Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warming, Eugenius - Warminster, stad i eng. grefskapet Wilts - Varmluftsbad, en badform, i hvilken kroppen uppvärmes och bringas i svettning genom att omslutas af upphettad luft - Varmluftsmaskin (kalorikmaskin) är en kraftmaskin, motor, vid hvilken varm luft användes såsom motoriskt ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hftn, 1867–91). Under sin vistelse i Tyskland
1868 och 1871 sysselsatte han sig med växternas
utvecklingshistoria och har författat värdefulla
afhandlingar i detta ämne, såsom Forgreningsforhold
hos fanerogamerne (1872), Undersögelser om cykadeerne
(1877) m. fl. Han har också lemnat vigtiga bidrag
till kännedomen Om nogle ved Danmarks kyster
levende bakterier (1875). W:s resor i Grönland och
Finmarken (1884–85) gåfvo stoff åt vigtiga arbeten
i växtgeografi och biologi, i det han särskildt
påvisade, att de arktiska blommorna i högre grad
än andra växters äro hänvisade till befruktning
genom sig sjelfva, alldenstund insektlifvet i dessa
trakter är så fattigt. Grönlands vegetation utkom
1888. År 1891–92 ledde han en botanisk expedition
till Vestindien och Syd-Amerika. W. har ytterligare
skrifvit Haandbog i den systematiske botanik (1879;
3:dje uppl. 1891), Den almindelige botanik (1880,
2:dra uppl. 1886; öfvers. till svenska 1882), Familien
Podostemaceae (I–IV, 1881–91) och Oversigt over den
danske botaniske literatur fra den ældste tid indtil
1880 (1881). Led. af Vet. akad. 1885. E. Ebg,
Warminster [oår-], stad i eng. grefskapet Wilts,
vid en bibana till Great Western-jernvägen. 5,640
innev. (1881). Silkesspinneri, maskinverkstad och
mälterier.
Varmluftsbad, en badform, i hvilken kroppen
uppvärmes och bringas i svettning genom att
omslutas af upphettad luft. Varmluftsbadet
torde vara den ursprungligaste formen för ett
fullständigt varmbad samt förekommer hos de flesta
naturfolk som ett vigtigt och kraftigt helso- och
vederqvickningsmedel. Enklast åstadkoms det derigenom
att man upphettade en mindre koja eller ett tjockt
tält medelst en hög af glödgade kiselstenar, hvilka
öfvergötos med litet vatten. Efterhand ordnades
stenhopen till en rå ugn, och tältet utbyttes mot
någon fastare byggnad, antingen timrad eller hvälfd,
ofta delvis nedsänkt i marken. Ur denna primitiva form
utvecklade sig grekernas pyria, tholos, romarnas
laconicum, germanernas stuba, stupa, mejikanernas
bakugnsliknande temazcalli, arabernas hararah,
finnarnas sauna, pirtti (pörte), nordboarnas badstofa,
irländarnas bikupformiga »hotehouses» och nutidens
romersk-turkiska bad samt våra vattenkuranstalters
varmluftsbad, torra eller fuktiga (icke att
förvexla med ångbad). Fordom gjorde man icke stor
skilnad mellan ånga och varm luft, men i våra dagar
iakttager man noga den betydliga olikheten i verkan
af ett ångbad och af ett torrt eller ett fuktigt
varmluftsbad. Ju varmare och torrare luftbadet är,
dess lättare och rikligare sker transpirationen;
ju fuktigare luftbadet är, dess besvärligare och
sparsammare sker den egentliga utdunstningen, ehuru
den flytande svetten synes ymnig. I det heta mättade
ångbadet kan transpirationen alldeles hämmas. I ett
mycket torrt varmluftsbad kan man för en kort stund
fördraga en värme af ända till 150 grader, i ett
mättadt ångbad knappast 45 grader. Varmluftsbadet
nyttjas dels som kraftigt svettdrifvande medel, dels
som förberedelse till ett kallbad. Det medeltorra
luftbadet tages vanligen vid en värmegrad af 55–65
grader, det fuktiga badstugubadet omkr. 45–50
grader. Värme- och fuktighetsgrad bör bestämmas genom
en s. k. psykrometer. Varmluftsbadet användes äfven
lokalt (i »varmluftsskåp», »varmstol», »spritbad»
o. s. v.), dervid hufvud och respiration lemnas
fria. – Sedan det romerska badet råkat i förfall,
var det medeltidens svettbad (gammalhögtyska
stuba, gammalnord. stofa, hvaraf T. »stube»,
Sv. »stufva», »stuga», egentl. ett med eldstad
försedt rum, Med. Lat. stuba, stupha, Ital. stufa,
Fr. estuve, étuve o. s. v.), som fyllde folkens
behof af varmluftsbad; men äfven dessa bortglömdes
småningom. Det nu brukliga förbättrade varmluftsbadet,
det s. k. romersk-turkiska, är infördt af den
lärde, entusiastiske engelske resenären David
Urquhard och en irländsk läkare Barter 1856. I vårt
land har det kallat till lif igen de gamla nästan
öfvergifna badstugubaden och bidragit till en betydlig
förbättring af desamma. Se Badstuga och Romerska bad.
c.
Varmluftsmaskin (kalorikmaskin) är en kraftmaskin,
motor, vid hvilken varm luft användes såsom
motoriskt ämne. Luften komprimeras i kallt tillstånd,
upphettas sedermera och får derefter utvidga sig,
hvarvid den förrättar mekaniskt arbete och derunder
afkyles. Tanken att använda luft i stället för
vattenånga vid kraftmaskiner har uppstått genom de
brister, som vidlåda ångmaskinen: faran för explosion,
den ringa verkningsgraden, i synnerhet vid smärre
maskiner, o. s. v. I teoretiskt hänseende angaf redan
S. Carnot år 1825 grunderna för varmluftsmaskinen, och
Stirling försökte derefter att i verkligheten tillämpa
den. Men det var först sedan John Ericsson (se denne)
från år 1833 började närmare sysselsätta sig med
konstruktionen af dylika maskiner, som dessa blefvo
af någon praktisk betydelse. Till en början försökte
han att i stora maskiner ersätta ånga med luft,
men dessa försök misslyckades. Mera framgång hade
hans bemödanden att konstruera varmluftsmaskiner för
smärre kraftbehof, till 1 eller högst 2 hästkrafter,
och sålunda förskaffa den mindre industrien och
landtbruket en passande kraftmaskin. Flere andra
uppfinnare hafva sedermera konstruerat dylika
maskiner. – Man brukar indela varmluftsmaskinerna
i två hufvudklasser: öppna och slutna. Vid de öppna
varmluftsmaskinerna kommer efter hvarje kolfslag en
ny luftmängd i verksamhet, under det att den luft,
som redan verkat, utströmmar i atmosferen. Deremot
verka de slutna varmluftsmaskinerna med ständigt
samma luftmassa, hvilken ömsevis upphettas och
afkyles. De sistnämnda maskinerna kunna arbeta
med komprimerad luft, hvarigenom åt maskinen för
samma effekt kan gifvas mindre dimensioner. Till
de öppna varmluftsmaskinerna höra Ericssons senare
maskiner. I dem finnes en liggande cylinder, som vid
ena änden innehåller en eldstad samt två kolfvar:
födkolfven närmast till och drifkolfven längst från
eldstaden. Födkolfven är på den mot eldstaden vända
sidan skålformig och förlängd med en öppen cylinder,
som mellan bottnarna är fylld med finstötta träkol
eller någon annan dålig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
