Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Waterloo, by i belgiska provinsen Brabant - Waterloo, holländsk konstnär. Se Waterlo - Water-maskin, en af Arkwright konstruerad spinnmaskin - Waterproof, Eng., vattentät, d. v. s. ogenomtränglig för vatten och fuktighet - Waterskot (af Holl. water, vatten). Se Skot och fig. i art. Tackling (89) - Waterstag (af Holl. water, vatten), sjöv., grofva tåg eller kettingar, som underifrån stötta bogsprötet (se d. o. och Tackling, 16) - Watertown. 1. Stad i nord-amerikanska staten New York - Watertown. 2. Stad i nord-amerikanska staten Wisconsin - Watford, stad i engelska grefskapet Hertford - Vathy. 1. Hufvudstad på Ithaka (se d. o.) - Vathy. 2. Hufvudstad på Samos (se d. o.) - Vatikanen, Vatikanpalatset (Palazzo Vaticano), det påfliga residenset i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdela trupper mot dem, kunde Wellington å sin
sida öfvergå till anfall. Efter en fåfäng motstöt
af franska gardet vek allt bakåt, och Napoleons
nederlag blef fullständigt, ännu mera genom den
kraftfulla förföljelse, som preussarna utförde.
C. O. N.
Waterloo, holländsk konstnär. Se Waterlo.
Water-maskin (oåtör-; af Eng. water, vatten), en
af Arkwright konstruerad spinnmaskin, så kallad,
emedan den från början var inrättad att drifvas med
vattenkraft. Se Arkwright och Spinning, sp. 257–258.
Waterproof [oåtörprof], Eng., vattentät,
d. v. s. ogenomtränglig för vatten och fuktighet;
benämning på ett starkt och mycket fast kypradt
ylletyg, som urspr. tillverkades i England. –
Väfnader, läder, trä m. m, gör man »vattentäta» genom
att antingen impregnera dem eller öfverdraga dem med
vissa ämnen. Väfnader göras vattentäta med paraffin,
vax, linoljefernissa o. dyl., men vanligast med
kautsjuk. De med sistnämnda ämne behandlade vattentäta
tygerna till kläder, till vagnar, sadelmakeriarbeten,
koffertar, tält, hästtäcken o. s. v. antingen
indränkas med en lösning af kautsjuk (i kolsvafla,
benzol, linolja, terpentinolja, petroleum l. dyl.),
eller ock öfverdrages tyget på en eller bägge sidorna
af en tunn, med färgvals påtryckt kautsjukhud,
såsom fallet är med regnrockar. Dylika vattentäta
klädesplagg äro tillika lufttäta och till följd deraf
ohelsosamma. Man framställer derför äfven vattentäta
linne- och ylleväfnader, som ej äro fullständigt
lufttäta, i det att man impregnerar dem med vissa
lösningar, hvarvid svafvelsyrad lerjord, såpa, soda,
alun, kopparvitriol, blysocker, lim, vattenglas,
husblås o. dyl. nyttjas.
Waterskot (af Holl. water, vatten). Se Skot och
fig. i art. Tackling (89).
Waterstag (af Holl. water, vatten), sjöv., grofva tåg
eller kettingar, som underifrån stötta bogsprötet
(se d. o. och Tackling, 16).
Watertown [oåtörtaun]. 1. Stad i nord-amerikanska
staten New York, vid Black river, 12 km. ofvanför dess
utlopp i Ontariosjön. 10,697 innev. (1880). Floden
bildar inom staden en rad fall, hvilkas drifkraft
användes af de många qvarnar, pappersbruk,
bomullsfabriker och maskinverkstäder, som omgifva
stränderna. W. fick stadsrättigheter 1869. –
2. Stad i nord-amerikanska staten Wisconsin, vid Rock
river, hvars drifkraft tages i anspråk af en mängd
qvarnar, sågverk, tröskverk, tegelbruk m. m. 8,487
innev. (1885), deraf 2/3 tyskar och ättlingar af
sådana. I staden ligga det lutherska Northwestern
university och ett rom.-katolskt seminarium.
Watford [oå’tförd], stad i engelska grefskapet
Hertford, vid floden Colne, Grand Junction-kanalen
och London–Northwestern-jernvägen. 12,162
innev. (1881). Qvarnar, mälterier, bryggerier och
ett jerngjuteri. Bland välgörenhetsanstalter märkas
ett barnhem (London orphan asylum) för 600 barn, ett
fattighus (tillhörigt salthandlarnas i London gille)
samt ett af grefvinnan af Essex 1876 upprättadt
hem för ålderstigna tjenarinnor. Staden har tillhört
grefvarna af Essex sedan 1767.
Vathy. 1. Hufvudstad på Ithaka (se d. o.). –
2. Hufvudstad på Samos (se d. o.).
Vaticanus (Mons Vaticanus), Lat., Vatikanska
berget. Se Rom, sp. 1303.
Vatikanen, Vatikanpalatset (Palazzo Vaticano),
det påfliga residenset i Rom, beläget på den högra,
minst bebyggda Tiberstranden utefter sluttningen
af det forna Mons Vaticanus (deraf namnet) och
norr om Peterskyrkan, den katolska kristenhetens
hufvudtempel. Vatikanen utgör icke en enhetlig
byggnad, utan bildar en vidsträckt komplex af med
hvarandra sammanbyggda flyglar och längor, grupperade
kring flere större och smärre gårdar. Man räknar
enligt det vanliga antagandet ända till 20 sådana
och kring dessa i de olika byggnaderna ej mindre än
11,000 rum. Sin största utsträckning har det hela
från norr till söder. Till den stora rektangel, som
omsluter den större Cortile del Belvedere (i s.) och
Giardino della Pigna (i n.), sluter sig mot n. ö. det
ursprungliga lustslottet Belvedere, med sin lilla
8-kantiga gård, och i s. ö. intill Petersplatsen det
egentliga Vatikan-palatset, grupperadt kring den
berömda Cortile di S. Damaso. De olika delarna äro
uppförda vid ganska olika tider. En påflig bostad
fanns invid den äldre Petersbasilikan redan under
Symmachus (498–514). Påfligt hufvudresidens blef
Vatikanen i st. f. Lateran-palatset likväl först
efter påfvarnas återkomst från Avignon (1378),
men egentligen är det efter Nicolaus V (1447–55),
som denna byggnad erhållit sin betydelse. Under 15:de
och följande århundrade tillkommo dess väsentligaste
delar: Sixtinska kapellet 1473, Belvederepaviljongen
omkr. 1490 och den stora hufvudrektangeln liksom
loggierna kring S. Damaso-gården genom Bramante i
början af 1500-talet. Ännu så sent som under Pius
IX (1846–78) skedde nya tillbyggnader. – V. är
ej blott påfvens bostad, utan inrymmer äfven och
hufvudsakligen lokaler för den påfliga förvaltningen
samt för storartade vetenskapliga och konstnärliga
samlingar af den allra största betydenhet, derjämte
en räcka praktgemak och salar (stanze) samt flere
palatskapell, bland dem främst det ofvannämnda
s. k. Sixtinska kapellet (se d. o.). Detta genom
Rafaels tapeter och Michelangelos fresker berömda
rum är beläget i byggnadskomplexens sydligaste
del intill den stora prakttrappan, Scala regia,
som leder dit upp från Petersplatsens kolonnad. Der
i närheten ligga äfven de s. k. stanzerna, en räcka
praktgemak, prydda med väggmålningar af Rafael (se
denne) och hans lärjungar. Det vestligaste af dessa
gemak, Sala di Costantino, mynnar ut mot Cortile di
S. Damaso och de densamma omgifvande Loggierna (se
Loggia), likaledes berömda för sin af Rafael anordnade
konstnärliga dekoration. Öster om stanzerna befinner
sig målningsgalleriet. Åt norr sträcker sig sedan den
stora hufvudrektangeln, som genom tvänne närliggande,
med hvarandra parallella tvärbyggnader: det af Sixtus
V (1585–90) anlagda biblioteket och den af Pius
VII 1821 uppförda Braccio nuovo (»nya flygeln»),
delas i de ofvannämnda tvänne stora hufvudgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
