Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sospiri) till det i 16:de årh. byggda statsfängelset. I
sina familjepalats’ arkitektoniska skönhet står
V. utan medtäflerska. Vackra prof från alla tider,
ända från 12:te årh., finnas, och många, äfven bland
de äldre palatsen, äro ännu till det yttre väl
bevarade. De märkligaste exemplen på 12:te årh:s
bysantinska palats äro Loredano, Pal. Farsetti
och Da Mosto, alla vid Canal grande. Det vackraste
från denna tid var Fondaco de’ Turchi (sedan 1621
turkiskt köpmansherberge, nu Civico museo Correr),
men det har först genom vårdslöshet, sedermera genom
en total ombyggnad förlorat sitt forna utseende. I
13:de årh. utvecklade sig en särskild arkitekturform,
som vanligen kallas veneziansk gotik. Ritningen
till dogepalatsets fasad hade ett vidsträckt och
långvarigt inflytande på V:s privata palats. Många
af dem, hvilka byggdes i 14:de och förra hälften af
15:de årh., qvarstå ännu och äro bland de skönaste
och bäst bevarade exemplen på medeltidsarkitektur
man någonstädes kan få se. Sin höjdpunkt nådde
denna ståtliga stil mot slutet af 14:de årh. med
det underbara Ca d’Oro (»Gyllene huset»), som det
kallas med anledning af den rika förgyllning, som förr
betäckte dess skulpturer. Några af 1400-talets palats
i för-renaissance äro i skönhet knappast underlägsna
denna gotiska periods. Fra Giocondo, Lombardi
och andra arkitekter från denna tid (1460–1510)
begagnade ännu med stor skicklighet och effekt de
rika orientaliska marmorarter, som fullständigt
ignorerades af de senare arkitekterna. Särskildt
äro palatsen Corner-Spinelli, Trevisani och Dario
vid Canal grande samt Guisetti vid den smala Rio
della Fava vackra prof på denna stil. I de flesta
venezianska palats från sen-renaissancen, såsom i
det ståtliga Pål. Grimani af S. Michele och i det
ofvannämnda Markusbiblioteket (af Sansovino), är
fasadens hufvudmotiv hemtadt från det gamla Roms
teatrars och amfiteatrars kolonnordningar, pilastrar
och arkitraver. I många fall bestod palatsets hela
fasad af en serie kolonner, bågar och karniser, så att
ingen slät muryta lemnades qvar, hvarigenom det hela
synes oroligt och vida mindre intagande än de något
äldre palatsen i samma stil, såsom Vendramin-Calergi
(som lemnat motiv bl. a. för fasaden till badhuset vid
Sturegatan i Stockholm), kanske det vackraste af alla,
vid Canal grande, och Camerlenghi nära Rialtobron, i
hvilka några gotiska reminiscenser finnas qvar. Ett af
de ädlaste palatsen i senrenaissance är Pal. Pesaro,
vid Canal grande, bygdt af Longhena. En af de
förnämsta offentliga byggnaderna var arsenalen,
upptagande en hel ö i stadens östra del (anlagd
1104) och omfattande skeppsvarf, dockor, magasin,
verkstäder, ankarsmedjor, kanongjuteri, vapensamling,
skeppsmodeller, troféer m. m., alltsammans omgifvet
af murar och fästningsverk. Den var fordom republikens
stolthet och sysselsatte 16,000 arbetare (nu knappast
2,000), men ingenstädes är förfallet så skönjbart
som der. Vid den triumfbågelika portalen stå 4
antika marmorlejon (ditförda 1687 från Peiraievs),
af hvilka det största (3 m. högt) har numera oläsliga
runinskrifter, som på grund
af ormslingornas form anses vara inhuggna af en man
från Svealand (sannolikast från Upland) omkr. midten
af 11:te årh. eller något senare. I vapensalen finnas
modell och rester af det af fransmännen 1797 förstörda
Bucentoro (se d. o.). – Offentliga anstalter för
konst och vetenskap äro konstakademien (i det forna
Scuola della Carità), som innehåller en mycket stor
och värdefull samling taflor af venezianska skolan,
stadsmuseet (Museo Correr, flyttadt från Pal. Correr
till Fondaco de’ Turchi), med bibliotek, taflor,
skulpturer och alster af V:s äldre konstslöjd,
musikkonservatorium, arkiv (ett af de största i
Europa), det ofvannämnda Markus-biblioteket, permanent
konstutställning (i Pal. Mocenigo), Quirinistiftelsen
(offentligt bibliotek med läsekabinett, tafvel-
och myntsamling), handelsakademi, navigations- och
industriskola, 3 gymnasier, ett katolskt seminarium
och en armenisk undervisningsanstalt. Nästan
alla kyrkor i V. äro ovanligt rika på taflor, och
många enskilda palats innehålla vackra samlingar,
men en mängd af dessa har i 19:de årh. sålts till
utlandet. Den största af V:s fem teatrar är operan
La Fenice (byggd 1837). – Staden är säte för en
katolsk patriark och en armenisk ärkebiskop, en
appellationsdomstol, ett general- och marinkommando
m. m. Befolkningen, som före fransmännens ockupation
(1797) uppgick till nära 200,000 pers., sjönk under de
första årtiondena af 1800-talet till nära hälften, men
har nu stigit till nära 150,000 pers. (158,000 i hela
kommunen 1890). Klimatet är blidt, men något regnigt
till följd af de omgifvande vattnen. Tidvattnets
nivåskilnad uppgår vanligen endast till 0,5 m.,
undantagsvis till 1,5 m., hvilket är en ovärderlig
fördel för staden, som derigenom får vattnet i sina
kanaler förnyadt. Industriens förnämsta alster äro
glas- och mosaikvaror, guld- och silfverarbeten,
sammets- och sidentyger, tvål, vax, konstmöbler och
konstgjorda blommor, hvilka jämte bomull, spanmål,
olja, hampa, råsilke, vin och fotogen äro föremål
för stadens handel. Sedan V. satts i förbindelse med
det italienska jernvägsnätet genom en 3,600 m. lång
jernvägsbro (1845) och i synnerhet efter öppnandet
af Sues-kanalen, har handeln åter uppblomstrat, så
att V. är näst Trieste den förnämsta handelshamnen
vid Adriatiska hafvet. V:s import från utlandet
hade 1886 ett värde af 158,184,000 kr. och exporten
till utlandet 130,310,600 kr. S. å. inlöpte i hamnen
2,595 fartyg om 714,642 tons (deraf 1,565 italienska
om 222,217 tons). Med Trieste och Orienten står
staden i liflig ångbåtsförbindelse. Uthamnar
äro Lido och Malamocco. Ett slags förstäder
till V. äro öarna Giudecca, S. Giorgio Maggiore,
S. Elena, S. Michele och Murano (se d. o.), hvilka
hufvudsakligen äro bebodda af konstnärer, fabrikanter
och handtverkare. Något längre bort ligga San
Lazzaro (med armeniskt mechitarist-institut), Lido
(med hafsbad) och S. Erasmo (med grönsaksodling). –
Om staden och republiken V:s historia se föreg. art.
Veneziano. 1. Agostino V., italiensk
kopparstickare. Se Musi. – 2. Bonifazio V.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
