) och Jönköpings län (Mo härad,
964 qvkm.). Dess vapen är i ginstyckad sköld,
svart och guld, ett upprätt lejon af de motsatta
färgerna, i öfre fältet två sexuddiga stjernor
(silfver), en i öfre venstra, en i nedre hörnet.
E. E. K. S.
V:s folkmål höra, som man af landskapets läge kan
vänta, till den medelsvenska gruppen, med tjockt l
och tungspets-r och af dem beroende »tjocka» ljud
(supradentaler och kakuminaler); pret. i 1:sta
konjug. utan ändelse: feska, fiskade, tralla,
trallade, o. s. v.; best. sing. fem. boka, boken,
krona, kronan, best. plur. neutr. taka, taken,
best. plur. mask. dränga, drängarna, prestera,
presterna. Jämte tungspets-r (i in- och utljud)
finnes äfven skorrande r, nämligen i början af ord
(och i st. f. långt r mellan två vokaler). Mellan två
vokaler och i utljud försvinner d: svia, sve, svida,
sved. o. s. v.; g ersättes i stor utsträckning af
j: duja, duga, öja, öga, o. s. v. 1:sta konj. har
i part. pass. -ater: skakater (plur. skakata),
skakad. Man skiljer mellan tre grupper af mål: 1)
Vadsbomålet, i Norra och Södra Vadsbo härad, 2)
det egentliga vestgötamålet, i Skaraborgs län utom
Vadsbo samt några härad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
