Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaktelslägtet (Ortygion, Cuturnix), zool., ett slägte, tillhörande familjen rapphösfoglar (Perdicidæ) - Vaktgeld, sjöv., ett slags handpenning - Vakthafvande, sjöv., hvar och en, som för tillfället har vakt - Vaktmanskap. Se Vakt - Vaktmästare, krigsv. Se Wachtmeister - Vaktparad, i dagligt tal benämning på den vanligen af regementets spel företrädda truppafdelning, som afmarscherar till vakttjenstgöring i en garnisonsstad. Jfr Parad - Vaktring l. vanl. skyddsring (Eng. guard-plate), fys. - Vaktskepp, sjöv., ett å en redd eller i en hamn till ankars liggande äldre örlogsfartyg - Vakttjenst. Se Vakt - Vakuoler, histol., de i en cells protoplasma bildade håligheter, som äro fyllda med genomskinling cellsaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dylikt öfver hvartdera ögat. Längd 18 cm. I Sverige
har vakteln sitt förnämsta tillhåll i Skåne,
der han under de sista årtiondena tilltagit i
mängd. Derifrån har han spridt sig till nordligare
landskap, så att han numera häckar på flere ställen
i Svealand. Ej häller i Norges sydligare delar är
han sällsynt. Dessutom anträffas denna art i hela
det öfriga Europa söder om 60:de breddgraden samt
i en stor del af Asien och Afrika. Företrädesvis
trifves han på odlade fält, der han uppsöker sin
föda, som består i åtskilliga slags frön, gräs,
späda bladdelar äfvensom insekter. Fuktiga trakter
undviker han. Han flyger fortare och skickligare än
rapphönan. Enstaka individer tyckas nästan under hela
året vara stadda på vandring, och äfven de, som under
sommaren för fortplantningens skull äro bofasta på
ett visst område, flytta ej bort samtidigt. Sålunda
komma enligt Brehm somliga redan i slutet af Augusti
till Egypten, medan andra först i September anlända
dit; men samtidigt finner man i Tyskland ännu
rufvande honor och dunungar. Somliga öfvervintra i
de sydliga landen af vår verldsdel. Äggen, 8–12,
äro gröngula samt beströdda med bruna och svarta
fläckar; de läggas i en liten håla på åkern. Under
flyttningstiden äro vaktlarna företrädesvis vid
Medelhafvets kuster föremål för en mycket liflig
jagt, enär de lemna en synnerligen utmärkt
stek. – Till ett särskildt slägte, dvärgvakteln
(Excalfactoria), har man sammanfört de minsta
vaktlarna, som finnas i södra och mellersta Asien
samt i Australien. Om den s. k. tofsvakteln se d. o.
L-e.
Vaktgeld [hårdt g], sjöv., ett slags handpenning,
som på 1500-talet tillföll dem bland örlogsflottans
sjöfolk, hvilka, på grund af att de hade stora hushåll
i hemorten, hemförlofvades på hösten mot borgen och
edligt löfte att de påföljande vår skulle infinna
sig vid flottan. R. N.
Vakthafvande, sjöv., hvar och en, som för
tillfället har vakt. Med vakthafvande officer å
ett örlogsfartyg förstås den i tjensten äldste
officeren på vakten eller qvarteret. Under sin vakt
till sjös är vakthafvande officeren företrädesvis
chefen ansvarig för allt hvad han företager eller
underlåter, äfven vid tillfällen då förhållningsorder
saknas. Till ankars deremot står han mera direkt under
sekondens order. Han skall till chefen och sekonden
inrapportera allt af vigt, som tilldrager sig under
vakten, i enlighet med de föreskrifter, som i flottans
tjenstgöringsreglemente närmare angifvas. R. N.
Vaktmanskap. Se Vakt.
Vaktmästare, krigsv. Se Wachtmeister.
Vaktparad, i dagligt tal benämning på den vanligen
af regementets spel företrädda truppafdelning,
som afmarscherar till vakttjenstgöring i en
garnisonsstad. Jfr Parad.
Vaktring l. vanl. skyddsring (Eng. guard-plate),
fys. Om en ledare laddas med elektricitet, utbreder
denna sig öfver ytan, och det så, att den elektriska
tätheten blir störst på de ställen, der ytan är
buktigast (jfr Elektricitet). Ladda vi derför en
cirkelrund metallskifva, så kommer största mängden
elektricitet att samla sig på och i närheten af skifvans kant. En
likformig fördelning af elektriciteten har af
W. Thomson ernåtts på det sätt att han omgaf den
första skifvan med en annan, större, i hvars midt
fanns ett hål af något litet större diameter än
förstnämnda skifvas, och hvari denna kunde inpassas
samt fritt röra sig. Laddas nu både den inre och den
henne omgifvande skifvan, skyddsringen, så blir
elektriciteten jämnt fördelad öfver den inre skifvan
och större delen af skyddsringen; först i närheten af
skyddsringens yttre kant uppstår en märkbar tillväxt
i tätheten. Anordningen nyttjas i Thomsons absoluta
elektrometer. Den inre skifvan hänger der på en
fin spiralfjäder, hvars sträckning för en gifven
belastning först noggrant uppmätes. Under systemet
af skifvan med dess skyddsring befinner sig en ny
skifva af ungefär samma diameter som skyddsringens
yttre. Laddas nu den rörliga skifvan med sin
skyddsring till ett potential värde V under det den
undre afledes till jorden, uppstår mellan denna och
den rörliga skifvan en attraktion, hvars storlek kan
visas vara
| a | V | |||
| Pg = | ––- | ( | ––- | )2 |
| 8[pi] | e |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
