Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wappäus, Johann Eduard - Vapör (Fr. vapeur, Lat. vapor), dunst, ånga - Vapörer, väderspänningar, »uppstigningar». Man inbillade sig förr, att dessa kunde nå hjernan samt derigenom förorsaka ojämnhet och nedstämning i lynnet (»hysteri»), och detta obehag var en tid under namnet »vapörer» (vapeurs) en bland damerna gängse modesjukdom - Vaqueros, Sp., egentl. »ko-herdar» (af Lat. vacca, ko), namn på boskapsherdarna vid de stora landtgårdarna (ranchos) i norra Mejico. De äro vanligen af spansk-indiansk härkomst och göra sin tjenst till häst liksom de s. k. cow-boys i Texas - Vár, Nord. mytol., är enligt Snorres edda en gudinna, som åhör männens eder och de båda könens inbördes trohetslöften - Vár (Magyar. város, stad), en i ungerska stadsnamn bruklig tilläggsstafvelse - Var. 1. (Ital. Varo, Lat. Varus) Flod, till 1860 gränsflod mellan Frankrike och Italien - Var. 2. Departement i sydöstra Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter vid universiteten i Göttingen och Berlin,
der han gjorde sig bemärkt såsom en af den store
geografen Karl Ritters mest hängifna lärjungar. För
sin helsas vårdande gjorde han 1833–34 en resa
i tropiska land, hvarunder han besökte Azorerna,
Kap Verde-öarna och Brasilien. Frukterna af denna
resa framträdde i hans afhandling om portugisernas
upptäcktsfärder under Henrik Sjöfararen samt i hans
senare omfångsrika arbeten öfver Amerika, särskildt
Syd-Amerika, med hvilket land han under hela sin
lefnad underhöll en liflig förbindelse, yttrande sig
också deri att han under många år var Argentinska
republikens konsul i Tyska riket. Efter återkomsten
från sin resa promoverades han 1836 i Göttingen
till doktor, sedan han utgifvit en afhandling på
latin om hafsströmmarna, fortsatte derefter sina
studier i Bonn och Paris samt etablerade sig 1838
såsom privatdocent i Göttingen, der han sedan under
mer än fyrtio år utöfvade en framgångsrik, ehuru
stundom af sjukdom afbruten lärareverksamhet. 1845
blef han e. o. och 1854 ordinarie professor. W:s
rykte såsom grundlig geograf förskaffade honom
ledareskapet för utgifvandet af 7:de upplagan
af Steins och Hörschelmanns stora »Handbuch der
geographie und statistik», hvilken af W. utvidgades
till en verklig geografisk-statistisk encyklopedi. Åt
detta arbete egnade han ett fjerdedels århundrade
af sin lefnad och skref deri sjelf den allmänna
afdelningen äfvensom specialbeskrifningen öfver
Amerika. Under samma tid redigerade han i många år
»Göttinger gelehrte anzeigen». År 1855 sändes W. af
den hannoveranska regeringen såsom dess ombud till
den statistiska kongressen i Paris. Efter att under
flere år hafva föreläst öfver befolkningsstatistiken
utgaf han 1859–61 sitt berömda arbete Allgemeine
bevölkerungsstatistik, hvilket länge förblef denna
vetenskaps hufvudverk och, med hänsyn till det
torftiga material, som då stod till buds, utan tvifvel
är ett högst beundransvärdt arbete. Särskildt för
oss svenskar af intresse är det varma erkännande
han der egnar den svenska befolkningsstatistiken. –
De politiska händelserna år 1866 berörde W. ytterst
smärtsamt, både i hans egenskap af stortysk patriot
och af trogen anhängare till det furstehus (Hannover),
af hvilket Göttingens universitet stiftats. Efter
denna tid drog han sig alltmer tillbaka från det
offentliga lifvet, dock underhållande från sin lärda
fristad i Göttingen en liflig brefvexling med de många
vänner i Europa och Amerika, som hans vetenskapliga
verksamhet och hans personliga älskvärdhet förskaffat
honom. Midt under sitt ifriga forskningsarbete afled
han i Göttingen d. 16 Dec. 1879. G. s-g.
Vapör (Fr. vapeur, Lat. vapor), dunst, ånga. –
Vapörer, väderspänningar, »uppstigningar». Man
inbillade sig förr, att dessa kunde nå hjernan
samt derigenom förorsaka ojämnhet och nedstämning i
lynnet (»hysteri»), och detta obehag var en tid under
namnet »va-pörer» (vapeurs) en bland damerna gängse
modesjukdom. Fru Lenngren t. ex. nämner den i sitt
poem »Toiletten» (1797). –
Vaporös, dunstig, dimmig, oklar (äfven i
figurl. betyd.).
Vaqueros [-kerås], Sp., egentl. »ko-herdar» (af
Lat. vacca, ko), namn på boskapsherdarna vid de
stora landtgårdarna (ranchos) i norra Mejico. De äro
vanligen af spansk-indiansk härkomst och göra sin
tjenst till häst liksom de s. k. cow-boys i Texas.
Vár, Nord. mytol., är enligt Snorres edda en
gudinna, som åhör männens eder och de båda könens
inbördes trohetslöften. Ordet är identiskt med
det tyska wahr, »sann», och betyder helt enkelt
»trohet», i pluralis »trohetslöften». Enligt
eddasången Þrymskviða sades äkta makar vara
vigda samman »várar hendi» (med trohetens hand).
Ad. N-n.
Vár (Magyar. város, stad), en i ungerska stadsnamn
bruklig tilläggsstafvelse.
Var [varr]. 1. (Ital. Varo, Lat. Varus) Flod, till
1860 gränsflod mellan Frankrike och Italien, likasom
redan hos romarna mellan Gallia Cis- och Transalpina,
upprinner på Hafsalperna på 1,800 m. höjd, strömmar
först mot s., men vänder sig, spärrad af bergskedjor,
mot ö. samt upptager från v. Tinée, en ännu vildare
och farligare bergsström än V. Efter föreningen med
denna flod får V. åter sydlig riktning, upptager
Vésubie från v. och Estéron från h. samt faller
ut i Medelhafvet 7 km. v. om Nizza. Längd 135
km. Under högvatten, då floden för ända till 4,000
kbm. vatten i sekunden, är hon ytterst våldsam, men
är eljest ett grundt, obetydligt vattendrag, som för
knappt 30 kbm. vatten i sekunden. – 2. Departement
i sydöstra Frankrike, vid Medelhafvet, uppkalladt
efter ofvannämnda flod, ehuru denna, efter 1860,
ligger alldeles utanför departementet. Detta är
bildadt af delar af Provence och har en areal af 6,044
qvkm. med 283,689 innev. (1886). Kusten är dels flack,
betäckt med sanddyner, strandsjöar och träsk, dels
och till större delen klippig, brant och splittrad
i en mängd uddar, halföar och vikar. Depart. är ett
af de mest bergiga i Frankrike, ehuru bergen ej nå
någon större höjd; högsta punkten ligger i n. ö.,
der en alptopp når 1,713 m. och omgifves af andra
af 1,300–1,500 m. höjd. Dessa kalkberg äro mycket
forklyftade och mycket torra på de högre platåerna,
men rika på källor, hvilka skapa en rik grönska i
dalarna. I v. ligger S:t Baume-kedjan (1,150 m.),
som mot s. sammanhänger med bergen ofvanför Toulon
(700 m.). Chaine les Maures (780 m.), mellan kusten
och Argens, hvilken består af granit, gneis och
skiffer, bildar i geologiskt hänseende ett slags
ö i Provence. Norr om Argens ligger den isolerade
Estérel-kedjan (600 m.), som hufvudsakligen består
af vulkaniska bergarter jämte något skiffer och
porfyr. Hufvudfloden är Argens, som vattnar större
delen af depart. På norra gränsen går Verdon, biflod
till Durance. Klimatet är anmärkningsvärdt mildt
vid kusten, der Hyères och S:t Raphael äro besökta
kurorter; i bergen är det mera hårdt. Jorden är,
der fuktighet ej saknas, ovanligt bördig, men i
allmänhet stenig och torr och bjuder odlaren stora
svårigheter. Spanmålsodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
