Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walensee, Walen- l. Wallenstädtersee, insjö i Schweiz - Valentia, ö på sydvästra kusten af Irland, grefskapet Kerry - Valentin, fransk målare - Valentin, Gabriel Gustav - Valentin, Karl Fritiof - Valentinelli, Giuseppe - Valentinianus, romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ö. och v. af 16 km., men knappt 2 km. bredd och
en areal af 23 qvkm. Största djupet är 272 m. I
n. begränsas sjön af Churfirsten, hvilkas väldiga,
kala kalkvägg stupar lodrätt i det lökgröna vattnet,
lemnande endast på ett par ställen plats för en
by. Södra stranden, utmed hvilken går sedan 1859
jernvägen från Chur till Zürich, företer i allmänhet
mildare former med löfskogar och byar. I ö. och
v. äro stränderna, bestående af alluvium, flacka
och delvis sumpiga. Större tillflöden äro Seez,
Murg och, sedan 1811 genom Molliskanalen, Linth
(se d. o.), som sedermera genom Linth-kanalen ledes
till Zürichsjön. Vid W. märkas städerna Wesen och
Walenstadt samt byn Murg, vid Murgdalens mynning.
Valentia [-lä’ndsjä], ö på sydvestra kusten af Irland,
grefskapet Kerry, s. om Dingle bay, 11 km. lång,
3,7 km. bred, har betydande skifferbrott och på
östra sidan en mot vestanvindar fullkomligt skyddad
hamn, Valentia harbour (med omkr. 2,000 innev.), från
hvilken flere telegrafkablar utgå till Nord-Amerika.
Valentin [-langtä’ng], fransk målare, f. tidigast
1591, d. senast 1634 i Rom, är föga känd till sina
lefnadsförhållanden. Namnet V. var förmodligen endast
hans förnamn, och hans biografer hafva oriktigt
kallat honom Moïse V., i det de låtit narra sig af
ordet »Monsu» ( = Monsieur), som förekommit hos
någon italiensk författare. Sandrart, som kände
honom personligen, säger, att han såg honom i Rom
före Vouets ditkomst, och att han ställde sig under
denne målares ledning. Tydligt är af hans arbeten,
att han imiterade Caravaggio, ehuru han icke haft
honom till lärare. Han stod i förbindelse med Poussin
och hade till beskyddare kardinal Barberini, som i
flere fall skaffade honom beställningar. V. målade,
med samma uppfattnings- och framställningssätt som
Caravaggio, icke sällan religiösa och bibliska taflor,
men dock vanligast bilder i kroppsstorlek ur folkets
lif, såsom soldater, musikanter och zigenare, ibland
äfven ur finare kretsar. Af hans arbeten finnas flere
i Rom, bl. a. S. Processus’ och S. Martinianus’
martyrskap (nu i Vatikanska galleriet, men ämnadt
för Peters-kyrkan, der dess plats nu fylles af
en kopia i mosaik), Kristus bland de skriftlärde
(i Capitolinska galleriet) och Josef som drömtydare
(i Pal. Borghese). I Louvre finnas 7 taflor af honom,
bland dem Salomos dom och dess motstycke, Daniels dom,
två stora bilder med namnet Concert, en Spåqvinna
och en Värdshusscen. Likaså finnas arbeten af V. i
Petersburgs Eremitage, t. ex. Vexlarenas fördrifvande
ur templet, och i München, t. ex. en Spelscen.
C. R. N.
Valentin, Gabriel Gustav, tysk fysiolog, f. i Breslau
1810, studerade derst. under Purkinjes ledning
och blef 1832 med. doktor. I samarbete med sin
berömde lärare upptäckte han flimmerrörelsen 1835
och erhöll s. å. den franska vetenskapsakademiens
stora pris för skriften Histiogenia comparata. Efter
det han utgifvit flere vigtiga arbeten (Handbuch der
entwicklungsgeschichte des menschen, 1835; Ueber
den verlauf und die letzten enden der
nerven, 1836; Ueber mechanik des blutumlaufs,
s. å.) kallades han 1836 till professor i fysiologi
i Bern och qvarstod vid denna befattning ända till
1881, då han efter ett slaganfall tog afsked. Han dog
1883. V. var en utomordentligt flitig forskare och
har inom de flesta grenar af sin vetenskap utgifvit
arbeten af större eller mindre omfång. Bland dessa
må nämnas De functionibus nervorum cerebralium et
nervi sympathici libri IV (1839), Die untersuchung
der pflanzen- und thiergewebe in polarisirten licht
(1861), Versuch einer physiol. pathologie der nerven
(1864) och Versuch einer physiol. pathologie
des blutes (1866). Dessutom utgaf han 1836–43
Repertorium für anatomie und physiologie samt
Lehrbuch der physiologie des menschen (1844; 2:dra
uppl. 1847–50). R. T-dt.
Valentin, Karl Fritiof, musiker, född i Göteborg
d. 30 Maj 1853, blef student 1873, studerade i Upsala
samt 1879–84 vid konservatoriet och universitetet
i Leipzig, hvarest han blef filos. doktor och
utgaf afhandlingen Studien über die schwedischen
volksmelodien (1885), hufvudsakligen en klassifikation
af omfånget, intervallstegen, takt- och tonarterna,
rytmiken etc. i svenska folkmelodier, i likhet med
F. Zimmers studier öfver de tyska. Återkommen till
Göteborg, bildade V. der sällskapet »Sångföreningen»,
som senare antog namnet »Harmoniska sällskapet» och i
likhet med ett föregående med samma namn verkat för
introducerande af märkligare kör- och orkesterverk
m. m. Derjämte har han hållit föreläsningar
i instrumentalmusikens historia, skrifvit
musikuppsatser och kritik i »Göteborgs handels-
o. sjöfartstidning» samt komponerat Festuvertyr,
Brudfärd (för soli, kör och orkester), Frihtiof på
sin faders hög (melodram), Festmarsch och kantat
vid Göteborgs högskolas invigning (1891), Eftermäle
(för solo, kör och instrument) vid afslutningen af en
industriutställning (s. å.), Åtta sånger af Fitger,
utgifna af Musikaliska konstföreningen, Dvärgakrig,
Ingeborgs klagan samt smärre, utgifna sånger och
pianostycken. A. L.
Valentinelli, Giuseppe, italiensk bibliograf, f. i
Ferrara 1805, d. 1874 såsom öfverbibliotekarie
vid San Marco-biblioteket i Venezia, utgaf
bl. a. Bibliotheca manuscripta ad S. Marci Venetiarum
(5 bd, 1869–72) och Bibliografia della Dalmazia e
del Montenegro (1855). Han besökte bl. a. Sverige
för studier i sitt fack.
Valentinianus, romerska kejsare. 1. V. I, son af
Gratianus från Pannonien, f. 321, blef efter kejsar
Jovianus’ död 364 af hären vald till kejsare. Han
upptog till medregent sin broder Valens (se denne) och
bibehöll åt sig sjelf väldet öfver Vesterlandet. Sitt
residens tog han i Milano. V. var en kraftfull man af
reslig gestalt och en oförskräckt krigare, hvilkens
duglighet pröfvats i flere fälttåg, särskildt i
Afrika och Britannien. I sitt enskilda lif var han
måttlig. Sjelf utan egentlig bildning, visade han
sig såsom vän af vetenskaperna, för hvilkas studium
han i Konstantinopel grundlade en skola af stor
omfattning. I religionssaker var han i allmänhet
fördragsam, t. o. m. under den kristendomsfientlige
kejsar Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
