Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadai, en af de mäktigaste staterna i Sudan, Afrika - Vadan. Se Aderer - Vadare, zool. Se Grallatores - Vadbenet. Se Lägg 1 - Vadd (T. watte, af Fr. ouate, antagl. ett diminutiv af Fornfr. oue, gås), med limvatten och alun beredda, sammanhängande stycken af bomull - Vadda, en folkstam. Se Beda - Vadder, Lodewyk de - Waddington. 1. Charles Tzaunt W. - Waddington. 2. William Henry W. - Vadé, Jean Joseph - Wade, Benjamin Franklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herskar omedelbart endast öfver rikets norra del; den
öfriga delen utgöres af vasallstater: Bagirmi,
Fittri, Kanem och Dar-Runga. Armén, omkr. 7,000
man, användes för att i vasallstaterna indrifva
den tribut, som ej godvilligt lemnas. – Nästan
alla folken i n. äro fanatiska muhammedaner. De
fleste maba tillhöra senusija-orden (se
Snussi), och sultanen är nära förbunden med ordens i
oasen Faredgha residerande stormästare, men de
flesta underkufvade stammarna samt vasallfolken i
södra W. äro hedningar eller åtminstone blott till
namnet muhammedaner. Fordom grymma och hatfulla mot
främlingar, hafva wadaineserna nu tyglats af den
nuv. sultanen Ali, som vetat civilisera sitt folk
och införa trygghet till lif och egendom. Deras land
var länge stängdt för europeiska resande, af hvilka
Vogel (1855), Cuny (1858) och Beurmann (1863) der
funno döden. Det har blifvit närmare bekant genom
Nachtigal, som 1873 hade tillfälle att dröja der
en längre tid. Landets nuv. hufvudstad är det 1850
anlagda Abesjr l. Abesje (omkr. 20–30 tusen innev.),
nära karavanvägen, som går från Kartum till Kuka
genom Kordofan och Dar-Fur.
Vadan. Se Aderer.
Vadare, zool. Se Grallatores.
Vadbenet. Se Lägg 1.
Vadd (T. watte, af Fr. ouate, antagl. ett diminutiv
af Fornfr. oue, gås), med limvatten och alun beredda,
sammanhängande stycken af bomull (mera sällan ull,
silke, blånor), hvilka nyttjas till mellanfoder i
vinterplagg, stoppning af sängtäcken m. m.
Vadda, en folkstam. Se Beda.
Vadder [fa’d-], Lodewyk de, flamsk målare,
f. i Bruxelles 1605, d. derst. 1655, inskrefs
1628 i stadens målaregille. Han anses såsom
upphofsman till den af efterföljare utvecklade
särskilda riktning i landskapsmåleriet, som
tillhörde Bruxelles, och tog sina motiv från
denna hufvudstads kuperade omgifning. Signerade
taflor af honom finnas endast få (Woermann
angifver 4), af dem 1 i Sveriges Nationalmuseum
(I skogsbrynet). För öfrigt tillskrifvas honom
beslägtade stycken i München, Lille, Darmstadt och
Innsbruck. Han utförde äfven lyckade raderingar.
C. R. N.
Waddington [-dängtå’ng]. 1. Charles Tzaunt W.,
fransk filosof, f. i Milano 1819, i en protestantisk
slägt af engelsk härkomst, blef 1848 docent och 1879
ord. professor i filosofi vid Faculté des lettres i
Paris. Han är sedan 1863 korresp. ledamot af Franska
institutet. Bland W:s utgifna skrifter må nämnas
Ramus, sa vie etc. (1855), Essais de logique (1858,
prisbelönt af Franska akademien), De l’âme humaine
(1863) och De l’autorité d’Aristote dans le moyen-âge
(1877). – 2. William Henry W., fransk statsman,
den föregåendes kusin, f. 1826, är son af en rik
engelsk fabrikant, som inflyttade till Frankrike
och der naturaliserades. W. studerade i Paris och
vid universitetet i Cambridge, egnade sig sedan åt
filologiska och numismatiska studier, gjorde 1850
och 1862 vetenskapliga studieresor i Mindre Asien och
valdes 1865 till medlem af l’Académie des inscriptions
et belles-lettres. Hans politiska bana började 1871,
då han af departementet Aisne invaldes i
nationalförsamlingen. Han var några dagar
(d. 19–24 Maj 1873) undervisningsminister i det
kortlifvade kabinett, som måste afgå, då Thiers
föll. Vald till senator i Jan. 1876, blef han d. 9
Mars s. å. undervisningsminister i kabinettet
Dufaure-Ricard. Såsom sådan arbetade han för
införandet af obligatorisk folkskoleundervisning
och stiftade de juridiska fakulteterna i Douay och
Bordeaux. Då kabinettet Jules Simon föll, d. 16
Maj 1877, afgick äfven W. Den 14 Dec, s. å. blef
han utrikesminister i kabinettet Dufaure, och han
var fransk plénipotentiaire vid kongressen i Berlin
1878, der han med framgång arbetade för Greklands
förstorande på Turkiets bekostnad. Sedan Jules
Grévy blifvit vald till republikens president, blef
W. konseljpresident d. 4 Febr. 1879 och behöll tillika
utrikesministerportföljen. Hans moderata hållning
väckte emellertid snart deputerade-kammarens missnöje,
och d. 27 Dec. 1879 föll kabinettet W., di Freycinet
blef konseljpresident och utrikesminister. Sedan
1883 ambassadör i London, har han inlagt stora
förtjenster om bibehållandet af ett godt förhållande
mellan Frankrike och England. Bland hans vetenskapliga
arbeten märkas Voyage en Asie Mineure au point de vue
numismatique (1852), Voyage archéologique en Grèce et
en Asie Mineure (1862) och Édit de Dioclétien (1864).
2. E. W.
Vadé, Jean Joseph, fransk vitterlekare, f, 1719,
d. 1757, skapade »le genre poissard», som söker
roa med användande af mångelske- och gatspråk samt
grotteska folklifsbilder. Genom hans Bouquets
poissards, Lettres de la grenouillère och La pipe
cassée, poëme epitragi-poissardi-héroï-comique
(i 4 sånger, på åttastafvig vers) kom genren på
högsta modet äfven i den fina verlden, och V. fick
vedernamnen »literaturens Teniers», »saluhallarnas
Corneille» m. m. Han skref äfven texten till
den första verkliga komiska opera i Frankrike,
Les troqueurs (1753, musik af Dauvergne), samt
ett större antal behagliga lustspel och vådeviller
(Le suffisant, 1753; Le trompeur trompé, 1754; Les
raccoleurs, 1756, m. fl.). V:s »Oeuvres poissardes»
utgåfvos 1769 (flere uppl.), hans »Oeuvres complètes»
i 4 bd 1775 och »Oeuvres choisies» senast 1875.
Wade ]oed], Benjamin Franklin, vice-president
i Nord-Amerikas Förenta stater, politiker,
född i Massachusetts 1800, död 1878, var son i
ett fattigt hem och drog vid 18 års ålder till
fots till Illinois (omkr. 1,500 km.) för att söka
arbete. Efter någon tid började han studera och blef
1828 praktiserande jurist. 1847 valdes han till domare
i ett af Ohios distrikt och satt 1851–69 i Förenta
staternas senat. Der var han i främsta ledet bland
republikanerna och slafveriets motståndare. Energiskt
arbetade han för krigets kraftiga fullföljande
mot sydstaterna. Då efter Lincolns mord, 1865,
vicepresidenten Johnson blef Förenta staternas
president, blef W. senatens talman och Förenta
staternas vicepresident. Efter 1869 tog han ej någon
betydligare del i det politiska lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
