Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Wegelius, Johan, d. y. - 3. Wegelius, Martin - Vegen, en 117 qvkm. stor ö i Nordlands amt, Norge - Wegener, Kaspar Frederik - Vegesack, stad på fria staden Bremens område - 1. Vegesack, Eberhard Ernst Gotthard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnet och hjertat, som leder till att man afskyr
syndiga böjelser och begär. Tanken på brytning med den
bestående statskyrkan var honom främmande, hvarför
han icke häller blef utsatt för förföljelser från
hennes sida. Hans postilla, Se pyhä evangeliumillinen
valkeus taivaallisesa opisa ja pyhäsä elämäsä (2 dlr,
Stockh. 1747–49, 3:dje uppl. 1848; svensk uppl. med
titeln »Evangelii heliga ljus» 1853–56) har varit en
af det finska folkets mest använda andaktsböcker och
framstår ännu i dag inom predikoliteraturen genom
sanningskärlek och flärdfri fromhet. En annan af honom
utgifven uppbyggelseskrift, Yxi tarpellinen coetus
ja tutkistelemus rippivään cansa (1762, En behöflig
pröfning och ransakning med skriftefolk), har intill
senaste tider utkommit i nya upplagor. M. G. S.
3. Wegelius, Martin, finsk musiker, ättling af W. 1,
född i Helsingfors d. 10 Nov. 1846, blef student
1864, filos. magister 1869, egnade sig derefter
åt musikteoretiska studier och komposition samt
studerade i Wien och Leipzig, framförallt under
ledning af E. F. Richter. Sedermera verkade han
i Helsingfors såsom musiklärare, sånglärare och
ledare för den akademiska sångföreningen samt var
1878–79 andre kapellmästare vid finska operan. W.,
som var verksam vid grundläggandet af Helsingfors’
musikinstitut, blef, då denna anstalt i Sept. 1882
öppnades, dess direktor, hvilken plats han fortfarande
innehar, hvarjämte han vid institutet handhaft
undervisningen i musikens teori, körsång m. m. Såsom
kompositör har W. anslutit sig hufvudsakligen
till den nya musikaliska skolan. Största delen af
hans kompositioner tillhör det vokala området:
kantater för kör och orkester (Den 6 Maj, 1878,
Julnatten, s. å., Promotionsmarsch med kör, 1882),
körer a cappella (Till skogs en liten fogel flög,
Aftonsång, 1890, Roddaren, 1891), sånger vid
piano (Karin Månsdotters vaggvisa) samt en mängd
körbearbetningar af finländska folkvisor, både svenska
och finska. Bland hans instrumentalkompositioner må
nämnas Ouverture till Daniel Hjort (1872) och Rondo
qvasi fantasia för piano och orkester (1873). Till
största delen äro dessa kompositioner, som blifvit
uppförda i Helsingfors under W:s ledning, ännu
outgifna. Äfven såsom skriftställare har W. verkat
för det musikaliska lifvets höjande i Finland. Han
har varit musikreferent i »Helsingfors Dagblad»
och »Finsk tidskrift» samt utgifvit Lärobok i allmän
musiklära och analys (1888–89), den mest tidsenliga
musikaliska lärobok på svenska, och Framställning
af den vesterländska musikens historia från den
kristna tidens början till våra dagar (del 1, 1891).
M. G. S.
Vegen, en 117 qvkm. stor ö i Nordlands amt, Norge,
s. v. om Vefsenfjord, ganska långt ute i hafvet, utgör
eget pastorat, med kyrka på Kalstad. För öfrigt märkas
handelsplatsen Rörö och ångbåtsstationen Vegstenen.
Wegener, Kaspar Frederik, dansk arkivman och
historiker, född d. 13 Dec. 1802 nära Svendborg, blef
student 1821 och tog teologisk examen 1828. Redan 1826
verkade han som adjunkt vid den lärda skolan i Sorö
och blef efter vunnen doktorsgrad 1836 lektor vid
dervarande akademi. W. gjorde sig tidigt bemärkt
som historisk författare dels genom Liden krönike
om kong Frederik og den danske bonde (1843), en
populär framställning af bondeståndets frigörelse
under Fredrik VI, som icke oväsentligt påverkade
bonderörelsen under de följande åren, dels genom
flere verkligt lärda skrifter, såsom De aula Attalica
(1836), Karl Danske, greve af Flandern (1839), en
anmälan af Dahlmanns »Geschichte Dänemarks» (1841) och
Anders Sörensen Vedel (1846). Sedan W. 1848 blifvit
k. historiograf och geheimearkivarie, utgaf han en
hel rad af skrifter, i hvilka han förfäktade Danmarks
rätt gent emot anspråken från Slesvig-Holstein: Om den
uadskillelige förbindelse mellem Danmark og Slesvig
(1848), Om landshöjheden over Gamle Rendsborg paa
Ejderöen (1849), Om hertugen af Augustenborgs forhold
til det holstenske oprör (1849; sv. öfvers. s. å.) och
Aktmæssige bidrag til Danmarks historie i det 19:de
aarhundrede (1851). W. fick äfven tillsammans med
juristen J. E. Larsen uppdrag att affatta de memoarer
och aktstycken, som lades till grund för den nya
tronföljden (med prins Kristian af Glücksborg,
nu K. IX). Men då ministèren Bluhme vid förslaget
derom i Okt. 1852 gick ända derhän att den ville
upphäfva arfsföljden i konungalagen, som var gemensam
för konungariket och Slesvig, aflät W. en liflig
protest i sitt Forsvar for det danske kongehuses fulde
arveret efter Lex Regia. Detta blef signalen till
en häftig strid och framkallade från ömse sidor en
mängd flygskrifter samt styrkte det nationalliberala
partiet i dess motstånd mot ministèren. Åtal väcktes
mot författaren, som visserligen i Jan. 1854 frikändes
af höjesteret. men erhöll en tillrättavisning från
allerhögsta ort. W. förblef detta oaktadt i gunst
hos Fredrik VII, som han åtföljde på flere resor,
och skref på hans uppmaning Historiske efterretninger
om Abrahamstrup gaard (Jägerspris) i ældre og nyere
tid (2 bd, 1855–56). Dessförinnan hade han lemnat
redogörelser för konungens utgräfningar vid Asserbo
och Söborg. Han var också en af exekutorerna af
konungens testamente och skref 1866 en Mindeskrift
om kong Frederik VII. W. ledde utgifningen af
»Aarsberetninger fra geheimearkivet» (6 bd. 1852–82,
omfattande tiden 1848–81), som innehålla många
vigtiga aktstycken till Danmarks inre och yttre
historia. I det politiska lifvet deltog han 1848–49
såsom konungavald medlem af den grundlagstiftande
riksförsamlingen och var bland dem, som protesterade
mot grundlagen af fruktan för följderna af den
allmänna rösträtten. W. erhöll afsked 1882 med titel
af geheime-konferensråd. Han är en ifrig boksamlare
och har såsom sådan ett stort och dyrbart bibliotek,
utan tvifvel det största enskilda i Danmark. Han
är led. af Vet. societeten i Upsala (1857) och af
Vitt. hist. o. ant. akademien (1862). E. Ebg.
Vegesack [fe’ge-], stad på fria staden Bremens
område, 15 km. nedanför denna, på Wesers
högra strand. 3,817 innev. (1885). Sjöfart och
handel. Skeppsbyggeri.
1. Vegesack [fe’jsack], Eberhard Ernst Gotthard von,
friherre, militär, föddes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
