Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wennerberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röster, med eller utan pianoackompanjemang. I tidigare
år fick han ofta från den fackmässiga musikverlden
höra förebråelser för dilettantism, och under senare
år har han ock ej obetydligt retoucherat de nya
upplagorna af »Gluntarne» och öfriga duetter. Men
hvad som redan från början utmärkte honom var en
frisk, genialisk ingifvelse, melodisk och harmonisk
begåfning, karakteristik och förmåga att skrifva väl
för rösten, ehuru han ofta fordrar stort omfång och
särskildt djupa basar. Hans allra flesta sånger äro
komponerade till ord af honom sjelf, hvilket i sin
mån bidragit till den sällsynta enhet mellan text och
musik, som utmärker hans stycken. Hans andliga sånger
äro emellertid oftast gjorda med texter ur bibeln,
koraler etc. Ur Davids psalmer äro en mängd solo-
och körsånger med piano i ett slags populariserad
Händelstil, utan Händels kontrapunktiska djup och
derför ej sällan rätt banala, men i de bättre styckena
väl lämpade för det sunda populärreligiösa föredraget,
hvadan de vunnit spridning ej blott i Sverige, utan
äfven i Nord-Tyskland och Skotland. Ursprungligen
utgifven 1861–69, fortsattes denna samling sedan
1884 af en ny serie. I ungefär samma stil och med
samma förtjenster och brister är äfven oratoriet
Jesu födelse skrifvet, hvilket utgafs af Musikaliska
konstföreningen i sångpartitur med piano 1862 och
uppfördes, med orkestrering af C. Nordqvist. år
1888. Sedermera har W. grundligare studerat
orkestreringskonsten och sjelf instrumenterat sitt
religiösa körverk Stabat Mater (1893). Tyngdpunkten af
AV:s musikaliska betydelse ligger i hans fosterländska
Mansqvartetter (intagna i samlingarna »Odinslund
och Lundagård» samt »Studentsången», bland hvilka
i synnerhet Stå stark, Hör oss Svea och O Gud, som
styrer folkens öden sjungit sig in i svenska hjertan
och blifvit stående nummer på alla sångföreningars
repertoar. Fordom sjöngos mycket äfven hans melodiösa
solosånger (6 häften, 1850–54, 1870 och 1876), Sånger
(1853, 1876, 1883), buffa-trior (1851), trestämmiga
Serenader (1852, 1875) och fyrstämmiga sånger för
blandad kör (1875). Dramatisk är episoden Auerbachs
keller ur Göthes »Faust», uppförd 1877.
Medan sålunda sånger af olika art då och då kommo
till allmänhetens kännedom, vanligen genom Upsala
studentsång såsom förmedlare, arbetade äfven skalden
W. Då W. började utgifva sina Samlade skrifter
(4 bd, 1881–85), visade det sig, att hans portfölj
rymde en hel mängd saker, om hvilka allmänheten
ej haft en aning. Samlingen inleddes med hans
»Romerska minnen», i hvilka han på vers omskref de
dagboksanteckningar, som han fört under sin för
konststudier 1851–52 med understöd af statsmedel
företagna utländska resa. Denna omskrifning skedde
i de mest olika versformer – rimmade och orimmade,
antika och moderna, någongång i en form, som starkt
närmar sig prosatalets. I dessa dikter tager sig
en varm beundran för Roms minnen, konst och folklif
uttryck. Än är framställningen patetisk, i synnerhet
då det gäller munkadömet, än ger han luft åt sin
sympati för Italiens kamp mot påfveväldet.
Andra bandet innehåller »Gluntarne» (se ofvan). Tredje
bandet utgöres af de starkt romantiska »Trollrunor»
och det fjerde af en samling »Smärre dikter» från
olika tider. Sin klassiska plats inom vår literatur
har W. företrädesvis vunnit genom »Gluntarne», hvilka
äro ett pregnant uttryck för 1840-talets studentlif
i Upsala. Man träffar i dem såsom ett grunddrag
den sorglöshetens romantik, som lätt nog blir
hemmastadd bland de glada ungdomsskarorna vid
ett småstadsuniversitet, hälst under en tid,
då »öfverliggeriet» var vanligt, och man kan
i hela den stämning, som präglar »Gluntarne»,
påvisa likhetsdrag exempelvis med det älskvärda
»dagdrifveriet» sådant det framträdde i nyromantikern
von Eichendorffs »Leben eines taugenichtes». W. ser
hela denna lifsåskådning med sjelfironikerns
skarpt observerande blick och framställer den i en
humoristisk belysning. Beundransvärd är den dramatiska
kraft han ådagalägger i dialogen. Der är det naturliga
talet så genomgående väl träffadt, att man knappt
skulle tro det möjligt i versform. Omedelbarhet,
naturlighet, »improvisation», dramatisk liflighet äro
hufvudegenskaper hos »Gluntarne» liksom hos deras
stora föregångare »Fredmans epistlar». Med Bellman,
visar W. också frändskap genom det fina natursinne,
som framträder i »Gluntarne», liksom genom den
drastiskt dramatiska skildringen af lifligare scener,
t. ex. »Impromtubalen», som är äkta bellmansk i ton
och anda. K. W-g. A. L.
2. Wennerberg, Gunnar Gunnarsson,
blomster- och porträttmålare, den föregåendes
son, f. 1863, idkade några år enskilda studier
i Paris och deltog i de svenske konstnärernas
utställning å verldsexpositionen derst. 1889, der han
belönades med mention honorable för blomstermålningar.
Tillsammans med landskapsmålaren Per Ekström anordnade
W. 1891 en separatutställning i Stockholm, bestående
af blomstermålningar i olja och pastell samt porträtt
i pastell, af hvilka arbeten de förstnämnda visade
honom såsom en artist med känsla, färgsinne och
dekorativ smak. I »De anonymes utställning» 1892
deltog W. med ett med betydande teknisk färdighet
utfördt koloristiskt bravurstycke, ett Damporträtt
(i helfigur, pastell), som förrådde lifliga intryck
af modern fransk konst, särskildt af Besnard.
K. W-n.
3. Wennerberg, Gunnar Brynolf, djurmålare,
broder till W. 1., föddes 1823. År 1856
samt åren 1866–75 deltog han i konstakademiens
utställningar. Till en början målade W. mytologiska
ämnen och porträtt, men öfvergick efter hand
till djur-, specielt hästmålning i förening med
folklifsskildring. Äfven hans son Gunnar Brynolf
W. (f. 1866) idkar konstnärlig verksamhet.
Venngarn. Se Vängarn.
Venosa (Lat. Venusia), stad i norra delen
af italienska prov. Potenza. Omkr. 8,000
innev. Biskopssäte. I klostret S:ta Trinità ligger
Robert Guiscard begrafven. Nära staden upptäcktes
1853 judiska katakomber med hebreiska, grekiska och
latinska inskrifter. – Det gamla Venusia var beläget
vid floden Aufidus på gränsen af Apulien, Samnium
och Lukanien. 290 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
