Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 573-574 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venus ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Venusomlopp. Denna motsvarighet är dock ej
tillräckligt noggrann, för att fenomenet skulle kunna
inträffa 3 gånger å rad med 8 års mellanrum. Men,
emedan 235 år nära motsvara 382 Venusomlopp, kan
samma fenomen ånyo uppträda efter 235 år. Under 243
år kunna derför Venuspassager inträffa 4 gånger –
nämligen 2 gånger, då Venus är i den nedstigande
noden af sin bana, och 2 gånger, då planeten är
i den uppstigande noden –. alltså högst 2 gånger
på århundradet. Kepler var den, som först (1631)
fäste uppmärksamheten på Mercurius’ och Venus’
passager öfver solskifvan. Mercuriuspassagen 1631
iakttogs ock af Gassendi m. fl., men Venuspassagen
blef icke det året observerad, utan först d. 24
Nov. (g. st.) 1639, af Horrocks. Emellertid hade dessa
observationer på den tiden sitt största intresse såsom
kuriositeter. Först sedan Halley, i enlighet med en
idé, som redan J. Gregory 1663 i »Optica promota»
skall hafva framkastat, föreslagit användning af
Venuspassagerna för bestämning af solparallaxen
(i »Methodus singularis, qua Solis parallaxis,
sive distantia a Terra, ope Veneris intra Solem
conspiciendae, tuto determinari poterit»; 1716),
fingo dessa iakttagelser ett synnerligen stort
vetenskapligt intresse. Enligt Halleys förslag skulle
man från tvänne långt skilda ställen på jorden –
t. ex. det ena på norra och det andra på södra

Fig. 1.

halfklotet – iakttaga tiderna för Venus’ inträde på
solskifvan och dess utträde derifrån. Storleken
af de båda kordor AB och A₁B₁ (se fig. 1, i hvilken
O föreställer solens skenbara medelpunkt), som Venus
från hvartdera af dessa båda ställen af jorden synes
beskrifva på solskifvan, erhålles lätt, då Venus’
skenbara rörelse på himmelen till sin storlek kan
anses känd af de tidsintervall t och t₁, som för
hvardera observationsorten falla mellan inträdet och
utträdet, eller som, med andra ord, behöfvas för de
båda kordornas beskrifvande af Venus. Äro 2k och 2k₁
vinkelvärdena af dessa kordor samt r solens skenbara
radie, kan distansen mellan dessa kordor, 2d, såsom
af figuren synes (approximativt) beräknas ur formeln

2d = EE₁ = EO + E₁O =
= [rot]r² - k² + [rot]r² - k₁²

Vi föreställa oss nu (se fig. 2, som genom den större
och mindre cirkeln föreställer genomskärningar

Fig. 2.

af solen och jorden), för enkelhets skull,
att de båda observatörerna befinna sig på de nära
diametralt belägna punkterna af jorden
e och esub>1</sub>. Vi antaga, att V är planeten Venus, och
föreställa oss V:s rörelse vara riktad vinkelrätt mot
papperets plan. E och E₁ äro då punkter på solen,
som motsvara punkterna E och E₁ på solskifvan i
fig. 1. Vinkeln Ee₁E₁ är derför (nära) detsamma, som
vi betecknat med 2d, medan vinkeln e₁Ee är (nära)
lika med dubbla, solparallaxen, eller 2[pi], samt e₁Ve är den dubbla Venusparallaxen, eller 2p. Af
fig. erhålles nu omedelbart

2p = 2[pi] + 2d

eller

p - [pi] = d ........(1).

Äro nu a och a₁ jordens och Venus’ afstånd från
solen, så är, om jordens radie tages till längdenhet,

a = 1/[pi], a - a<sub>1</sub< = 1/p

samt å andra sidan, enligt Keplers tredje lag – om med
T och T₁ betecknas de båda planeternas omloppstider
kring solen –

a₁/a = (T₁/T)^2/3>.

Sätta vi

m = (T₁/T)^2/3>

så är på grund af de kända värdena af T₁ och T
(se Jorden och Venus)

m = (224,70/365,25)^2/3> = 0,72334,

således

[pi]		a - a1
–––-	=	––––––––––	1 - m = 0,27669 ...(2).
p		a

Af (1) och (2) erhålles nu värdet af [pi], nämligen

	1 - m
[pi] =	––––––-	d = 0,38246 d.
	m

Af denna formel inses äfven, att solparallaxen,
genom iakttagelse af qvantiteten d blir dess säkrare
bestämd, ju närmare m är till 1, d. v. s. ju närmare
planetens bana faller intill jordens. Detta är skälet
hvarför Mercuriuspassagerna icke så väl egna sig till
bestämning af solparallaxen som Venuspassagerna. –
Halleys förslag blef icke obeaktadt, och många
expeditioner afgingo för iakttagande af de båda
Venuspassagerna d. 6 Juni 1761 och d. 3 Juni 1769. Det
samlade observationsmaterialet behandlades såväl
omedelbart efter iakttagelsernas utförande som senare
af Encke, hvilken af de båda passagerna härledde
värdena 8",5309 (»Die entfernung der sonne von der
erde aus den Venusbeobachtungen 1761 hergeleitet»;
1822) och 8",6030 (»Der Venusdurchgang von 1769»;
1824), eller i medeltal 8",5776. En ännu senare
behandling (»Neue untersuchung des Venusdurchganges
von 1769»; 1864) af dessa iakttagelser genom
Powalky gaf den med moderna resultat bättre
öfverensstämmande siffran 8",83. Ännu större
anslutning vunno iakttagelserna af Venuspassagerna
d. 8 Dec. 1874 och d. 6 Dec. 1882, vid hvilken
tid äfven de instrumentala hjelpmedlen för dessa
observationer vunnit en betydlig utveckling. Så
utfördes mångenstädes iakttagelser med heliometer
samt, i synnerhet 1882, på fotografisk väg för att,
i anslutning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>