Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Wallenberg, Markus - 3. Wallenberg, André Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filos. doktor 1797, s. å. juris utriusque kandidat
och 1800 docent i romersk vältalighet. Sistnämnda år
måste han, såsom deltagare i det af G. A. Silverstolpe
(se denne) föranstaltade »musik-uppträdet», lemna
Upsala och begaf sig då till Lund. Han blef 1802
konsistorienotarie i Linköping och 1805 lektor i
grekiska vid derv. gymnasium, prestvigdes 1817,
fick s. å. Landeryds prebende och vardt 1818
teol. doktor. W. utnämndes 1819 till biskop i
Linköpings stift. Han bevistade riksdagarna 1823 och
1828–30. Död i Linköping d. 22 Sept. 1833. W. var
afhållen för sitt redbara och flärdfria väsende. Hans
metriska öfversättningar af Homeros’ »Ilias»
(1814–15) och »Odysseia» (1819–21) äro lediga,
men sakna originalens poetiska doft.
3. Wallenberg, André Oskar, bankman, politiker,
kommunalman, publicist, den föregåendes son, föddes
i Linköping d. 19 Nov. 1816, fick sin skolbildning i
Linköpings trivialskola och gymnasium 1825–32, gjorde
sistn. år såsom jungman en resa till Vestindien
och blef efter återkomsten sjökadett. Han aflade
sjöofficersexamen i Karlskrona 1835, tjenstgjorde
derefter ett par år såsom matros på Nord-amerikanska
kofferdifartyg och blef 1837 officer i kungl. svenska
flottan. Han utgick 1841, med permission, såsom
förste styrman med E. A. Oxehufvuds expedition till
La Plata-staterna, men lemnade den »för sjukdom»
redan i Lissabon och tillbragte ett år i Spanien
och Frankrike, bl. a. en termin såsom student vid
juridiska fakulteten i Grenoble. Efter hemkomsten
förde W. 1846–47 såsom kapten den första svenska
propellerbåten (»Linköping»), gjorde sedermera
åter tjenst på svenska örlogsfartyg och 1849, med
permission, i danska flottan under blockaden af tyska
kusterna. Kommenderad 1850 till Sundsvall såsom chef
för ett båtsmanskompani, började han sysselsätta
sig med affärer. Han blef borgare i Sundsvall och
tog i Maj 1851 såsom premierlöjtnant afsked från
krigstjensten. 1855 flyttade han till Stockholm,
der han förblef bosatt till sin död, d. 12 Jan. 1886.
Impulsen till sin verksamhet såsom bankman skall
W. hafva fått redan under sin vistelse i Förenta
staterna vid tiden för den stora bankkrachen 1837,
då han »lärde huru banker icke böra skötas». Så
mycket riktigare fann han grundtankarna i stadgarna
för den vid hans hemkomst under bildning varande
sedelutgifvande Östgötabanken i Linköping. Först
1852 började W. dock att direkt syssla med
bankföretag, då han sökte att i Stockholm bilda
en s. k. filialbank, hvarå sanktion vägrades »på
grund af riksbankens närhet». Ett par år senare
medverkade W. vid inrättandet af filialbankerna i
Sundsvall och Hudiksvall och blef Sundsvallsbankens
förste chef. År 1856 utfärdade han inbjudning till
teckning af lotter med solidarisk ansvarighet i
en sedelutgifvande bank i Stockholm. Kapitalet,
1 mill. rdr, fulltecknades på två dagar, och den af
W. bildade kreditanstalten, Stockholms enskilda bank,
fick oktroj d. 1 Juli 1856 för 10 år, räknadt från
d. 1 Sept. s. å. (förnyad 1864, 1875, 1884 och 1886). W.
förblef ända till sin död dess verkställande direktör
och nästan enväldige ledare. Såsom sådan har han
förtjensten och äran af – liksom ansvaret för –
de genomgripande reformer på bankväsendets område,
för hvilka denna bank gått i spetsen. Här må
nämnas endast införandet af s. k. postremissvexlar,
räntefria och betalbara vid anfordran (en nyhet,
ännu nästan okänd utom Sverige), och den starka
utvecklingen af depositionsrörelsen samt af
upp- och afskrifningsrörelsen, stimulerad af
jämförelsevis hög inlåningsränta. I bildandet af
Skandinaviska kreditaktiebolaget tog W. verksamt
del och genomdref (gentemot Tietgen), att denna
bank fick sitt hufvudkontor i Göteborg (i st. f. i
Köpenhamn). – Politisk verksamhet fick W. börja
1853, då han valdes till Sundsvalls representant
i borgareståndet, hvaraf han sedan alltjämt var
medlem utom vid sista ståndsriksdagen (1865–66),
då hans redan skedda val för Stockholm upphäfdes,
emedan något för kort tid förflutit, sedan han vunnit
burskap i hufvudstaden. Efter representationsreformens
genomförande och till sin död (1867–86) satt han i
Första kammaren, invald af Stockholms stad. Såsom
riksdagsman verkade och motionerade W. för
bl. a. metersystemets införande, öfvergång till
guldmyntsystem och antagande (1871) af »Carolinen» (à
10 francs) såsom myntenhet (se derom vidare Karolin 2),
banklagstiftningens utveckling (k. kung. om enskilda
banker af d. 20 Maj 1864 och lagen för enskilda banker
af d. 12 Juni 1874 voro, i den form de slutligen
erhöllo, till väsentlig del frukter af W:s arbete),
upphäfvande af tvångskursen å Riksbankens sedlar
enl. § 72 R.F., ändringar i Riksbankens lagar och
reglemente i syfte att upphäfva riksdagens envälde
öfver Riksbanken och att betrygga kontinuiteten
i dess förvaltning, införande af ouppsägbara (4
proc.) obligationer såsom typ för svenska statslån,
reformer i utsöknings- och konkurslagen, införande
af öppen omröstning i riksdagen, bestämmande af ogift
qvinnas myndighetsålder till 21 år och utvidgande af
gift qvinnas rätt att sjelfständigt råda öfver ärfd
och förvärfd egendom, inrättande af en pensionsfond
för svenskt sjöfolk, m. m. – I Stockholms kommunala
lif deltog W. lifligt såsom stadsfullmäktig (sedan
1863) och ledamot af beredningsutskottet (från 1865);
han var äfven (sedan 1870) ordförande i handels- och
sjöfartsnämnden. – W. var delegare och medarbetare
i tidningen »Bore» 1848–51, och han underhöll –
både pekuniärt och med många artiklar – 1869–70
tidningen »Stockholmsposten». Nästan regelbundet en
gång i veckan skref han under rubriken »Ekonomiskt»
i »Aftonbladet» 1865–68, och under de senaste åren af
sitt lif lemnade han många artiklar särskildt till
»Göteborgsposten». Föröfrigt »beredde han sig, utan
afseende på politiska meningsskiljaktigheter, rum
för sina artiklar i just de blad, på hvilkas läsare
han efter ämnenas beskaffenhet närmast afsåg att
verka». Ämnena voro dels desamma, som voro föremål för
hans verksamhet i riksdagen, dels af mera tillfällig
natur och tillhörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
