Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Wellington ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvilka straxt ofvanför detsamma förenas samt
bilda hufvudet. Genom detta, som innehåller
styrstiftet, öfverföres den på styrstången
verkande rörelsen till hjulet, hvilket så kan
vridas i önskad riktning. Till styrinrättningen
höra vidare styrstången och handtagen. Genom en på
styrstången fäst häfstång regleras bromsen, afsedd
att vid behof hejda maskinens rörelse. Bakstammen,
ett svängdt stålrör, sammanbinder hjulen och
uppbär ryttaren. Den fortsättes framtill af en
tunn stålplatta, halsen, hvars främre kant bildar
styrstiftet. På bakstammens öfre del sitter fjädern,
hvilken bespar ryttaren obehaget af skakning på
dåliga vägar, och öfver fjädern sadeln, en böjd,
läderklädd plåt. På bakstammen fästes ett fotsteg
för uppstigning i sadeln. Nedtill slutar bakstammen
i en gaffel, i hvilken det lilla hjulets axel är
fastskrufvad.
En nyare konstruktion af tvåhjulingar
är säkerhetsmaskinen (Eng» safety bicycle), som
genom sina utmärkta egenskaper redan hunnit att
väsentligen uttränga den äldre velocipeden, äfven på
kapplöpningsbanan. Firman Hillman, Herbert & Cooper
uppfann 1885 den framhjulsdrifna säkerhetsmaskinen
(kangaroo, »känguru»), som brukades i knappast 3 år
och måste vika för den af F. K. Starley samtidigt
uppfunna bakhjulsdrifna säkerhetsmaskinen (rover;
fig 2). Säkerhetsmaskinen har ett ganska lågt drifhjul
och ett dermed nära jämnstort andra hjul.
 |
| Fig. 2. |
Kännetecknande är ock, att pedalerna icke äro fästa
vid drifhjulets axel, utan verka endast medelbart på
denna. När det främre hjulet användes till drifhjul,
räcka nämligen gaffeländarna halfvägs nedom hjulaxeln
och sluta med kullager, i hvilka rör sig en axel,
på hvardera insidan försedd med ett kugghjul och
på den yttre med pedalvefvar. Kring kugghjulen äro
spända kedjor med länkar, som äro afpassade efter
kuggarna, och dessa kedjor öfverföra drifkraften
från pedalerna till andra, smärre kugghjul, som
äro anbragta i drifhjulsaxelns ändar. Utvexlingen
kan »giras», d. v. s. genom ombyte af kugghjul
förändras till olika hastigheter. Numera brukas det
bakre hjulet till drifhjul, med sadeln derofvan,
och pedalinrättningen är då anbragt på en ställning
nedtill mellan fram- och bakgafflarna, hvilka förenas
af rör och med dessa bilda en vanligen femsidig figur
l. »ram» (äfven fyrkantsramar och korsbyggda
velocipeder nyttjas). Säkerhetsmaskinen har vidare en
kraftig broms samt två från gaffeln framskjutande
fotstöd att begagna i utförsbackar. Till följd af
hjulens låghet är det lätt att sitta upp och af i
god fart, och risken vid begagnandet är så godt som
ingen. En vigtig förbättring betecknar den 1889
uppfunna pnevmatiska gummiringen till hjulen, i
hvilkens rymliga hålighet luft inpumpas. Den minskar
icke blott vigten, utan äfven stötarna, i det den
ledigt öfverglider vägens gropar och stenar. Hos
den amerikanska »stjernvelocipeden» tjenstgör lilla
hjulet såsom styrhjul och går främst; bakhjulet
är högt, och trampningen sker medelst långa,
upprättstående häfstänger, hvilka genom en spärr
sätta hjulet i rörelse. Foten behöfver derför ej
följa vefven rundt om, utan endast då och då gifva
ny impuls. »Tandem»-velocipeden (den tvåhjuliga)
rides af två ryttare, den ene framför den andre, och
består endast af två drifhjul förenade af en ram,
som liknar den bakdrifna säkerhetsmaskinens, men
har så långt afstånd mellan hjulen, att 2 sadlar för
ryttarna kunna anbringas. På bicykel tillryggalägger
en van ryttare utan svårighet 30 km. i timmen, och
på kortare kapplöpningssträckor kan hastigheten
uppdrifvas till snälltågsfart. – Trehjulingen
(tricykeln), hvilken uppfanns 1876, har två stora
drifhjul och ett litet styrhjul, sammanbundna genom
en af stålrör förfärdigad ställning. Pedalerna stå i
samband med tandhjul, som genom kedjor äro förenade
med drifhjulsaxelns tandhjul. Styrhjulet har sin plats
bakom, framom eller på sidan om drifhjulen, och en
massa olika konstruktioner äro tillämpade. »Manuped»
(af Lat. manus, hand, och pes, fot) är en tricykel,
som drifves äfven (eller uteslutande) med tillhjelp af
händerna; den styres, egendomligt nog, af bakhjul, som
stå i förbindelse med den åkandes rörliga ryggstöd och
röras alltefter öfverkroppens sidovridningar
(»invalidvelociped»). Trehjulingen går nästan lika snabbt som
bicykeln och är beqväm för damer samt lämpar sig äfven
till kringforsling af varor. Transporttrehjulingen,
med en stor låda mellan hjulen, brukas i utlandet
mycket af postverket och affärsmän. Af ringa
praktiskt värde är deremot monocykeln (enhjulingen),
egentligen afsedd för utförande af konststycken. –
I Sverige finnas två velocipedfabriker, bägge i
Stockholm.
För personer, som icke lida af hjertfel
eller organisk sjuklighet i respirationsorganen,
är velocipedåkning ett godt helsomedel, lämpligt i
synnerhet såsom korrektiv mot vekligt och stillar
sittande lefnadssätt samt mot nervositet. En fördel
med denna gymnastik är, att den alltid företages
i fria luften och att vid hvarje omsvängning af
hjulet luftvexling eger rum. Icke blott benen tagas i
anspråk, utan äfven öfverkroppens muskler arbeta för
att kroppen må hållas i jämnvigt och svårigheter
i terrängen öfvervinnas. Armarna äro i ständig
verksamhet. Respirationen liksom blodomloppet
främjas kraftigt och transpirationen måttligt,
hvarjämte inelfvornas rörelse upplifvas derigenom att
öfverbenen måste dragas högt upp. Dessutom uppöfvas
iakttagelseförmågan och sjelftilliten genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0263.html
