Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Val, statsr. Sättet att genom val utdela offentliga uppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokratiska afdelningen af representationen
samfällda val, i samband hvarmed man fastställde
andra behörighetsvilkor, utöfver de nyss angifna
allmänna. Sålunda har man på sina ställen bestämt
en viss högre ålder, 30 år i Danmark, 25 år i Tyska
riket, 24 och 23 år i andra land. Dels kunna derjämte
vara fastställda vissa positiva behörighetsvilkor,
dels ock vissa egenskaper, såsom att tillhöra en viss
folkstam, en viss trosbekännelse eller innehafva en
viss intellektuel bildning, såsom enligt Italiens
statsförfattning och Belgiens kommunallag, hvilka
fordra styrkt skicklighet att läsa och skrifva. Som
vanskligheten är stor att erhålla säkra kännetecken
på de moraliska eller intellektuella egenskaper,
hvilka erfordras för ett samvetsgrant fullgörande
af valpligten, har man sökt i den medborgerliga
ställning, som en viss yttre verksamhet gifver, skaffa
sig erforderlig garanti för medborgarnas intresse
för deras valrätts samvetsgranna utöfning. Sålunda
blef valrätten bunden vid vissa slag af verksamhet,
hvilkas sjelfständiga utöfning förutsätter en mera
betryggad ekonomisk ställning, såsom förhållandena
voro under ståndsrepresentationen, hvilken ännu råder
i Finland, och hvilken princip delvis tillämpas
i åtskilliga land, såsom i Norge, Österrike och
Italien. Denna princip har dock, alltefter som
stånds- och klass-skilnaden utjämnats, fått maka åt
sig för den från gamla tiders republiker och från
bestämmelserna om tredje ståndets sammansättning
under medeltiden upptagna census, eller antagandet
af en viss beskattningsbar förmögenhet eller inkomst
såsom vilkor för aktivt medborgareskap, hvilket
förhållande råder i flere europeiska land, såsom
Österrike, Belgien, Italien, Portugal, Sverige och
Norge. I England har med rösträttens utsträckning en
mera betryggad ekonomisk ställning såsom vilkor för
valrätt fått sitt uttryck deri att såsom allmän regel
denna tillerkännes hvar och en, som i egenskap af
egare eller hyresgäst innehar ett boningshus, eller
någon särskild del deraf, och har eget hushåll samt
derför betalar fattigskatt (household suffrage),
hvilken grund för rösträtten tillämpas äfven i
Nederländerna och till en viss grad i Danmark, som
uppställer såsom vilkor eget hushåll, för att den,
som är i annans tjenst, skall ega rösträtt. I Preussen
är rätten att deltaga i val af folkrepresentant bunden
vid rösträtt till kommunala val, hvarvid dock inkomst
och förmögenhet utöfva inflytande genom den fördelning
i klasser, som vid valen eger rum.
Det är den efter någon af ofvan angifna grunder
i ett land bestämda valrätt, som konstituerar
statsmedlemmarna till aktiva medborgare. Sammanfattade
i större eller mindre grupper, kommunvis eller
efter annan territorial indelning, bilda de
valförsamlingar, ur hvilkas val de personer utgå,
hvilka erhålla folkets förtroendeuppdrag. Dessa
församlingar kallas primärförsamlingar, emedan det
icke alltid är sagdt, att de omedelbart välja dem,
som skola erhålla förtroendeuppdrag. Oftast utväljes
ur primärförsamlingarna ett mindre antal personer,
som i sin ordning bilda en ny församling af
väljare, s. k. elektorer, valmän, hvilka
verkställa det definitiva valet, så framt
icke ytterligare en valmanskår ur denna
församling utses. Primärförsamlingen behöfver
ej vara till allenast för val af elektorer eller
representanter. Primärförsamlingen i en kommun kan
hafva åtskilliga andra förtroendeuppdrag att genom
val bortgifva samt kan sjelf utgöra en församling med
beslutanderätt, t. ex. i en kommuns angelägenheter,
såsom förhållandet är i de mindre städerna och i
allmänhet i landskommuner och kyrkliga kommuner i
Sverige. I den mån valrätten blir utsträckt, möta
svårigheter att kunna förena de många valberättigades
röster till ett tillfredsställande val. Af vigt är
nämligen, att valet koncentrerar sig omkring ett
fåtal personer och att rösterna ej alltför mycket
splittras. Såsom det naturligaste sättet att kunna
göra ett lyckligt urval framställer sig inskränkning
af de valbares antal, hvilket bör lämpligast kunna ske
genom bestämmande af särskilda vilkor för valbarhet
utöfver de för valrätt gällande. Detta har skett genom
valbarhetens förbindande med en högre census, eller en
i annat hänseende mera framstående samhällsställning,
fordringar, som numera i allmänhet gälla endast vid
val till representationens Första kammare. Vilkoren
för valbarhet till dess Andra kammare sammanfalla
med vilkoren för valrätt. Dock bör dervid märkas den
inskränkning, som faktiskt blir en följd af den i
vissa land, såsom i England, Tyska riket, Spanien och
Italien, stadgade bestämmelsen om representantkallets
fullgörande utan rätt till arvode. På sina ställen har
man sökt att koncentrera rösterna genom användande af
valkandidaturen (se Kandidat) och förbud att välja
på någon, som ej anmält sig till eller låtit sig
uppställa såsom valkandidat. I stället för att göra
skilnad mellan valrätt och valbarhet har man sökt
genom medelbara val, d. v. s. val genom elektorer,
vinna ett tillfredsställande valresultat. Vidare
har man sökt förstärka deras inflytande på valet,
som kunna antagas hafva större intresse för
detsamma. Detta har skett på sina ställen genom att
gifva dem, som äro högre beskattade, ett större
röstetal, såsom förhållandet är i Finland vid
val af ledamöter i borgare- och bondestånden. I
andra land, t. ex. Sverige och England, gäller en
graderad röstskala inom kommunen. I åtskilliga land
bereda den större inkomsten och förmögenheten genom
klassindelning större inflytande, t. ex. i Danmark,
Preussen och Österrike. I Sverige äro vid val till
Andra kammaren strängare behörighetsvilkor stadgade
än de, som gälla för kommunal rösträtt.
Vid representantval uppstår fråga om det antal,
som skall väljas. Detta tal bör vara så afpassadt,
att representanterna blifva ett, såvidt möjligt är,
fullständigt uttryck af folkets tänkesätt i alla dess
skiftningar, men tillika bör representantförsamlingen
vara hvarken för stor, så att öfverläggningarna
försvåras, ej häller för liten, så att derigenom
ensidiga beslut, som hyllas blott af ett fåtal,
komma till stånd. I afseende på bestämmandet af
antalet folkrepresentanter följas olika grunder i
olika land. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
