Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weber. 1. Karl Maria Friedrich Ernst von W. - Weber. 2. Karl Philipp Max Maria von W. - Weber. 1. Ernst Heinrich W. - Weber. 2. Wilhelm Eduard W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Politiska intressen voro äfven i regeln främmande
för dessa, men W. står som en inkarnation af
frihetskrigen, hvilkas entusiasm eldade hans
»Lützows wilde verwegene jagd». Äkta romantisk är
hans förmåga att teckna främmande folk och tider:
i »Preciosa» skildrar han spanskt zigenarelif, i
»Euryanthe» franska medeltidens riddare, i »Oberon»
den orientaliska sagoverlden. Äfven var han den
förste store tyske musiker, som ej höll sig för god
att komponera folkvisetexter, liksom han ej sällan
upptog folkmelodier i sina operor. Hans personer
hafva icke den realistiska liffullhet som i Mozarts
»Figaro» och »Don Juan», men bakgrunden, lokaltonen
och naturstämningen äro rikare. De större och
strängare, absoluta musikformerna förmådde han, till
följd af bristande fallenhet och undervisning, icke
fullt beherska, och hans symfonier äro inga mönster;
deremot äro uvertyrerna (till nämnda operor samt
Jubelouverture och Turandot) oförgängligt anslående
genom melodiens, harmoniens och instrumentationens
glans och friskhet. Af pianosakerna, sonater,
konserter och variationer, hafva hufvudsakligen
bibehållit sig hans bekanta Concertstück, Momento
capriccioso samt polonäserna och valsen Aufforderung
zum tanz. Af kammarmusik skref han flere saker
för stråkar och piano, klarinett-, fagott- och
hornkonserter m. m., för sång kantaten Kampf und
sieg, manskörer, blandade körer, duetter, hymner,
mässor, arier och romanser. Den efterlemnade operan
Die drei Pintos fullbordades af Gustav Mahler och
gafs i Leipzig 1888. I Sverige äro af hans operor
gifna: »Friskytten» (1823), »Preciosa» (1824),
»Euryanthe» (1838), »Oberon» (1858) och »Abu Hassan»
(1880). W:s efterlemnade skrifter utgåfvos 1828
af Th. Hell. En omfattande biografi öfver honom
skrefs af hans son Max Maria von W. (1864–66), och
en kronologisk-tematisk förteckning på hans verk
författades af F. W. Jahns (1871). – 2. Karl Philipp
Max Maria von W., friherre, tysk jernvägsingeniör,
ämbetsman och skriftställare, den föregåendes son,
f. 1822 i Dresden, fick sin praktiska utbildning
vid Borsigs verkstäder i Berlin samt hos Brunel
och Stephenson i England. W. anställdes 1852 vid
sachsiska jernvägsstyrelsen och vardt sedermera
chef för statsjernvägarna samt regeringsråd i
Dresden. Han kallades till föredragande råd vid
handelsministeriet i Wien 1870 och i Berlin 1878 (med
geheime regeringsråds titel). Död 1881. W. åtnjöt
stort anseende för teknisk duglighet i förening
med nationalekonomiska insigter och administrativ
förmåga. Frukterna af sin erfarenhet delgaf
han i skrifter, som dels lade den vetenskapliga
grundvalen till olika grenar af jernvägsväsendet,
dels populärt behandlade dithörande spörsmål. Här
må nämnas Die schule des eisenbahnwesens
(4:de uppl. 1885; »Jernvägsskola», 1857), som
öfversattes på en mängd språk, Das telegraphen-
und signalwesen der eisenbahnen (1867), Die praxis
der sekundärbahnen (2:dra uppl. 1873), Nationalitet
und eisenbahnpolitik (1877) och Populäre
erörterungen von eisenbahn-zeitfragen (7 hftn, 1876–77). Han
författade jämväl en större biografi öfver
sin fader (se denne) och skönliterära arbeten af
värde: romanscykeln Roland’s graalfahrt (1854), Werke
und tage, (1869), Schaffen und schauen (1878) m. fl.
1. A. L.
Weber. 1. Ernst Heinrich W., tysk anatom och
fysiolog, f. i Wittenberg 1795, blef derstädes
1818 e. o. professor i jämförande anatomi samt
1821 ord. professor i anatomi och 1840 tillika i
fysiologi. Då professuren 1866 delades, öfvertog
han anatomien. Han tog afsked 1871 och dog i
Leipzig 1878. W. är en af den moderna fysiologiens
grundläggare och en af de få, som i början af 19:de
årh. gjorde de fysiologiska företeelserna till
föremål för en verkligt exakt undersökning. Med
sitt omfattande snille egnade han sig icke blott
åt fysiologien och anatomien, utan äfven åt fysiken
samt utgaf 1825 tillsammans med sin broder Wilhelm
Eduard ett banbrytande verk öfver vågrörelsen
(Wellenlehre). W:s fysiologiska arbeten beröra
till en stor del sinnesfysiologien, på hvars område
han införde qvantitativa undersökningsmetoder till
bestämmande af förhållandet mellan retningens och
den deraf föranledda förnimmelsens styrka. Dervid
fann han, att inom vissa gränser den tillökning
af retningens styrka, som framkallar en nätt och
jämnt märkbar ökning af förnimmelsens, utgör en
lika stor bråkdel af den ursprungliga retningen,
oberoende af dennas absoluta styrka (den s. k.
Webers lag). Denna undersökning utgör utgångspunkten
för alla de många studier åt detta håll, hvilka
sedan dess sett dagen. Vidare gjorde han betydande
inlägg i läran om blodomloppet, såsom i afseende å
pulsläran, hvilken genom honom i sina väsentliga drag
fastställdes, och i afseende å hjertats innervation,
genom den af honom i förening med hans broder
Eduard Friedrich 1846 gjorda upptäckten af hjertats
hämmande nerver. Genom denna upptäckt lärde man
känna ett alldeles nytt slag af nervverkningar,
hvarom man dittills knappast haft någon aning,
och den gaf derjämte uppslaget till de mångtaliga
arbeten inom den speciella nervfysiologien, som i så
väsentlig grad äro utmärkande för de sista 50 årens
fysiologiska forskning. Äfven inom anatomien utförde
W. betydelsefulla arbeten, och hans bearbetningar af
Hildebrandts och Rosenmüllers handböcker i anatomi
äro mycket framstående. Såsom lärare var han lika
utmärkt. Hans vetenskapliga undersökningar äro till
en stor del offentliggjorda såsom akademiska program,
hvilka samlade utgåfvos under titeln Annotationes
anatomicae et physiologicae. Programmata collecta
(1851). Dessutom ingå arbeten af honom i »Berichte
der k. Sächs. gesellschaft d. wissenschaften»
och andra publikationer. Jfr C. Ludwig: »Rede zum
gedächtniss an E. H. Weber» (1878). – 2. Wilhelm
Eduard W., tysk fysiker, den föregåendes broder, f. i
Wittenberg 1804, studerade i Halle och var student,
då han tillsammans med sin äldre broder utgaf det
ofvannämnda arbetet öfver vågrörelsen. Han blef 1828
e. o. professor i Halle, var 1831–37 professor i fysik
i Göttingen, blef 1843 prof. i Leipzig och tillträdde
åter 1849 sin professur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
