- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
221-222

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walsingham, Sir Francis - Valsk. Se Valland - Valsning, mek., ett sätt att bibringa smidbara metaller en annan form - Valspråk, en mening, några ord eller, stundom, endast ett ord, som någon valt för att utmärka det väsentliga, det karakteristiska i sitt uppfattnings- eller handlingssätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W:s berättelse om sina ambassader till Frankrike
m. m. utgafs under titeln Compleat ambassador (1655,
af Digges). Med det flere gånger tryckta »Arcana
aulica, or Walsinghams’ prudential maxims for
the statesman and the courtier» har Sir Francis
W. ingenting gemensamt.

Valsk. Se Valland.

Valsning, mek., ett sätt att bibringa smidbara
metaller en annan form, än de förut hafva,
genom att pressa dem mellan ett par i motsatt led
roterande cylindrar, eller s. k. valsar. Om dessa äro
slätsvarfvade utefter hela sin yta, erhåller metallen
form af plåt. Vill man åter bibringa metallen formen
af stänger eller andra fasoner, utsvarfvas i valsarna
rundt om spår af olika storlek och form. Valsverk
finnas af högst varierande dimensioner, från de små,
som dragas för hand och användas till utvalsning
af tunnt bleck af tenn, bly, guld o. s. v., till de
stora valsverken för utvalsning af grof jernplåt,
jernbalkar, räls o. s. v. Dessa drifvas med vatten
eller ånga och erfordra en drifkraft af flere hundra
hästkrafter. En vals består af 3 hufvudsakliga delar,
nämligen sjelfva »banan», som för olika ändamål är
slätsvarfvad eller försedd med spår, samt i båda
ändarna af denna en rund tapp af mindre diameter,
som går i lager och möjliggör valsens rotering,
och slutligen utanför dessa tappar ytterligare en
tapp af 4-kantig eller vanligen klöfverbladslik
form, på hvilken trädes en muff för rörelsens
fortplantning. Hvarje valspar hvilar med sina
tappar i lager, hvilka uppbäras af »valsstolar»
vid valsarnas ändar. Vid större valsverk måste dessa
stolar vara ganska grofva och stadigt fästa i den
under valsverket af gråsten murade grunden. Vid
plåtvalsverk måste stolarna vara så inrättade, att
den öfre valsen med sina lager är rörlig i vertikal
riktning för att kunna föras närmare den undre för
hvarje gång plåten gått igenom valsverket, tills
den uppnått erforderlig tunnhet. Vid vissa slags
valsverk, der mycket långa stänger skola utvalsas,
förekomma 3 valsar öfver hvarandra, hvarigenom
stången, sedan hon framgått mellan den nedre och
den mellersta, kan återföras mellan den mellersta
och den öfre valsen och således ej behöfver, såsom i
vanliga fall med 2 valsar, lyftas tillbaka öfver den
öfre. Somliga grofva valsverk äro äfven af samma skäl
så inrättade, att valsarnas rörelse kan omkastas,
hvarigenom stycket kan återföras mellan samma
valspar. För bibehållande af en jämn rörelse äro
de gröfre valsverken i allmänhet försedda med stora
svänghjul. – Valsningen försiggår, liksom smidningen
för hammare, i allmänhet vid hög temperatur, specielt
då det gäller utvalsning af jern och stål. Styckena
värmas för detta ändamål i vällugnar. Fördelen af
valsverk framför hammarverk ligger hufvudsakligen
deri att arbetet utfores betydligt fortare och derför
blir billigare i arbetskostnad. Men då valsverken äro
ganska dyrbara anläggningar, är det naturligt, att de
ej kunna byggas med mindre än att tillverkningen vid
ett jernverk kan uppdrifvas till en viss storlek. Med
den tendens, som jernhandteringen
inom Sverige under de sista årtiondena haft att
koncentrera sig på ett mindre antal stora bruk, hafva
också valsverk hos oss blifvit ganska allmänt införda,
så mycket mer som derigenom den fördel vunnits,
att en mångfald af olika dimensioner nu kunna inom
landet tillverkas, hvilka ej kunna åstadkommas med
hammarverk. C. A. D.

Valspråk, en mening, några ord eller, stundom, endast
ett ord, som någon (person eller korporation) valt
för att utmärka det väsentliga, det karakteristiska
i sitt uppfattnings- eller handlingssätt (jfr
Cry de guerre och Devis). De svenska konungarnas
valspråk (hvilka ofta finnas anbragta i sammanhang
med riksvapnet) fr. o. m. Gustaf I t. o. m. Oskar
II uppräknas af B. E. Hildebrand i »Sveriges och
svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och
belöningsmedaljer» samt anföras af H. Hildebrand
i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige» (7:de delen;
1883), hvarur de här meddelas:

Gustaf I: Omnis potestas a Deo est (all makt är
af Gud). – Beatus qui timet Dominum (säll den,
som fruktar Herren). – Si Deus pro nobis, quis
contra nos? (om Gud är med oss, hvem kan då göra
oss motstånd?). – Domini est terra et coelum (himmel
och jord äro Herrens). Orden: »Med Gud och Sveriges
allmoge», hvilka anföras som Gustafs valspråk, äro
ett citat ur konungens afskedstal till ständerna,
och det är först efterverlden, som gjort dem till
hans valspråk.

Erik XIV: Deus dat cui vult (Gud gifver åt
hvem han vill). I stället för Deus står ibland
[Jehovah] (d. v. s. Jehovah).

Johan III: Deus protector noster (Gud vår beskyddare).

Sigismund: Pro jure et populo (för rätten och
folket). – Cor regis in manu Domini (konungens
hjerta i Herrens hand). – Coelitus sublimia dantur
(af himmelen gifves det höga).

Karl IX: Jehovah solatium meum (Gud min
tröst). Återgafs äfven på tyska: [Jehovah] ist mein
trost. Att han redan som hertig hade samma valspråk
framgår af medaljer från åren 1573 och 1574.

Gustaf II Adolf: Gloria Altissimo Suorum Refugio
(lofvad vare Herren, de sinas tillflykt). – Cum Deo
et victricibus armis (med Gud och segrande vapen). –
Gott mit uns (Gud med oss). Begynnelsebokstäverna
i det första valspråkets fyra ord syfta på
begynnelsebokstäfverna i Gustavus Adolphus Svecorum
Rex. – Det andra valspråket återgifves äfven Deo et
victricibus armis eller [Jehovah] et victricibus armis.
Det tredje har naturligtvis också funnits under svensk
form, ehuru det ej finnes under sådan bevaradt.

Kristina: Columna regni sapientia (visheten är
rikets stöd).

Karl X Gustaf: In [Jehovah] sors mea, ipse faciet
(i Gud mitt öde, Han skall göra det).

Karl XI: In Jehovah sors mea, ipse faciet. – Factus
est Dominus protector meus (Herren är vorden min
beskyddare). – Dominus protector meus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free