Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans 94,830 qvkm. med.2,985,036 innev. (1890),
och begränsas i n. af Österrike, i v. af Gardasjön
och Lombardiet, i s. af prov. Ferrara, i ö. af
Adriatiska hafvet och Österrike. Från Fassa-alperna
och Karniska alperna i n. löpa bergskedjor ned i
slättlandet. Isolerade ligga mellan Bacchiglione
och Frasine tvänne berggrupper, Monti Berici och
Monti Euganei. Kuststräckan utmed Adriatiska hafvet
(Veneziabukten) består af träsk, genomskurna af
kanaler, och laguner, till stor del genom sanddyner
(lidi) skilda från öppna hafvet. Dessa »lidi» voro
förr delvis skyddade mot hafsvågorna genom murazzi
(med marmorblock förstärkta väldiga murdammar,
10 m. höga och 15 m. breda), hvilka sträckte sig
5 1/4 km. långs stranden. Hufvudfloder äro Po (som
på ungefär 130 km. bildar gräns mot prov. Ferrara),
Adige, Bacchiglione, Brenta, Sile, Piave, Livenza
och Tagliamento. Berg och kärr göra ungefär 1/5 af
arealen obrukbar, men slättlandet, särskildt dess
vestra del, är synnerligen bördigt, om ock ej, på
grund af mindre omsorgsfull brukning, så gifvande som
den lombardiska slätten. Den venezianska munarten,
som räcker till Mincio, är mera melodisk och vek än
andra italienska (nepote har blifvit nevode, sudare
suar, fuoco fogo, signore sior o. s. v.; karakteristisk
är förvandlingen af g till z, t. ex. gente = zente,
giorno = zorno, maggiore = mazore). Furlanerna,
innevånarna i Friuli, tala en egen dialekt. Tyskar
finnas i de större städerna äfvensom i språköarna
Sette comuni i prov. Vicenza och Tredici comuni
vid Tyrolens gräns.
2. Provins i ofvannämnda landskap, omfattar kusten
utmed Adriatiska hafvet från Adige till Tagliamento
och har en areal af 2,198 qvkm., med en folkmängd
af 375,149 pers. (1890).
3. Hufvudstad i nämnda provins och i den forna
republiken V., genom sitt läge, sina konstverk
och sin historia en af de märkvärdigaste städer
i Europa, ligger på 3 större och 114 mindre
öar i en lagun af Adriatiska hafvet 3,5 km. från
fastlandet och har omkr. 12 km. i omfång. Bland de
378 offentliga broar, som förena »Lagunstadens»
öar med hvarandra, utmärker sig den 1588–91 byggda,
präktiga, af butiker kantade Ponte Rialto (47 m. lång,
22 m. bred, bestående af en enda marmorbåge), hvilken
liksom de båda 1854 och 1858 byggda jernbroarna för
öfver Canal grande, den största af de 157 kanalerna.
Denna V:s pulsåder, som är öfver 3 km. lång och
30–60 m. bred, skär staden från s. ö. till n.
v. i form af ett omvändt S samt omgifves af ståtliga
hus och präktiga palats, hvarför en färd på
densamma erbjuder främlingen det största intresse.
En annan bred kanal är Giudeccakanalen, hvilken
skiljer den lilla sydligaste stadsdelen från
stadens hufvuddel. Kanalerna företräda andra
städers hufvudgator, hvilka V. alldeles saknar;
det har endast ett stort antal smala gränder
(calli), af hvilka den från S. Markustorget till
Rialtobron ledande Merceria är den lifligaste.
Vid många kanaler gå framför husen smala stigar för
fotgängare, men vid de flesta ligga husen omedelbart
vid vattnet, dit de i allmänhet vända sin
hufvudsida. Husen äro merendels byggda af tegel och hafva
en påfallande ståtlig typ, om ock flere se förfallna
ut. De hvila på pålar af silfverpoppel, nedslagna
3–9 m. djupt i slammet till det fasta lerlagret, och
deröfver lagda dubbla lager af ek eller lärkträd
eller ock på horisontala lager af sistnämnda
trädslag utan pålar. Det finnes visserligen öfver
200 öppna platser i V., men endast S. Markustorget
(San Marco) gör skäl för namnet torg. Det bildar
ett 176 m. långt, 56–82 m. bredt, med trakyt- och
marmorplattor belagd t paralleltrapezium, omgifvet på
tre sidor af praktbyggnader, hvilkas jordvåning består
af arkader med butiker, kaféer m. m., på den fjerde
sidan af S. Markuskyrkan och Piazzetta, ett mindre,
likaledes af palats infattadt torg, som sträcker sig
mot s. ned till hafvet. På södra änden af Piazzetta
stå sedan 1180 två granitpelare, den ena krönt af ett
bevingadt bronslejon (Markuslejonet), den andra af
en marmorstaty af den helige Teodor (fordom stadens
skyddspatron), stående på en krokodil. Mellan dem,
der nu endast karnevalens docka brännes å båle, var
fordomtima republikens afrättningsplats. Markustorget
är medelpunkten för allt lif i staden, den plats,
der venezianerna visa sig ute. Efter solnedgången
skynda sig alla, som vilja njuta af frisk luft,
till Markustorget, Piazzetta och de kajer, som utmed
hafvet ligga på ömse sidor om det sistnämnda: Molo
Riva degli Schiavoni och Giardino reale. Framför
Markuskyrkan stå i kandelaberlika fotställ af
brons tre höga flaggstänger, hvilka förr buro de af
V. eröfrade Cyperns, Moreas och Kretas banér, men nu
på sön- och festdagar bära italienska flaggor. Två
sidor af Markustorget och den vestra af Piazzetta
omslutas af Le Procurazie, fordom boställen för
de 9 prokuratorerna, de förnämste ämbetsmännen i
republiken näst dogen. De »gamla» procurazierna,
på norra sidan, byggda i slutet af 1400-talet, äro
nu privatbostäder. I ö. sluter sig till dem det 1490
byggda urtornet, i äldre renaissance, med marmorfasad
och intressant urverk. De på motsatta (södra)
sidan liggande »nya» procurazierna bestå af det 1536
af Sansovino påbörjade gamla biblioteket San Marco,
med afseende på det rent arkitektoniska obestridligt
Italiens praktfullaste profanbyggnad, samt de 1584
af Scamozzi påbörjade egentliga Procurazie nuove,
hvilka nu användas till palats för Italiens konung,
då han gästar V. Östra sidan af Markustorget begränsas
af S. Markuskyrkan (San Marco), uppförd 976–1071
i den för V. egendomligt blandade romansk-bysantinska
stilen, men först senare utvidgad och utrustad med
den slösande, nästan orientaliska prakt, som man i
dag beundrar hos henne. Grundplanen (76,5 m. längd,
51,8 m. frontbredd) har formen af ett grekiskt kors,
krönt af fem stora kupoler (öfver midten och armarnas
ändar). Omkring vestra korsarmen är tillbyggd
en förhall, täckt med kupoler och rikt prydd med
kolonnställningar. Hela byggnadens utstyrsel uttömmer
hvarje upptänkligt dyrbart praktstoff. Alla nedre
delar, såväl väggar som golf, äro belagda med dyrbara,
spegelblankt slipade marmorslag; alla öfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
